Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Historiska Bilder. XVIII. Christina Gyllenstjerna. Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
XVIII.
Christina Gyllenstjerna.
Att Sverige fostrat stora män, som "med ära fört våra
runor" och frejdat fäderneslandet på slagfältet och
i rådsalen, i lärosalen och i studerkammaren, derom
bär vårt lands historia vittne på hvarje blad; att
Sveriges döttrar icke gifvit dess söner efter, derom
kunna vi också vara öfvertygade, ehuru qvinnans mer
inskränkta verkningskrets icke gifver henne tillfälle
att ofta uppträda offentligen och vinna ett frejdadt
namn i häfderna. Men vid utomordentliga tillfällen
nödgas äfven qvinnan lemna hemmets inskränkta krets
och träda in i en annan, visserligen afvikande från
den, som naturen egentligen anvisat åt hennes kön,
men der hon dock kan utöfva en ingripande, mången gång
välsignelserik verksamhet. Vår tidskrift har redan
meddelat ett litet galleri teckningar af utmärkta
Svenska qvinnor; läsaren må tillåta oss att här gifva
en kort lefnadsteckning af en bland de mest utmärkta.
Fru Christina, gift med Svea Rikes föreståndare,
Sten Sture den Yngre, var dotter af riksrådet Nils
Eriksson Gyllenstjerna till Fogelvik och hans fru,
Sigrid Banér. Ätten, ursprungligen Dansk och uppnämd
efter sitt vapenmärke, inflyttade i förra hälften af
15:de århundradet till Sverige, der herr Erik Eriksson
till Danstorp, riddare, riksråd, rikshofmästare
och lagman öfver Tio Härad, anses som den Svenska
stamfadern. Herr Erik Gyllenstjerna var gift med en
dotter af konung Carl VIII Knutsson, Christina.
Christina, sondotter af denne herr Erik Eriksson,
föddes 1494. I enlighet med den tidens vanliga
sed, sattes hon förmodligen snart i klosterskolan,
för att lära sig "sömmen sy och boken näma", men
blef redan år 1511 gift med herr Sten, åt hvilken
hon födde fyra söner och två döttrar. Utrustad med
både skönhet och förstånd, var hon derjemte driftig,
oförskräckt och högsinnad samt delade redan under
sin gemåls lifstid det förtroende, hvarmed Sveriges
allmoge blickade upp till honom. När slutligen det
dödande skottet träffade hennes ridderlige make på
sjön Åsundens is (1520), och han, Sveriges sista värn,
utandats sitt lif under färden till Stockholm samt af
sin sörjande enka blifvit begrafven i Gråmunkekyrkan
i Stockholm, var fru Christina den enda, som icke
tvekade om fäderneslandet, ehuru det nu låg öppet
för Christian II:s roflystna skaror. Sedan biskop
Matthias i Strengnäs, riksföreståndarens kansler,
med Christians fälthöfding, Otto Krumpe, ingått en
elfva dagars vapenhvila, och erkebiskop Gustaf Trolle
på en herredag i Upsala öfvertalat de der
församlade att taga Christian till konung, hvaremot
Krumpe på sin herres vägnar lofvade glömska
och förlåtelse af allt det förflutna samt att
bibehålla enhvar vid hans privilegier och egendom,
tycktes ingen längre kunna sätta sig upp mot den
mäktige konungen, som redan syntes hafva spelet
vunnet. Det var dock en, som gjorde det, och denna
var fru Christina. Hon, innehafvarinnan af det fasta
Stockholm, vägrade att hylla Christian och åt honom
öfverlemna staden. Förtörnad, beslöt Gustaf Trolle
att straffa den öfvermodiga och drog med 5,000 man
mot staden. Men de underhandlare, som han ditsände,
funno Norrbro uppbruten, staden väl försvarad och
helsades från dess murar med skarpa skott, så att
prelaten måste draga dädan med oförrättadt ärende.
Nu utvecklade fru Christina en verksamhet, värdig en
man och kanske oupphunnen af mången sådan. Ehuru en af
hennes unga söner dog samtidigt med hennes gemål, lät
hon dock icke nedslå sitt mod af den dubbla sorgen,
utan besörjde allt, som fordrades till hufvudstadens
försvar. Stockholms fästningsverk förbättrades;
skjutgevär och krut infördes; bevärade fartyg lades
omkring staden; knektar besoldades och ställdes under
pålitliga anförare af borgerskapet; genom högsinnade
ord och frikostiga gåfvor uppmuntrade hon alla till
tappert försvar, och Stockholms borgare lofvade henne
med helig ed att hålla ut mot fienden till sista man,
likasom deras fäder hade gjort fyrationio år förut,
då äfven en Dansk Christian jagades med skam och nesa
från Stockholms murar genom den äldre Sten Stures
seger på Brunkeberg. Äfven hos främmande furstar och
folk sökte fru Christina hjelp och understöd. Sin
äldste son skickade hon till Polen, med hvilket
lands konung hon underhandlade om hjelptrupper, och
från Lübeck ankom en skara Tyska knektar under den
raske Staffan Sasse. Medan fru Christina på detta
sätt ordnade allt till Stockholms försvar, skref hon
till de Svenska herrarne de allvarligaste bref, hvari
hon förmanade dem till enighet och ståndaktighet samt
besvor dem att skyndsamt utse en riksföreståndare, som
kunde upptaga det ur herr Stens kallnade hand fallna
svärdet. Men då dessa tvekade och ändtligen, som vi
redan berättat, fattade sitt beslut att gifva sig
under Danskarne, motstod fru Christina orubbligt alla
lockelser och öfvertalanden att följa deras exempel,
beredd att inom Stockholms fasta murar trotsa våldet,
från hvilket håll det än kunde komma. Det är en egen
företeelse, att, då Sveriges män syntes förvandlade
till qvinnor, var det tvänne qvinnor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0101.html
