Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Carl IX:s rustning och Benvenuto Cellini. S....e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu visar sig metallen vara otillräcklig för att
fylla formen – hvad är nu att göra? Hit med allt hvad
metallkärl finnes i huset! Se der stryka 200 fat och
tallrikar af tenn, o. s. v. Snart är formen fylld,
gruppen färdig – konstnären har segrat!
Konstverket uppreses på sin plats och aftäckes. Folket
jublar, konstnärerna prisa Benvenuto och skalderna
skrifva sonetter till hans ära.
Detta var det sista stora arbete i brons Benvenuto utförde.
Sedan Benvenuto fått räkna ett halft sekel och dertill
ett decennium af sin skiftesrika och verksamma lefnad
vill han försöka att komma till frid med sig sjelf och
verlden. Han anlägger tonsuren, men det ännu lifliga
blodet finner snart munkkåpan för trång, hvarför han
snart bortkastar den, gifter sig, samt får ännu i
sin ålders vinter en son och tvänne döttrar.
Benvenuto Cellini, född år 1500, slutar i Florens,
vid 72 års ålder, sina dagar.
Utom de talanger vi redan uppräknat, ägde denne
utomordentlige man ännu en – förmågan att föra
pennan, hvarom hans egenhändiga memoirer (öfversatta
af Göthe och försedda med ett tillägg af densamme)
samt de sonetter, afhandlingar i guldsmedsyrket,
teckningskonsten m. m., som han författat, bära
vittne.
Oaktadt sin våldsamma karakter, sina stormande
passioner och oftast öfverilade handlingar, visar
sig dock Benvenuto Cellini på det hela taget och
i sin själs innersta djup, som en ädel ande, en
verklig koustnärsnatur. Många af de klandervärda
handlingar han i sin passions yra begick, kan man
lika mycket tillskrifva den tids oefterrättlighet,
– med sina föga ordnade samhälls- och rättsbegrepp,
– hvari han lefde, som något egentligen så ondt
uppsåt, hvilket handlingens resultat understundom
kunde gifva anledning att förmoda. Det var en tid,
då lagen säkrast bodde på spetsen af den mer eller
mindre djerfva individens blottade vapen. "Jag menade
icke så illa som det blef", yttrar Cellini öfver
de tillfällen, då han lät känna för många tum stål
af sin klinga. "Jag ville blott göra ett märke,
men sår låta icke mäta sig."
Med ett skarpt och praktiskt förstånd förenar sig
hos Cellini en liflig inbillningskraft och den
mest glödande fantasi. Understundom djupsinnigt
reflekterande, slår han likväl öfver i de mest
fantastiska utflygter, ja till den grad att han
verkligen tror sig skåda uppenbarelser från en annan
verld.
Under sin fängelsetid har han sådane visioner,
att han till och med tror sig vara ansigte mot
ansigte med "den andliga solen", Gud sjelf, hvilken
förkunnar honom hans snara befrielse. Vid ett annat
tillfälle i Rom följer han en natt, en "necromant"
till Colosseum. Necromanten påtänder sina rökelser och
under inflytandet af dessa, ser den lätt mottaglige
Cellini de omfångsrika ruinerna och luften deröfver
fylld med dämoner – djeflar i milliontal!
Vi hafva härmed i korthet sökt redogöra för den
ryktbare Cellinis lif och personlighet.
Som konstnärens individualitet och hans verk äro
tvänne saker som vexelvis komplettera hvarandra, tro
vi, att den beskrifning öfver Carl IX:s rustning vi
här nedan lemna, skall, genom den gifna teckningen
af Benvenutos personlighet, vinna ett ökadt intresse.
Ifrågavarande rustning, i sin helhet och i hvarje
detalj fullt cellinisk, utmärker sig genast, vid
första blicken, för sin prydliga form, lätthet och
elegans.
Den praktfulla orneringen, hvilken är utförd i drifvet
och halft upphöjdt arbete, genomgår alla rustningens
delar, med undantag af fingrarnes och skenbenens
skenor, hvilka sednare endast äro ornerade närmast
knä- och fotledet.
