- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
73

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Lappland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett besök i Lappland.



Det är obeskrifligt, huru välgörande anblicken af
grönskande ängar och böljande sädesfält inverkar
på sinnet, då man en längre tid bortåt blott
haft himmelshöga klippor, strida skogselfvar och
öfverhufvud naturens vilda lek för ögonen. Själen
förlorar genom dessa väldiga intryck sin elasticitet
och öfverflyglas af ett slags stum, jag ville
nästan säga, djurisk förvåning, hvilken ändtligen
öfvergår till verklig apati. Men då naturen slutligen
återvänder till ro, när de kort förut ännu så vilda
elementerna i fredlig förening afspegla verkliga
skönheter, då vaknar äfven i menniskohjertat en
ny lefnadslust, och det tycker sig liksom från en
vårfärd nalkas sitt återfunna hem. Och för den skull
är behaget af naturens jemna, ordnade verksamhet
icke fullt tillfredsställande för vandraren, utan
hans forskande öga söker framför allt efter menskliga boningar. Till
och med ett paradis förefaller utan sådane som ett
sinnrikt utsmyckadt lik, under det att det ringaste
tecken till närvaron af med oss beslägtade varelser
sprider en underbar lifaktighet äfven öfver det
dystraste landskap.

Då jag på min resa genom Norrige och Lappland
öfver Sulitelmaberget begaf mig till den stora sjö,
hvars vatten Luleåelfven förer ned till Bottniska
Viken, har jag bland de vilda klippmassorna och
dystra skogsmarkerna rätt ofta känt mig tröstlöst
ensam. Huru gladt slog icke mitt hjerta, när jag
hann ned till det bebodda låglandet, ty här fick jag
tillika ett begrepp om Lapplands herrliga sommar,
som visserligen endast räcker en kort tid, men under
hvilken naturen dock genom ett förunderligt slöseri
af kärlek och omsorg söker bereda en ersättning för
den hastigt öfvergående njutningen. Alla de gröna
ängarne, de buskväxter, som infattade markerna och
i sin ordning begränsades af obanade moras,
blomstrade som en trädgård i feernas land. Öfverallt
blommor och frukter. De grå klipporna, hvilka här
och der höja sin skogbeväxta hjessa, voro bokstafligen
klädda i lysande rödt, härrörande från den oändliga
rikedom af präktiga bär, som öfverallt i Lappland
anträffas, färgande renens hof och lappens släda. Men
bären äro icke de enda gåfvor, med hvilka sommaren
betäcker Lappland; klippor, ängar och snår glöda
i tusenfärgad blomsterprakt, sjöar och kärr äro
betäckta med hvita vattenliljor, skogarne förete en
outtömlig rikedom af allehanda frukter och lifvas af
otaliga fåglars sång. Gräset uppskjuter i yppig prakt,
ormbunkar, mossor och lafvar hafva samtligen sina
egendomliga nyancer i mörk- eller ljusgrönt, myrorna
äro betäckta med mattor af röd ljung, ja, till och
med de farliga, med gräsvall bevuxna kärren befinnas
öfvergjutna af ett rödaktigt sken, härrörande från det
vilda mullbärets förföriska frukt. Man vet verkligen
icke, hvad för ett öfverflöd på glädje och njutning
en sommar kan erbjuda, om man icke varit i Lappland.

illustration placeholder
Kyrkan i Kjörby.


I Kjörby, en vid Luleå-elfven undangömd liggande by,
hvilade jag ut några dagar från den besvärliga resans
strapatser och åtnjöt under tiden den hjertligaste
gästfrihet af Peter Styr, en tjensteman i orten. Och
huru skön var icke Sigrid, hans dotter och enda
barn. Modern var längesedan död och hade som arf
åt Sigrid efterlemnat det rika, blonda håret,
de själfulla djupblå ögonen och den fina symetri,
som utmärker nordens qvinnor. Enklingen hade haft
ännu en dotter, lika vacker och älsklig som Sigrid,
men barnet angreps af en svår sjukdom, då det var
åtta år gammalt. Och då nu fadern en afton återvände
från ett angeläget embetsåliggande, försporde han en
stigande oro, en känsla, liksom ville hjertat skynda
i förväg en älskande varelse till mötes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free