- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
42

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunds domkyrka. Th.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ehuru kyrkan icke blef fulländad och invigd förr än
år 1145 under Erik Ejegods regering och af Lunds
andre ärkebiskop, Eskil, som dervid biträddes af
biskoparne i Linköping, Skara och Slesvig. Hela
133 år stod sålunda kathedralen under byggnad,
och under denna tid hade de fordna biskoparne i
Lund blifvit upphöjda till ärkebiskopar och till
primatet i Norden, hvilken derigenom befriades
från de Hamburgska ärkebiskoparnes andliga
öfvervälde. Adzer, sedan 1102 biskop i Lund, blef
den förste ärkebiskopen. Lunds kathedral är sålunda
till åldern den första i Sverige; med afseende på
höjden är hon den andra i ordningen, till längd
och bredd intager hon först femte rummet. Hon är
nämligen invändigt 72 fot hög, 271 fot lång, 122 fot
bred samt hel och hållen byggd af huggen sandsten,
hemtad från Witseröd i Onsjö härad, nära 4 mil från
staden. Hon är uppförd i ren rundbågstil, bildar
ett latinskt kors och har på sina ställen murar
af tre alnars tjocklek. De bägge tornen vid stora
ingången i vester äro fyrkantiga, men något olika till
höjden; det högsta uppgifves vara 142 fot. Fordom
försedda med höga spiror, hafva de förlorat dessa
genom eldsvådor och fiendtliga kulor, samt äro nu
försedda med smaklösa, vanställande öfverbyggnader,
härledande sig från åren 1770 och 1814, då de trädde i
stället för de förra nischprydda tinnade röstena med
korsformiga betäckningar. Eikt skulpterade ornamenter
omgifva kyrkans dörrar, djerfva sträfpelare
stödja hennes af talrika fönster, nu åter i korset
försedda med glasmålningar, genombrutna murar,
och hennes halfrunda kor äger icke sin like i
Norden. Uppomkring de höga fönstren i detta kor
löper en öppen pelargång i ren rundbågstil och der
ofvanför en krans af spetsiga takkupor, antydande
Christi törnekrona. Denna korrundel, som 1781 var
högeligen förfallen, ombyggdes mellan 1781 och
1785 i fullkomlig öfverensstämmelse med den gamla,
ehuru vandalismen föreslog uppförandet af en slät
gafvelmur, hvilket dock lyckligen afböjdes. Nu är
koret kathedralens skönaste yttre prydnad.

När man genom stora dörren emellan korsen inträder i
kathedralen under orgelverket, hvilket aldrig lärer
få fullt utveckla sin väldiga stämma, emedan det
befaras att luftskakningen skall åstadkomma remnor
i det uråldriga hvalfvet, har man framför sig det
skönaste perspektiv, ännu mer förhöjdt derigenom,
att kyrkan är bredare i öster än i vester och att
golfplanet i hennes långhus har en omärklig höjning af
nära halfannan fot. Hvalfven, med 21 bågar, stödjas
af 18 pelare i tvänne rader, och perspektivet slutar
med högaltaret, till hvilket man uppstiger på en
tredubbel trappa, hvars första 17 steg leda till
tvärskeppet, medan derifrån tvänne leda till koret
och ytterligare tre till sjelfva altaret. Dagern
strömmar in genom de höga fönstren, i tvärskeppets
armar mystiskt bruten genom de målade rosettfönstren,
och det hela företer visserligen en storartad anblick,
ehuru denna dock på intet sätt kan mäta sig med den,
som företes af Upsalas kathedral, der sidoväggarne
och koren prydas af praktfulla monumenter, medan
Wasa-korets målade fönster öfver kyrkans högkor och
dettas omgifningar utbreda en magisk belysning, som
man måste hafva sett för att derom kunna göra sig
en föreställning. De inre murarne i Lundakathedralen
förete deremot blott få monumenter från äldre tider,
äfven prydnaderna från sednare tider hafva blifvit
borttagna, för att hålla rundbågsstilen fullkomligen
ren och obesmittad, och kyrkan har derföre ett
utseende af nakenhet och tomhet, hvilket genast
nedslår de spända förväntningar, som man hyser,
då man första gången inträder under hennes hvalf.

