Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lunds domkyrka. Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig hela den väldiga byggnad, till hvilken tornen äro
blotta bihang, Lunds kathedral, fordom den förnämsta i
Nordens tre riken. Gammal och förfallen synes hon till
det yttre, ofulländad står hon ännu i dag, icke blott
till det yttre, utan äfven till det inre; tornens
öfverbyggnader se ut som parodier på de höga spiror,
hvilka i fordna dagar reste sig derifrån mot himmeln;
och rundt omkring ligga massor af huggen sten, stå
staplar af plankor, ämnade till den gamla förfallna,
men icke destomindre vördnadsbjudande byggnadens
upphjelpande och ändtliga fullbordande. Men alla
sådana försök skola i evighet förblifva fåfänga; Lund
kan bli en stad, lika stor som den var, "då Christus
lod sig føde", det Syd-Svenska universitetet kan bli
lika frejdadt i vetenskapens annaler som dess syster
på andra sidan Sundet; men "Longa Pågar" skola ändock
aldrig någonsin bli fulländade, Lunds kathedral skall
ändock alltid förblifva ett lappverk;
"der bygges år ut, der bygges år in,
och skulden är Finn;
men icke domkyrkorådet."
Ja, Finn är skulden, Helgonabackens jätte,
kathedralens uppbyggare, som åter ville störta sitt
verk i grus, men står för alla tider fastnaglad
vid Kraftskyrkans stenpelare, sjelf en jätte af
sten. Lyster det läsaren att höra Jätten Finns saga?
I Helgonabacken bodde djupt under jorden en jätte,
då S:t Laurentius kom från Sachsland och predikade
Guds Ord. Men ingen kyrka fanns i landet, och
ute under bar himmel samlade sig menigheten kring
läraren. Då lofvade jätten, att han åt S:t Laurens’
Gud skulle bygga en kyrka, värdig en sådan Herre,
och allt hvad han ville hafva i lön derför, var, att
den helige skulle säga jätten hans namn, när kyrkan
var färdig. Kunde han då icke uppgifva jättens namn,
så skulle han i böter gifva honom sol och måne. Kunde
återigen dessa böter icke betalas, så vore jätten
benägen att i stället för sol och måne taga helgonets
ögon. Dermed var den helige nöjd; för ett värdigt
tempel åt sin Gud ville han gerna afstå sina
ögon; Christi tro kan predikas af en blind man lika
väl som af en seende.
Öfverenskommelsen var sluten; arbetet började. Först
byggde jätten kryptan med starka pelare och fasta
hvalf, sedan uppförde han den öfra kyrkans murar och
planterade hennes pelarskog. Och allt under arbetet
fröjdades jätten i sitt sinne öfver att snart komma
i besittning af helgonets ögon och lemna dem som
leksaker åt sina barn.
Men på Helgonabacken stod S:t Laurentius och såg,
huru templet reste sig i höjden. Han betraktade
ännu en gång dagens ljus och den sjunkande solen,
som snart skulle för honom sjunka för alltid. "Allgode
Gud", sade han, "du gaf mig mina ögon; tag dem åter;
för dig offrar jag dem med glädje!"
Då hördes ur jordens innandömen en röst, som sjöng:
"Tyst, tyst, sonen min,
Rättnu kommer far din, Finn,
Och ger dig munkens ögon!"
Nu kände helgonet jättens namn. Hastigt skyndade han
till kyrkan och kom dit, just som sista stenen ännu
återstod att insättas i tornet. – "Finn, ropade han,
kom ned, Finn! Så heter du! Den sista stenen kan
jag lägga in sjelf, ty Gud har låtit mig behålla
mina ögon." Men när Finn hörde dessa ord, sade han:
"så sannt jag heter Finn, af jättestam, skall den
stenen aldrig bli ditlagd; ofulländad skall din kyrka
bli både innantill och utan i alla tider!" Dermed
skyndade han i raseri ned i kyrkan och började rycka
på hennes pelare, för att störta hela kyrkan ned;
äfven jättesan hjelpte till; men på S:t Laurens bud
förvandlades de till sten, och i sten stå de der ännu
i dag, sammanvuxna med den pelare, som hvar och en af
dem omfattade.
 |
| Kryptan i Lunds domkyrka. |
Så beskrifver sagan uppförandet af Lunds domkyrka;
historien, mer prosaisk, meddelar helt kort, att
grunden till henne lades år 1012 af den Engelske
byggmästaren Donatus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0045.html
