353 (Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 1864 - Hvem är lugn? Poem af Lea - Ett Herdaminne af Claës Johan Ljungström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FAMILJ-JOURNALEN. N:o 12. 1864. Ill. C L Rudolph, del

Hvem är lugn?

Nordan vredgas, skakar lösta vingar,
Andas frost i tallens gröna lockar,
Tvingar sundet i sitt isnät in,
Rör upp hafvets skum i vilda ringar,
Skakar af sin mantel snö i flockar,
Sliter sönder molnens dimgardin.
Och på hafvets sönderbrutna spegel
Styr ett skepp – en mattad fågels like –
Längtar, liksom han, till fridsällt bo;
Nordan fattar i de slitna segel,
Rodret bräckes och till hafsfruns rike
Slungas allt – och hafvets son får ro.
Träden vrida sina nakna armar
Ångestfullt och sucka djupt i qvällen,
Böja hjessan emot jorden ned;
Fåfängt! nordan icke sig förbarmar,
Upp med roten eken rycks vid hällen,
Björkens smärta resning följer med.
Men i lunden står en ensam telning,
Glädjetårar ses från bladen trilla,
Tacksam för sin räddning hviskar han:
"Ej förstår jag rätt, natur, din delning
Att du mig har skonat, stackars lilla,
Då ej eken ens din miskund vann!"
Lilla telning! vet, på lifvets höjder,
När ikring oss, men’skor, stormar rasa,
Går det till på samma sätt som här;
Rang och höghet ge ej samma fröjder,
Fruktar mer än andra stormens fasa:
Lugn är endast den som liten är.

Lea.

Ett Herdaminne,

tecknadt af Claës Johan Ljungström.

Ehuru hufvudinnehållet af efterföljande rader väl är
mången bekant, torde dock åtskilligt deri vara nytt,
och det är derföre de äro nedskrifne.

I Dalarne uti Högsjöbygden, 3/4 mil från Falun,
föddes en söndagsmorgon den 28 Augusti 1653 Jesper
Svedberg, hvars namn städse, medan det är och blifver
en heder för Dalarne, der hans vagga stod, och för
Westergötland, der hans graf finnes, lyser inom den
Svenska Kyrkan som en stjerna, hvilken, lik de flesta
sådane på den nordliga hemisferen, icke känner någon
nedgång.

Mången, som blott ytligt känner Jesper Svedbergs
lefnad och som äfven läst eller läser hans arbeten,
äfvensom hans psalmer, af hvilka många finnas i den
nya svenska psalmboken, och vid denna läsning finner
att, hvad som Svedberg skrifvit, rätt ofta genomgås
af en tråd utaf vemod på samma gång i samma ränning
äfven går en tråd af lefvande förtröstan på Gud och
på Hans mäktiga hjelp, vill gerna vara färdig mena,
det Svedberg varit född af synnerligt ringa härkomst,
eller under ogynnsamma ekonomiska förhållanden. Så
var dock ingalunda förhållandet. Svedberg var en
Dalarnes son och en sådans anda genomströmmar allt
hvad han gjort, hvadan häri är att söka grunden för
det till dysterhet gränsande allvaret och det ej
sällan framskymtande svärmeriet,
sedermera utbildadt hos sonen Emanuel, förenade med
nord mannens kraft. Svedbergs fader, bergsmannen
"welförståndig och welachtad" Daniel Isaksson på
Sveden, och hans farfader bergsmannen Isak Nilsson
på Fremmesbacka, voro både ansedde och välmående
män. Professor Bengt Hedræus i Upsala hade äktat Isak
Nilssons dotter, som sålunda var faster till Jesper,
och Jespers moder, som hette Anna, var enda barnet
af kyrkoherden i det välbekanta Svärdsjö, magister
Peder Bullarnæsius. Hans gudfader, efter hvilken
han erhöll namnet, var vice landshöfdingen i Dalom,
Jesper Krusbjörn på Ornäs.

Jesper Svedbergs födelse på en söndag gjorde honom
i mer än ett afseende till ett söndagsbarn.

I hans yngsta år vårdades, emedan fadern för sin
bergshandtering skull sällan var hemma, lille Jespers
uppfostran hufvudsakligast af mor Anna, af hvilken
han blef "allvarsamt hållen" och lärdes derunder att
älska hvad som var sannt, rätt och godt, och att fly
dessas motsatser. Sex år gammal, var han nära att
förloras för verlden, då han föll i en qvarnränna
och af strömmen fördes under det gående qvarnhjulet,
som deraf stannade. En timma åtgick innan han vardt
upptagen, och ansågs han då för död. Denna underbara
räddning jemförde han ej sällan med Mosis räddning
ur vattnet,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1864/0357.html

		Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 353 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|