Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 12. 1864
- Ett Herdaminne af Claës Johan Ljungström
- Glömda uppfinnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matematiska och kemiska kunskaper, som ock, samt
fastmer, för sina teosofiska arbeten ryktbare Emanuel
Svedenborg. – Blifven enkling gifte sig Svedberg med
enkan efter häradshöfding J. Nordlind, dottern af
prosten i Norrberke A. Bergius, Sara Bergia år 1697. –
Ånyo enkling ingicks det tredje äktenskapet 1720 med
Christina, dotter af prosten i Falun, J. Arhusius. –
1719 blef biskop Svedberg för sin fru och barn adlad
med namnet Svedenborg.
Hans död timade då han upphunnit nära 82 år, den 26
Juli 1735. Vid hans graf sades utan flärd och med de skäl
som rättvisligen af menniskor kunna anföras: "så
visst lyser hans själ "nu såsom himmelens sken och
såsom en stjerna i evighet, som det visst är, att
många till lättfärdighet äro underviste blefne af
den läraren".
Vandraren, som besöker den minnesrika Warnhems
klosterkyrka vid vestra foten af Billigen i
Westergötland, finner vid kyrkans norra sida ett med
en enkel påskrift försedt, anspråkslöst grafkor:
derinne förvaras stoftet af en bland Skara stifts
nitiskaste, verksammaste och trognaste herdar: Jesper
Svedberg.
*
Glömda uppfinnare.
Verktygen hafva i civilisationens historia spelat
en utomordentligt vigtig rol. Utan verktyg och utan
förmåga att begagna dem, vore menniskan i sjelfva
verket ett stackars naket, beklagansvärdt djur,
torftigare beklädt, än himmelens fåglar, sämre
logerad, än den skicklige bäfvern, uslare född, än den
af hunger tjutande schakalen, den hjelplösaste varelse
bland alla tvåfotingar. Men menniskan förmår att
begagna och uppfinna verktyg: genom dem pulveriseras
den hårda graniten till finaste stoft; genom dem
knådas glödande jern, som vore det mjuk deg; genom
dem har hafvet blifvit en banad väg samt vind och eld
dresserade till outtröttliga hästar. Ingenstädes
finner man menniskan utan verktyg; i brist af
sådane vore hon ingenting, med sådane förmår hon
allt. Hennes tidigaste uppfinningar till uppehållande
af lifvet voro verktyg af högst enkel och ofullkomlig
beskaffenhet, och hennes nyaste storverk, hvilka
genom konstfulla maschiner ersätta menniskohanden,
äro endast fotade på bruket af verktyg, tillhörande
en högre ordning. Det är för den skull ingalunda
olämpligt, att många filosofer definierat menniskan
som "ett verktyggörande djur".
Liksom i allt annat voro äfven, hvad verktygen
beträffar, de tidigaste försöken oändligt
torftiga. Med den primitiva stenhammaren och mejseln
stod ej mycket att uträtta. Fällandet af en trädstam
tog en mans arbete i anspråk för en hel månad, om
han icke tillika betjenade sig af elden. Boningar
kunde icke byggas, marken icke plöjas, kläder icke
förfärdigas och tillskapandet af en båt ur en trädstam
var ett så oändligt mödosamt arbete, att träet redan
måste vara temmeligt förruttnadt, innan farkosten
hann blifva färdig till begagnande. Uppfinningen
af metallernas, isynnerhet stålets bearbetning,
var ett ofantligt framsteg, ty sedan den tiden blef
allt arbete i trä och sten utomordentligt lätt,
och följderna måste snart gifva sig tillkänna i
förbättrandet af födan samt öfverhufvud af menniskans
hela husliga och sällskapliga tillstånd. Nu kunde
kläder förfärdigas, urskogen röjas och fältarbete
börja; bränsle fanns nu i öfverflöd, hyddor timrades
upp, fartyg byggdes, tempel uppfördes.
