- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
24

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lilla Gatsångerskan. Novell af Marie Sophie Schwartz. - Ur qvinnans lif. - Halmstads Kallvattenkuranstalt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tvänne år gingo, utan att Anton, som blifvit lärare vid
skolan i Upsala, kunnat rubba Lalas beslut. Han visste att
hon älskade honom; men hon kunde icke förmås att blifva
hans maka. Sådan var deras ömsesidiga ställning, då Lala
en vårmorgon väcktes af ett positiv. I ögonblicket var hon
vid fönstret. Der stod en gammal i trasor höljd karl och
vefvade på ett positiv. Han såg sjuk och eländig ut. Det
var hennes far. Hon ilade ned på gården.

Då han fick se Lala, mumlade han:

"Jag vill dig ingenting; om jag kännes vid dig, så kan
jag förlora mina pengar."

Lala försäkrade, att han icke skulle förlora en skilling och
frågade med rörelse, om hon icke kunde göra något för honom.

"Gif mig en sup och skaffa mig en bädd; det är allt.

Lala omtalade nu i korthet sin historia för pensionsfrun,
som genast skickade bud efter magister Nennes. Vid
middagstiden var den sjuke positivspelaren intagen på
sjukhuset.

Tre veckor derefter jordades han, och året derpå räckte
Lala Anton sin hand. Det lilla kapital, hon ärft efter fadern,
blef en god hjelp för de nygifta, som utan öfverflöd, men
utan bekymmer, njöto af all den lycka, kärleken kan skänka.

Året efter deras giftermål, kom brukspatronen sjelf, för
att försona sig med sin brorson, och nu blef Lalas lycka
fullständig.

*



illustration placeholder
Halmstads Laxfiske och Slottsmöllans fabriksbyggnad.


*


Ur qvinnans lif.



I.

Det sällskapliga umgänget könen emellan.

En af de brister, som under de sista tretio åren
insmugit sig i umgängeskretsarne, är att båda könen
allt mera isolera sig från hvarandra, i stället för
att gemensamt njuta af sällskapslifvet och profitera
af ömsesidigt umgänge, ty hvem vågar väl förneka,
att detta verkar bildande och förädlande, när man
uppträder naturligt och okonstladt. Fruntimmerna
trifvas emellertid oftast i en evigt leende eller
också iskall mask, samt dölja derigenom alla
känslorörelser och tillintetgöra den tjusning, som
intrycken i de rörliga dragen annars nödvändigt
frambringa, ja, de gifva männen anledning till den
tro, att de hafva mera att dölja och beslöja, än
i sjelfva verket är fallet. Männen å sin sida "draga
sig för" att uppträda med sin enkla, manliga värdighet,
och tro, att för evigt småleende dockansigten litet
narraktighet, mycken ironi eller en affekterad köld
äro vida ändamålsenligare än en lugn, intelligent
konversation, som talar till förståndet eller känslan.
För den opartiske betraktaren är det intressant att
iakttaga, huru långt hyckleriet å båda sidor går och
på hvilket sätt det uppenbarar sig, när det är fråga
om att fängsla eller eröfra.

Man bibehåller, efter regeln, gent emot andra män sin
naturliga ton, otvungna hållning och det en gång för
alla till vana blifna sättet att uttrycka sig. Men
närmar man sig en dam, så göres i alla händelser först
andlig toalett – och naturligtvis den utsöktaste,
som kan åstadkommas: dock känner en man sig deri så
obehaglig till mods och så generad, att man genast
märker på honom, det han icke beständigt brukar denna
utsökta drägt. Liksom för trånga kläder yppa mången
rätt obehaglig brist, gissar det qvinliga ögat genast,
hvar "skon klämmer", på hvilken terräng han icke är
hemmastadd och genom hvilka konstgrepp man söker hjelpa
upp saken. Men damen är undseende, hon tyckes icke
märka någonting, yttrar till och med då det rörer de
faddaste och tråkigaste saker, ett visst intresse,
under det att hon hemma hos sig eller i en krets
bekanta skulle stämpla dem med det skarpaste hån,
samt söker dölja sin gäspning under ett förtjusande
småleende. Båda veta, att de spela komedi, båda
öfverbjuda hvarandra i palliativer, och under
bemödandet att väl genomföra den en gång antagna
rollen går egentliga ändamålet med samqvämet
förloradt. Detta försök att roa, att lära känna och
älska hvarandra, sedan aktningen en gång rotfästat
sig, befordrar misstroende och falskhet, ja till
och med hat och harm, om den ena parten inser, att
han är demaskerad och genomskådad samt att segraren
nu triumferar och utbasunerar sin triumf. Detta
ömsesidiga och alls icke omedvetna bedrägeri utföres
ofta till och med af helt unga personer, det stegras
med åren och står ofta emellan älskande och förlofvade
i yppigaste blomma. Stundom uppdagar en beställsam vän
eller slumpen den verkliga fysionomien eller scenen
bakom kulisserna, och, förfärad af sanningens skarpa
blixtstråle, flyr den vilseledde eller vilseledda,
naivt nog, blott fördömande sin motpart. Men i de
flesta fall herrskar dimma och skymning ända tills
efter bröllopet, och då är mätthet, otålighet eller
oaktsamhet de onda genier, som afslöja sanningen,
och den första upptäckten af misstaget är ganska
bitter. Följer den tidigt nog, vore det måhända bättre
att lösa ett band, som är baseradt på misstroende
och skenaktning, dock fattas det efter regeln å
fruntimmernas sida mod till ett sådant steg, hvilket
till största delen kommer sig af den missaktning man
i allmänhet visar en frånskiljd hustru, enär denna
åtminstone indirekt får skuld för tvedrägten. Det är
ännu väl, om man, så snart en skiljsmessa icke kommer till stånd,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free