Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 / 20 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halmstad. Th.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skedde och hvilket namn det bar, känner man icke. Så
mycket är dock säkert, att redan år 1225 konung
Christopher på en herredag i Wordingborg framställde
klagomål mot ärkebiskop Jakob Erlandsson i Lund,
för det den mäktige prelaten besvärat sig öfver
anläggandet af detta fäste. Nu vet sägnen ytterligare
att berätta, huruledes fästet vid en belägring,
då försvarsmedlen började tryta, räddade sig undan
fienden genom brinnande halmkärfvar, doppade i tjära,
som kastades ned bland de belägrande och att dessa
halmkärfvar blefvo fästets märke samt upphofvet
till dess namn, Halmstatha eller Halmstad. Kring
detsamma och under dess skydd uppväxte småningom en
stad med samma namn, hvilken också hade i sitt märke
tre halmkärfvar, tilldess Fredrik II till minne af
stadens tapperhet i kriget mot Sverige under Erik
XIV:s tid år 1563 i dess sköld insatte tre af Danmarks
röda hjertan, hvilka ännu i dag äro Halmstads vapen.

Af allt detta framgår sålunda med temmelig bestämdhet,
att den nya staden, snart hufvudort i det danska
länshertigdömet Halland, haft sitt ursprung från
det vid Nissans utlopp af konung Christopher den
förste anlagda slottet och att den deri liknat
de flesta bland de i medeltiden anlagda städerna,
hvilka vanligtvis bildade sig omkring ett slott eller
en kyrka, hvilka genom sina befästningar eller sin
helighet kunde skydda de fredliga näringsidkarne. Det
torde dock hafva dröjt länge innan den kring
Halmstads slott upprunna orten vunnit sådan betydenhet
att den kunde göra anspråk på benämningen af stad, ty
först år 1307 finner man hertig Christopher af Halland
och Samsö hafva för densamma utfärdat privilegier
som sådan. Dessa privilegier utvidgades af konung
Christopher och hertig Knut Posse; men genom dem
torde stadens uppblomstring hafva blifvit ansenligt
påskyndad, så att den redan under Kalmarunionens
första tid måtte hafva haft ett visst anseende. Detta
finner man deraf, att i Unions-akten Halmstad
bestämdes som den ort, der valet af Unionskonungar
skulle ske genom 40 personer från hvartdera riket,
hvilka sig emellan skulle genom lottkastning bestämma
det rike, som skulle välja konung, hvarefter detta
rikes 40 representanter skulle utse konungen, eller,
om de icke kunde komma öfverens, inom sig delegera
ett utskott af 12 personer, genom hvilka den vigtiga
frågan skulle afgöras. Men om staden också nu icke var
utan betydenhet, skulle den dock snart få vidkännas
krigets härjningar. Befriarn Engelbrecht eröfrade
Halmstad med stormande hand 1434, återlemnande den
då till konung Erik af Pommern, men återtog den
åter 1436, och sedan den tiden blef Halmstad länge
ett trätofrö mellan Svenskar och Danskar. Möten,
som ingenting afgjorde, omvexlade med belägringar
och bestormningar och sedan Sverige skiljt sig från
Unionen
och Halmstad afgjordt blifvit en dansk stad, som
af danska konungarne förvandlades till en ordentlig
fästning (denna fulländades efter lång tids arbeten
först 1605 af danske "riksbyggmästaren" Steenvinkel)
måste den flerfaldiga gånger lida af fiendtliga
besök och färgades dess vallar rikligen med de bägge
fiendtliga brödrafolkens ädlaste blod. Konung Erik
XIV besköt och bestormade åtskilliga gånger (1562,
1566) Halmstad, hvilket dock lyckligt stod emot honom
och hans höfdingar, Carolus de Mornay och Bo Grip;
men strax i början af 17:de århundradet härjades
Halmstad (1619) af en eldsvåda som qvarlemnade blott
S:t Annas kloster och tre stenhus, och i medlet af
samma århundrade blef genom Brömsebrofreden Halmstad
med hela Halland ändtligen svensk tillhörighet, då
blott för en tid, ehuru genom Carl Gustafs derefter
följande segrar snart för alltid. Carl XI försvarade
den nyvunna staden genom det efter densamma uppnämda
slaget 1676, då den Halmstad belägrande danske
höfdingen Dunkam den 17 Augusti blef i grund slagen
af konungen och Ascheberg. Sedan dess har Halmstad,
oanfäktad af kriget och blott någon gång hemsökt
af andra olyckor, t. ex. den stora eldsvådan 1845,
förblifvit en svensk stad och under Sveriges spira
uppblomstrat allt mer och mer.

Halmstads hamn.

Om det gamla Halmstads utseende är svårt att säga
någonting, särdeles som staden, sedan den stora
eldsvådan 1619
uppbyggd från grunden, med allt skäl kan kallas en
ny stad. Under katolska tiden hade staden åtminstone
tvänne kloster, ett dominikanerkloster, helgadt
åt den heliga Karin, och ett åt den heliga Anna
invigdt franciskanerkloster, utom sin kyrka, som,
färdig mot slutet af 1400-talet och då utrustad med
åtta altaren, ännu är en bland de vackrare svenska
stadskyrkorna, oaktadt den skada hon led vid 1619
års brand. Af större vigt än i kyrkligt hänseende var
dock Halmstad i militäriskt, såsom en bland Danmarks
starkaste fästningar. Kärnan i dessa fästningsverk
var det ännu qvarstående slottet, en stor, fyrkantig
tegelbyggnad om 2 våningar på ena sidan och en våning
på den andra samt försedd med ett större och ett
mindre torn. De dertill sig slutande verken utgjordes
af 6 bastioner samt 4 portar med sina raveliner; men
deraf återstå, efter fästningsverkens utdömande 1736,
endast en vacker port och några jordvallar. På den
rymd, som fordom kringslöts af dessa verk utbreder
sig på Nissans ena strand, hvilken med den andra
förenas genom Östra bro, det n. v. Halmstad, en i
allmänhet välbyggd och treflig, men framförallt
idog och uppblomstrande stad med ungefär 5,000
invånare. Om dennas kyrka, inom hvars murar, bland
andra, fältmarskalken grefve Sperling hvilar, och om
slottet, der länsstyrelsen har sina embetsrum och
landshöfdingen sin bostad, samt der man ännu visar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>