Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 12. 1864
- Ombord på ett slafskepp
- Choræi Grafvård. (S. M.)
- En oväders-qväll af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag tillstår, att jag icke kunde undertrycka en känsla af
medlidande och vemod, då jag dertill fann, att kaptenen, som fört
befälet på “Orion“, var densamme, med hvilken jag varit
tillsammans på den “Flygande Rosenkransen“. Läsaren må efter
behag tadla mig, men säga hvad man säga vill, gammalt kamratskap
och gamla tider hafva sina försänkningar.
Postscriptum. Vår öfverfart från Newyork till Congo
hade räckt 71 dagar, till följe af motvind och nödiga
försigtighetsmått emot kryssare, hvilket jag omnämner, derföre att
mången fackman lär undra öfver den långa tiden för resan.
Desslikes vågade vi ej återvända samma väg, för att icke
sammanstöta med “Marion“, “Triton“ och andra goda vänner. Sjelf
återvände jag till Europa med Hennes Majestäts korvett
“Basilisk“, samma fartyg som gjort jagt på oss i den “Flygande
Rosenkransen“.
*
Choræi Grafvård.
Mikael Choræus föddes den 15 Mars 1774 i Christinestad
i Finland, der hans fader var komminister. Denne
afled år 1790, då sonen endast var 16 år gammal, och hans
uppfostran således på långt när icke fulländad, äfven om
faderns knappa omständigheter tillåtit att gifva honom en
sådan. Bekymrad öfver sonens blifvande hjelplösa belägenhet,
hittade han likväl på en utväg, originell och besynnerlig,
men som framtiden visade hafva härflutit från en lycklig
ingifvelse: han rådde honom, att begifva sig till domprosten
Fant i Westerås, hälsa honom från den aflidne och säga
honom, att hans farmor hetat Fant. Detta råd, så sällsamt det
tyckes låta, hade likväl den ännu större sällsamheten, att det
både efterkoms och förde till det önskade målet. Gossen
begaf sig till Stockholm. Anländ dit, kunde han likväl icke
motstå en för hans ålder och belägenhet allt för stor frestelse,
nämligen de körsbär och den frukt, han här såg utbjuden till
salu. Återstoden af hans lilla reskassa uppoffrades på dem, och
han saknade således alla medel att komma fram till bestämd
ort. Nu såg han ett par gossar erhålla penningar af en
officer. Han frågade efter hvarmed de förtjent denna gåfva,
och man sade honom, att de togo värfning som skeppsgossar.
Han beslöt då att göra så med. Men först sedan det skett,
märkte han sin villfarelse, och började ångra sig. Vid tanken
på Sveaborg, dit han skulle afgå – ty kriget med Ryssland
var ännu icke slutadt – vaknade föreställningen om hans
förstörda lefnadsbana; men lyckligtvis hade han icke råkat ut
för någon själaköpare. Officeren, som värfvat honom, frågade
närmare efter hans förhållanden, bad honom icke oroa sig,
lät honom behålla penningarne och förskaffade honom lägenhet
att med en jagt afgå till Westerås. Vid ankomsten dit
emottogs han med välvilja af domprosten Fant, som åtnöjde
sig med rekommendationen af hans slägtskap, och kanske
äfven af gossens öppna, lefvande anlete. Fant blef hans
andre fader, besörjde hans uppfostran, undandrog honom icke
sin vård, så länge han behöfde den, samt när han icke mera
det gjorde, ej heller sin kärlek och sitt deltagande.
Choræus rättvisade detta deltagande. Han gjorde skyndsamma
framsteg i studierna. År 1797 tog han magistersgraden,
blef 1799 docens vid Åbo akademi, och utmärkte sig
der, genom sin qvickhet, de lätta och glada sånger han strödde
omkring sig samt genom ett tal på vers, hållet i anledning
af dåvarande kronprinsens födelse, som väckte många förhoppningar
om den unge skalden. Han erhöll tvänne pris af
Vitterhetssamhället i Göteborg och år 1802 ett af Svenska Akademien,
för en sång öfver Ehrensvärd, som är hans bästa arbete.
Anställd som lärare vid Krigs-akademien å Carlberg,
väckte hans predikningar så mycket uppseende, att guvernören
nödgades bestämma de från staden tillströmmande
åhörarnes antal, emedan de hotade att uttränga den egentliga
församlingen, för hvilken kyrkan var ämnad. Han utnämndes
till teologie professor och prefectus seminarii i Åbo,
men hann ej tillträda detta embete, emedan döden efter en
kort sjukdom bortryckte honom den 3 Juni 1806, i en ålder
af endast 32 år.
Choræus kan icke göra anspråk på en rang bland stora
skalder. Hans sångmö är, såsom han sjelf var, mild, glad,
godsint och religiös, varm för allt skönt och ädelt, men utan
högre lyftning och öfverlägsen kraft. Man bör dock erinra
sig, att hon var icke en mognad frukt af åren, af fantasiens
och förståndets förenade styrka, utan en blomma, bruten
under sin utvecklingstid, och det är således svårt att afgöra, hvad
han kunnat blifva, om en längre lifstid förunnats honom.
Han begrofs på Solna kyrkogård, der hans vänner låtit
på hans graf uppresa en ohuggen gråsten, endast försedd med
dens namn, som förvaras derunder. Verldens fåfänga har så
mycket och så ofta slösat med granna minnesvårdar, att
enkelheten blifvit en utmärkelse, och ett anspråk, större än
prakten. Man har äfven anmärkt detta om Choræi grafvård,
men vi rättfärdiga idéen dertill med hans biografs, Franzéns,
ord derom i företalet till Choræi samlade skaldestycken: “Man
har funnit denna minnesvård förmäten. Utan tvifvel skulle
den passa äfven för ett snille af första rangen, eller för en
stor man: den vore då sublim. Nu är den blygsam, liksom
dess föremål och begär ej uppmärksamhet af andra, än dem,
hvilkas hjertan Choræus i sin lifstid, antingen som vän,
predikant, eller skald intagit, och som önska ett svar på
hans egen fråga:
“Hvar är min graf, hvar är det mörka tjället,
Der jag skall ensam bo?“
(S. M.)
*
En oväders-qväll. |
| November 1864. |
Hösten är kommen, sätt tévatten på,
Rusk uti kroppen jag känner:
Kanske en tuting är ej att försmå,
Eller hur’ vill ni go’ vänner?
Jaså! ni blinkar, välan, jag förstår:
Klang för en priffe, gutår! Hör huru stormen kring knutarne snor –
Låt elementerna braska –
Bäst hålla färgen – kupera, min bror!
Gamla vi äro, men raska –
Jojo! man känner att ungdomen flytt –
Gubbar! hvad annars för nytt? – Samma historia, gammal och van,
Trassel bland kungar och riken.
Pressen hos oss osar olja och tran,
Uppbränd är nu politiken;
Det finns nu slätt ingen konversation,
Än vår illumination. Den var ju präktig med buller och ståt –
Ja, den var finfin som fanken –
Kostar betydligt – ja, nog gick det åt,
Men det finns mera i Banken –
Också så var det så ljust som en dag –
Fyra par ljus hade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0374.html
|