Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XVI. Paul Würtz i Krakau. Th. - Något om visiter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dryckeslag och med sina förnämsta höfdingar infördes i
staden som fånge. Ett nytt angrepp mot staden af en
slägting till Dembinski blef likaledes tillbakaslaget,
och kort före slaget vid Warschau företog Würtz
åter ett utfall, genom hvilket de kring Krakau
ströfvande Polackarne skingrades och förjagades. Efter
Warschauslaget fick Würtz under temmeligen lång tid
någorlunda fria händer och ströfvade hela sommaren
och hösten 1656 obehindrad omkring i trakten. Men
Polackarne kunde naturligtvis icke med tålamod se,
att en så liten Svensk styrka trotsade dem i den
ena bland Polens hufvudstäder, medan dessförutan den
fiendtliga hufvudstyrkan befann sig på långt afstånd
ifrån Krakaus försvarare, och i medlet af Oktober
1656 samlades adeln från woiwodskaperna Sandomir och
Krakau samt förband sig med dyr ed att angripa Krakau
och ej gå derifrån, innan staden blifvit eröfrad. I
början af November anryckte de, åtföljda af sina
underhafvande. Men snart var modet försvunnet och
eden glömd; ingen bestormning kom i fråga, och som
anledning dertill uppgifves, att de Polska soldaterna
och bönderna fordrade rättigheten att plundra den
eröfrade staden, hvilket Lubomirski, anföraren för
hela expeditionen, icke ville medgifva. Kort efteråt
företogs mot Würtz ett annat försök, med andra
vapen. Polska drottningen tillskref honom ett bref,
hvari hon uttryckte sin stora aktning för Würtz’
person och egenskaper, sin önskan att vinna honom för
Polens tjenst och sin benägenhet att sjelf infinna
sig, för att derom underhandla med honom. Würtz
svarade i de artigaste ordalag, tackade för den honom
visade nåden, men förklarade att ingenting förmådde
upplösa hans lydnadspligt mot Carl Gustaf och bad
slutligen drottningen tillåta honom "att utan fläck
förblifva hennes ödmjukaste tjenare". – När sålunda
icke heller detta hjelpte, måste Polackarne fortsätta
belägringen, och sedan Ragoczy brutit in i Polen och
derunder härjat äfven Lubomirskis egendomar, upphäfde
denne belägringen. Han ville dock först söka förmå
den, som han trodde, uthungrade garnisonen att gifva
sig; men Würtz skickade ut till hans läger en mängd
färska rapphöns och lät derjemte helsa, att först när
hungersnöden i staden blifvit så stor, att en råtta
betalades med en dukat, först då skulle staden gifva
sig. Efter fyra månaders fåfänga försök aftågade nu
Lubomirski med oförrättadt ärende.
Krakau var sålunda ännu i svenska händer. Men Würtz
fick nu af sin konung befallning att stöta till honom
med den styrka, som hittills försvarat staden, hvilken
i stället skulle besättas af Ragoczy, som, enligt Carl
Gustafs ord till honom, i fall han ville vara konung
i Polen, borde sjelf försvara dess hufvudstad. Ragoczy
ditsände också 3,000 man, hvilka till anförare fingo
svenska öfversten Fabian von Fersen; men äfven Würtz
nödgades att med sina svenskar qvarstanna der,
emedan Czarnecki så noga bevakade staden, att
Svenskarne ej kunde aftåga. Kort derefter bröt Carl
Gustaf upp till Danmark, medan Ragoczys trupper, af
sin till hemlandet undanflydde furste kallade från
Krakau, lemnade staden till åtlydnad af befallningen
och strax efter afmarschen plundrades samt till en del
nedhöggos af de rundtomkring svärmande Polackarne. Nu
stod Würtz med sin ringa hop Svenskar i Krakau,
ensam mot Polackarnes hela magt och derjemte mot
flera tusen Österrikare, sända konung Johan Kasimir
till hjelp under befäl af Montecucculi, Hatzfeld och
andra officerare från tretioåriga kriget. Inseende
omöjligheten att försvara staden mot denna öfvermakt
och framför allt ifrig att, efter sin konungs önskan,
åt honom bibehålla denna kärntrupp, sammankallade
Würtz befälet och föreslog det att dagtinga. De hade,
sade han, nu på andra året försvarat staden till
Svenskarnes evinnerliga ära och beröm. De hade,
likasom i en lek, med ofta gladt och oförskräckt
mod tillbakaslagit alla Polackarnes anfall. De
hade fullgjort sin pligt så, att när de sjelfva
förmultnat i jorden, skulle deras efterkommandes
hjertan fröjdas, då de fingo läsa deras trohet och
uthållighet beskrifna i de tidböcker, der Svenska
folkets ära och bragder skulle upptecknas. De
skulle visserligen ännu kunna fortsätta försvaret;
men konungen behöfde dem bättre på annat håll,
och derföre vore det bättre att dagtinga, än att
fortsätta ett ändamålslöst försvar. Alla biföllo
till förslaget, och vilkoren för kapitulationen
uppgjordes. Men Würtz vågade icke lita på Polackarnes,
"de råa halfvildarnes" löften, utan begick saken så,
att Hatzfeld på heder och tro lofvade ett obrottsligt
hållande af vilkoren, hvarförutan 1,000 österrikare
och 200 polska ryttare under en österrikisk öfverstes
befäl skulle beledsaga den svenska styrkan ända
till Oder. Sedan detta skett, uttågade Svenskarne ur
staden, ännu 2,850 man starka, med brinnande luntor,
flygande fanor och klingande spel samt medförande 18
kanoner och 390 trossvagnar. Würtz och hans officerare
mottogos af Hatzfeld med hedersbetygelser och en
ståtlig bankett. I trots för alla eder och löften,
ville ändock Czarnecki angripa den lilla skaran;
men Hatzfeld höll redligt sitt löfte och Czarnecki
djerfdes ingenting företaga. Ändtligen skiljdes
Svenskarne och Österrikarne åt vid Landsberg
vid Warthe och nu skyndade Czarnecki fram för
att angripa. Men Würtz hade redan fört sitt folk
öfver floden; Czarnecki kom en timme för sent, och
Svenskarne anlände i säkerhet till Stettin.
Efter Krakaus fall återstod af Svenskarnes eröfringar
i Polen endast Posen, hvilken stad i slutet af
Augusti 1657 eröfrades af Montecucculi. Men Paul
Würtz försvarade 1659 Stettin med samma hjeltemod
som Krakau och behöll, undsatt af Wrangel, denna stad
åt Sveriges krona.
Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