Orneringen företer en oerhörd
fantasirikedom. Kompositionens grotesk-artade
framställningssätt hvimlar bokstafligen af
guirlander, bandeauer, blad och blommor, frukter,
masquer och figurer af djur och menniskor i en den
mest komplicerade sammanflätning, allt dock, med
sin skenbara regellöshet, grupperadt i vissa större
och mindre hufvudpartier, i symetrisk ordning och med
den snillrikaste konstskicklighet. I de många olika
masquernas uttryck kan man snart sagdt studera hela skalan
af de menskliga passionerna, för så vidt de
tillkännagifva sig genom ansigtets muskelspel. Här
finnes alla åldrar och kön representerade, det
höga och det låga, det milda och behagliga, det
hemska och fasaväckande, allt, ända från engeln och
serafen till satyren, gorgonen eller furien. Djur-
och menniskofigurerna äro dels hela, dels halfva
och i sednare fallet, liksom vissa af masquerna,
öfvergående i blad och blompartier, hvilka gå än
i mindre utbredningar än i långa sträckningar,
sammanflätande sig med närmare eller aflägsnare
partier, som i sin ordning stå i förbindelse med
något nytt parti af växt- eller djurformen.
Plant upphöjda bårder, ungefär af en half lillfingers
bredd, löpa utefter kanterna af alla rustningens
skenor. På vissa ställen, såsom på de stora rygg-
och bröstskenorna, benskenorna och hjelmkammen kasta
de sig vidare inåt och bilda dels fyrkantiga och dels
runda eller mera irreguliera gränslinier eller ramar
för den öfriga ornamenteringens olika partier. Hela
denna, den ornamentala kompositionens stomme (om vi
så må uttrycka oss), liksom andra mycket små, plana
partier bland rustningens ornamenter, sköldar etc., är
till hela sin bredd incrusterad med trådfina, i täta
slingringar gående ornamenter af guld. Allt det öfriga
af rustningen har ingen annan färg än stålets egen.
Hjelmkammen har vid sin början i nacken en hylsa
för att fasthålla fjäderbusken, för öfrigt är den
prydd, utom af andra orneringar, med lager och på
det bredaste stället med vasaättens sköldemärke,
en sädeskärfve, eller så kallad "vase".
Hjelmens båda sidor (alldeles lika), från nacken upp
mot hjessan intill vizirets öfre kant, äro prydda
med stora blomsterornamenter, svängande i S-form
öfver hela kupigheten. Ormar slingra sig baktill
in i orneringen. En bevingad qvinlig figur synes
sittande ini ornamentet, hållande i sin ena hand en
bandeau, hvars andra ända fasthålles af ett i densamma
bitande delfinhufvud, hvilket utspringer från ett af
ornamentets stjelkar. I bandeauen hänger en trofé,
bestående af sköld, stridsklubba och båge.
Viziret består af tvänne stycken, ett öfverstycke med
smala, långsträckta, i horizontel riktning gående,
öppningar för ögonen, och ett understycke, som skyler
nedre delen af ansigtet. Mellan ögonöppningarne är
en stor vase, och under dem smärre ornamenter, hvilka
sträcka sig bakåt till vizirets ledgång. Öfverstyckets
bredare del, ofvan öppningen för ögonen, har i midten
en stor, skäggig masque; på sidan finnes en på en
sköld sittande qvinlig figur – för öfrigt finnes i
dessa partier bandeauer, palmqvistar, frukter och
lager.
Vizirets understycke har för venstra och högra sidan
framtill olika prydnader. Detta är ett undantag,
ty alla rustningens öfriga delar äro för venstra
sidan ett fullkomligt upprepande af hvad som finnes
på den högra, fast naturligtvis i omvänd ordning –
öfverallt är det en symetrisk likhet.
På understyckets venstra sida är en sittande
qvinna med ett barn i sitt sköte. Barnet gråter
och utsträcker sin ena arm mot en på knä liggande
skäggig man, hvilken, för att roa barnet, som det
tyckes, blåser på en snäcka. På högra sidan, synes
bland rökmoln, Herkules med klubban och lejonhuden,
och långt bort i skyn Jupiter på sin örn, slungande
blixtar (denna grupp – Jupiter och örnen – är utförd i
en högst liten miniatyr, för att derigenom åstadkomma
den perspektiviska effekten). Understyckenas mot
ledgången afsmalnande delar äro på båda sidorna
prydda med växt-ornamenter, i hvilkas midt är en
liten masque.
Qvinnan, barnet och mannen allegorisera Familjen –
Samhället.
Herkules är en allegori för den menskliga styrkan –
Heroismen – och Jupiter representerar den öfversinliga
kraften – Gudomen.
Hjelmens skena under viziret har i midten en qvinlig
masque, samt fortsätter åt båda sidor med frukter,
som gruppera sig tillsamman med ornamenter, hvilka
åter öfvergå i figurer.
Halskragen, af flera stycken, är fram- och baktill
sirad med, framtill ett englahufvud och baktill med
ett grinande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
