Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 1864 - Grimselpasset i Schweitz - De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne (Slut från sid. 367) - Yrvädret af Claes J. Ljungström - Rydboholm af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Luther sjelf gjorde i en predikan byxdjefvuln
till föremål för sin dundrande vältalighet.
Men småningom gjorde anständigare åsigter sig
gällande. Tygernas mångfald och väfnadens skönhet
fullkomnades mer och mer. Hade ylle- eller
linnetyger förr nästan uteslutande begagnats,
så kom genom de ökade handelsförbindelserna med
östra Asien bomullen och isynnerhet sidenet i allt
vidsträcktare bruk. Fastän detta sednare redan
sparsamt nyttjades af de gamle och bomullen icke var
grekerna obekant, blefvo dock dessa tyger först nu
allmännare förbrukningsartiklar. I 15:de århundradet
kom silkesodlingen, förut isynnerhet bedrifven i
Spanien, Italien och Sicilien, till Frankrike och
genom hugenotterna vid slutet af 16:de århundradet
till Tyskland.
Genom den ökade införseln af dessa främmande produkter
erfor hela väfnads-industrien en omgestaltning.
Förut hade den utgjort en del af qvinnornas husliga
bestyr, men nu blef den en yrkesmässig sysselsättning,
hvilken slutligen i våra dagar fann sin fulländning i
den mest storartade fabriksdrift. Förbättringar och
uppfinningar göras hastigt der, hvarest menniskor
uteslutande egna sig åt ett arbete, och så finna vi
redan i medeltiden, i stället för de äldre enfärgade
tygerna, väfnader i blommor och mönster af konstnärlig
art.
Handväfveriet har visserligen uppnått sin höjdpunkt
i östra Asiens med rikdomar af alla slag öfverhopade
länder, sätet för ett folk af sådan stabilitet, att
individen anser för en nöjaktig uppgift, när han
offrar hela sitt lif på tillverkningen af en enda
shawl. Men deri ligger föga menniskovärdigt beröm.
Hos Europas framåtsträfvande aktiva folkslag måste de
städse återkommande handgreppen i spinning och väfning
ganska snart uppväcka en önskan att låta förrätta dem
på rent mekanisk väg och att använda den hittills
dermed sysselsatta menniskan till ett värdigare
arbete. Uppfinningen af maschinerna, från den enkla
spinnrocken till och med Jacquard-maschinen samt den
elektriska väfstolen, visa en serie af lyckliga
resultater, hvars höjd utgör en triumf för vår tid.
Genom dem har lyxen att kläda sig väl, från att
vara en företrädesrättighet för de rika, blifvit
en allmän möjlighet. Den snabba produktionen ökar
tygernas billighet, och mångfalden i mönster höjer
lusten till ombyte.
En fabrik, i hvilken 200 mekaniska väfstolar äro
uppställde, tillverkar så mycket varor, som 3000
väfvarefamiljer under samma tid vore i stånd att
leverera. Betänker man, att trådarne till dessa
väfnader likaledes spinnas genom maschiner
i stora etablissementer, att vidare appretur,
färgning, tryckning o. s. v. sker medelst ånga och
att slutligen en enda symaschin gör 15 menniskors
handarbete öfverflödigt, men att, trots allt det der,
lika många och ännu flera menniskor äro sysselsatta
med kläders förfärdigande, än förut, så inser man
lätt, hvilka förändringar som ägt rum i nutidens
beklädningsfrågor.
Modet håller jemna steg med folkets kultursträfvanden.
Det är olika i barbariska tider och i sådane af finare seder.
Vi hafva sett, att menniskorna först uppsöka det
glänsande och brokiga, för att dermed smycka sig;
längre fram kasta de sig på mängden, massan,
det ymniga. Ändtligen aktgifva de på formen och
sträfva efter skönhet. Men till insigt af det
sköna hinna menniskorna blott på sina högsta
kulturgrader. Först i besittningen af en ädel
bildning, förmå de tillgodogöra sig erfarenheterna
från öfvergångsstadierna, att sätta verkligheten
i stället för skenet, det goda i stället för
det blott glänsande. Det, som under de rastlösa
efterforskningarne visar sig som varaktigt skönt och
godt, uttränger det mindre sköna, det mindre goda.
I förädlingen af medlen till förnöjande af sina behof,
visar sig den inre menniskans förädling.
Luttrade estetiska begrepp hålla kläder och
prydnader endast för medel, icke för ändamål. Man
återvänder till det enkla, det naturliga, och de
högst bildade folken anse för den skull materialets
godhet, enkelhet och färgharmoni samt naturlig,
d. v. s. den menskliga gestalten icke skändande
form, som grundvilkoren för deras beklädnad och
högsta renlighet såsom den skönaste prydnaden. De
öfverlemna utsmyckningen, af hvilken i mensklighetens
barndom mannen i vidsträcktaste mått betjenat sig,
och som hos halfbildade folkslag står i högsta flor,
uteslutande åt qvinnan, hvars skönhet fordrar en
passande ram. Klädedrägten och isynnerhet användandet
af prydnader äro bästa gradmätaren på belefvenheten
hos ett folk.
Yrvädret. |
Hör stormen han hviner kring knut och gård Den hungrande vargen vid skogens rand Och snön som ett mjöldoft i luften far, Det luggar i tak, det knattrar i ås, Då är det så godt att äga ett hem |
| Claes J. Ljungström. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