De tidigaste verktygen voro naturligtvis
utomordentligt enkla och bestodo företrädesvis i
modifikationer af kilen, så framför andra knifven,
saxen (bestående af två knifvar, hvilka, sammanfogade,
arbeta emot hvarandra), mejseln och yxan. Dessa,
tillsammans med den urgamla hammaren, utgjorde
hjelpmedlen för de äldsta mekanici, hvilka voro
handtverkare i ordets bokstafliga mening. Men sådane
verk, som de gamle arbetarne utförde i trä, sten,
koppar och jern, äro tillräcklige för att visa huru
mycken erfarenhet och skicklighet i handhafvandet af
verktygen erfordrades, för att uppväga deras mekaniska
ofullkomligheter. På den tiden sökte arbetarne snarare
att understödja muskelkraften än att skona den. Till
de redan nämnda verktygen kom sednare ett nytt,
hvilket för arbetaren blef en rikare källa till kraft:
sågen, hvars vigt och värde uppskattades nog högt,
för att förskaffa dess uppfinnare en plats i grekernas
olymp. Sagan berättar, att Talus, Dedali brorson,
uppfunnit sågen, på så sätt, att han iakttagit
tändernas ställning i käkbenet på en orm. Af gamla
målningar, som man funnit i Herculanum, framgår,
att spännsågen, sådan de gamle begagnade den, nästan
alldeles liknade
vår nu brukliga, och timmermännen i Nazareth betjena
sig ännu i dag af nästan likartade verktyg, hvilka
för två tusen år sedan voro i bruk i den grusade
staden. Ett annat, mycket gammalt verktyg, hvilket
ofta omnämnes i bibeln och Homerus, är filen, med
hvilken man skärpte vapen och redskaper. Så hade
hebreerna filar, för att hvässa den slö äggen på
liar och hackor och gafflar och yxor och de trubbiga
uddarne (1 Sam. b. 13, 21). Lägga vi härtill krumyxan,
hyfveljernet och borret, hafva vi uttömt hela
rustkammaren, med hvilken de gamle arbetade i jern
och trä.
Så blefvo dessa verktyg, såsom de hufvudsakligaste
och vigtigaste, i fortfarande bruk ända till våra
dagar. Så länge arbetaren emellertid endast var
hänvisad till sina egna händers skicklighet, förblef
produktionens omfång jemförelsevis inskränkt, ty
antalet skickliga verkmästare var icke stort. Varorna,
som de levererade, voro resultatet af ett mödosamt
handarbete, och till följe deraf allt för dyra för
att kunna öfvergå i allmänt bruk, sålunda endast
tillgängliga för samhällets rikare klasser. Först med
maschinernas tillhjelp producerades många föremål,
både behöfliga och angenäma inom hushållningens
område, i sådan massa och så billigt, att äfven det
stora flertalet af folket icke längre behöfde undvara
bruket deraf. Under allt detta hade likväl hvarje
uppfinnare af ett nytt eller förbättradt verktyg,
efter regeln, att bestå en lång och hård kamp
med mångahanda efter förmenande hotade intressen,
och gäller detta isynnerhet om alla nya maschiner,
i hvilka det tillbakablifna handtverket städse såg
den bittraste motståndaren.
Sålunda stötte, för att endast anföra ett
exempel, anläggningen af sågqvarnar öfver allt
på det allvarsammaste motstånd hos de arbetare,
hvilka medelst genomsågning af trädstammar
hittills regelmässigt förtjent sitt bröd; i
London t. ex. öfvergafs den första sågqvarnen,
som en holländare byggt år 1663, snart derefter,
på grund af trädsågarnes förbittrade fiendtligheter,
och det dröjde ett helt århundrade, tills (år 1767)
en ny sågqvarn, drifven af vinden, åter sattes i
verksamhet; detta likväl först sedan pöbeln afkylt
sitt raseri på densamma. Ännu i sednare tid hade
en Hargreaves och Arkwrights storartade mekaniska
uppfinningar samt personerna sjelfva att utstå
mångfaldig fiendskap och förföljelse. Folkmassans
inskränkthet hade framkallat en sådan ursinnig
afundsjuka öfver alla, menniskokraften ersättande,
maschiner etc., att, då omkring medlet af förra
århundradet den icke fullt en och en half mil långa
Sankey-kanalen vid Warrington utfördes, koncessionen
dertill endast gafs under det uttryckliga vilkor,
att de på densamma trafikerande båtarne uteslutande
skulle dragas af menniskor. Upplefde icke till och med
vår tid det skamliga skådespelet, att de nyinförda
landtbruksmaschinerna af daglönarne betraktades med
vild förbittring, på vissa orter öfvergående ända
till våldsam förstöring af desamme.
Den på hvarje tid lefvande generationen är arftagare
till föregångna perioders flit, skicklighet samt
eftertanke och den civilisation, hvaråt vi glädja
oss, är endast summan af förflutna århundradens
nyttiga arbeten. Inget begrundande, ingen ansträngning
af våra förfäder hafva varit fruktlösa, inget
menskligt arbete går någonsin totalt förloradt,
till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0359.html