Annorlunda var kathedralens inre beskaffadt under
medeltiden. Då sjöngos der messor, brunno ljus och
doftade rökelse vid mer än 60 altaren, som betjenades
af 4 prelater, 30 canonici och 49 vicarier, hvilkas
präktiga, i ek skulpterade stolar med talrika både
bibliska och humoristiska bilder från sina platser
i koret nu blifvit nedflyttade i kyrkans sidoskepp
och i sitt förfallande tillstånd lifligt påminna
om förgängligheten hos allt menskligt. Då visade
det praktfulla uret, af hvilket nu endast taflan
finnes i behåll, år, månader och dagar, de större
högtidsdagarne, solens och månens gång samt
de tre Vise Männens hyllning för den Heliga
Jungfrun. Då stodo öfver allt i kyrkan, uppställda
för att tillbedjas af de troende, dyrbara skrin,
monstranser och kärl, innehållande de heligas
aflefvor. Der visades Jungfru Marias heliga
lintyg, hvilket furstinnor lånade för att förmildra
barnsbördens plågor, och hvilket ännu finnes qvar,
med en ofvandel af grof säckväf, men en något finare
nedre del, – der funnos bitar af Christi kors,
smulor af hans vagga och hans törnekrona, Jungfru
Marias kläder och S:t Laurentii refben; der fanns
en gyllene arm, som i handen höll ett riksäple,
och i det inre gömde en arm af Helig’ konung Knut,
förvarad till åminnelse af hans frikostighet mot
kathedralen. Vidare ägde kyrkan en kalk med disk af
guld, vägande 122 lod, en stor silfverbild af den
Helige Laurentius, tre andra mindre, men förgyllda
silfverbilder af den Heliga Barbara, Knut den Helige
och en ärkebiskop, flera förgyllda och oförgyllda
silfverskrin, ett stort hufvud af silfver med
krona, en förgylld törnekrona och mycket annat,
hvilket nu är försvunnet, dels nedsmält till mynt,
dels bortfördt af flyktande prelater, bland hvilka
man nämner ärkebiskop Johannes Wez, som medföljde
Christian II på hans flykt år 1523 och då skall
hafva medtagit mycket af kyrkans dyrbarheter. Allt,
som nu finnes qvar af denna herrlighet, inskränker
sig till den lika vackra som dyrbara predikstolen,
af svart marmor och svart kalksten med bibliska
framställningar på fem densamma omgifvande alabasterskifvor,
och till det gamla högaltaret, hvars disk
är af huggen sandsten, men hvars skåp från 1398 har,
utom tvänne större bilder af den Heliga Jungfrun
och S:t Laurentius, icke mindre än 40 smärre
helgonbilder under lika många små baldakiner. Det
är fru Ida Pedersen till Gladsax, som skänkt detta
altare, till hvars förfärdigande hon testamenterade
10 marker silfver, och hvars dörrar äro prydda med
oljemålningar på guldgrund, föreställande helgon. Ett
sednare altare, som, då kyrkan skulle inredas till
luthersk gudstjenst, uppsattes i mellanskeppet,
midt för den till koret ledande trappan, och som
hade kolonner af dels hvit, dels spräcklig marmor
samt bilder af alabaster, föreställande nattvarden,
S:t Paulus, S:t Petrus och S:t Laurentius, tillika
med bröstbilder af konung Fredrik II och hans gemål,
alltsammans år 1577 bekostadt af riksrådet Ejler
Grubbe, är nu borttaget och till större delen
förstördt. Dessförutan äger kyrkan ännu qvar en
bild af den Helige Laurentius med hans halster,
stående på en hög metallkolonn, hvars fot hvilar
på tre lejon och prydes med genombrutet arbete, som
symboliskt tyder på kristendomens läror. Likaledes
finnas ytterligare tvänne andra bilder af messing,
föreställande änglar af två fots höjd, stående på
kolonner af 9 fot, och hvilka förmodligen fordom
uppburit altarets förhängen. Dessa tre bilder befinnas
nu i korsarmarnes nischer. Utom det nu uppräknade
äger kyrkan af all sin herrlighet icke qvar annat
än 4 kalkar, af hvilka en af utmärkt arbete. Den
väger dock endast 89 lod, hvaremot kyrkans dopskål,
af silfver likasom kalken, uppnår en vigt af 211 lod.

Men Lundakathedralens yppersta prydnad är
likväl hennes krypta eller "kraftskyrka", som
hon kallas, för hvars ypperliga restaurerande
man har prof. Brunius att tacka. Det är bekant,
att de första kristna i Rom höllo sin gudstjenst i
katakomberna eller i underjordiska, fördolda (deraf
namnet "krypta" = fördold tillflyktsort) hålor, der
de kunde vara skyddade mot förföljelserna. Under de
äldre rundbågskyrkorna anlades sedan ofta sådana
fördolda hvalf, i början begagnade till gömställen
vid inträffande förföljelser, sedan utvidgade och
använda till förvaringsställen för martyrernas
bilder och reliker, till grafställen för helgon,
biskopar och andra, som hade råd att bekosta en graf
under kyrkans högaltare, der man trodde sig närmare
till saligheten än på andra ställen. Kryptan eller
kraftskyrkan i Lunds kathedral intager hela utrymmet
under högkoret, håller från norr till söder 126 1/2
fot, från vester till öster 86 1/2, har 14 fots höjd,
upplyses af tio fönster och hvilar på sex pelare
samt aderton kolonner. Här stå, uthuggna vid tvänne
pelare, bilderna af en man och en qvinna med ett barn
på ryggen, legendens Finn och hans hustru. Bland dem,
som i kryptan fått sin lägerstad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free