- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
99

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar, rörande frågan om qvinnans förändrade samhällsställning, tillegnade våra svenska mödrar. S. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tankar, rörande frågan om qvinnans förändrade samhällsställning,
tillegnade våra svenska mödrar.



Man har redan länge betraktat frågan om qvinnans
förbättrade ställning i samhället såsom en fråga
af stor vigt, tills den nu, vid innevarande tid,
vunnit den betydelse, att den blifvit framdragen
inför landets lagstiftare, för att af dem behjertas
och vinna medverkan till sin lösning. Att den i
högsta måtto bör intressera alla mödrar, hvilkas
döttrar stunda till verlden, tyckes säga sig sjelf;
men månne de verkligen, i allmänhet, egna den det
begrundande och den granskning den förtjenar? Månne ej
de flesta bland dem antingen – betraktande den genom
de gamla fördomarnes nebulosa och under trycket af
de traditionella begreppen om qvinnans svaghet och
hennes bestämmelse att lefva för att behaga mannen
och stå under hans "lydno" – anse den för en dårskap,
eller ock föreställa sig att den skall lyfta deras
kön till jemnhöjd med mannen och framkalla en æra af
storhet och glans för detsamma? Emellertid, hvilken
sida de tillhöra, uppmanar dem dagens lösen: Framåt
på upplysningens och den rätta frihetens väg! att
egna den en allvarlig uppmärksamhet. Kampen mot det
föråldrades sega makt tillåter icke qvinnan att stanna
qvar i det öfvergifna mörkrets läger, bland trossen
af utnötta sedereglor och tomma sedeformer. Hon skall
med in i striden hon ock, och vilja mödrarne icke lyda
det allmänna uppbådet, vilja de icke följa och leda
sina döttrar i vapenleken, skall tidens anda skilja
dem åt och mellan dem befästa ett oöfverstigligt
svalg. Derföre, j mödrar, förskjuten icke en röst,
som ur ett hjerta, varmt för qvinnans värdighet
och väl, till eder uttalar dess öfvertygelse om den
pågående stridsfrågans både fel och förtjenster i
afseende på dess praktiska verkställbarhet, samt
edert förhållande till densamma! och den post j under
kampen hafven att bevaka!

Det är tvifvelsutan en fråga i rättvisans,
billighetens och det högre medvetandets namn, och
som måste vinna sin lösning under dess fana. Låtom
oss erkänna, att om medgifvandet af en större
terräng åt qvinnans, inom de bildade klasserna,
verksamhetsförmåga är en i hög grad tacknämlig idé
af vår tids sociala reformatorer, så är utvidgningen
deraf till gränserna af snart sagdt hela det gebit
mannen nu beherrskar ett så storartadt och uppoffrande
ädelmod, att vi nästan behöfva besinna oss tvänne
gånger innan vi kunna uppskatta det till dess fulla
vigt och värde.

Såsom ett fullt nödvändigt vilkor för
tillgodokommandet af så stora förmåner måste
flickans uppfostran, i hvad inhemtande af kunskaper
och vetande beträffar, i det närmaste ställas på
samma fot som gossens; hon skall genomgå likadana
undervisningskurser, aflägga samma kunskapsprof och
erhålla sitt akademiska diplom eller annat läroverks
approbata, alldeles såsom han. Utan att haka oss
vid några af de svårigheter eller inkonvenienser,
som dermed kunna vara förknippade, föreställa vi oss
att allt går på bästa sätt ända till denna punkt. Men
sedan? ... Med all aktning för det manliga slägtets
ädelmod och ridderlighet i öfrigt torde dock mycket
tvifvel vara underkastadt, huruvida, "när det komme
till stycket", som det heter, det skulle vilja inrymma
det andra en enda tums plats invid de köttgrytor,
hvars must aldrig förmått tillfredsställa dess egen
lystnad eller afstå en kant af det bröd, som aldrig
funnits nog rundligt afmätt för dess egna behof. Vi
frukta att i täflan med en man om befordran till en
befattning, med någorlunda fördelaktiga inkomster,
qvinnan, om hon än ägde alla andra företräden på
sin sida, dock skulle blifva tillbakasatt på den
enda grunden att hon vore qvinna. Låtom oss icke
hängifva oss åt några förhoppningar, som vi skulle
nödgas bygga på en förändring af menniskonaturen!

Man har bland andra skäl för qvinnans fria verksamhet
anfört, att dessa mindre lyckliga äktenskap derigenom
skulle förebyggas, i hvilka hon säljer sitt hjertas
tro och sin själs lycka, för att vinna ett betryggadt
uppehälle och en sjelfständig lefnadsställning. Är
det ej att rycka henne ur Scylla, för att låta henne
omkomma i Karybdis? Kunde hon komma i åtnjutande af
en arbetsförtjenst, någorlunda jemförlig med mannens
eller tillräcklig för underhållet af ett hus och en
familj, är det mer än troligt, att antalet af mindre
lyckliga äktenskap skulle betydligen tilltaga. Hur mången
man skulle ej finna det ganska beqvämt att lefva och
må väl på sin hustrus bekostnad, begagnande hennes
flit och arbetsförmåga såsom ett med henne vunnet
kapital? Må vi se oss om i konstnärsverlden, der
den qvinliga talangen hemtar sina rikaste skördar
i pekuniärt hänseende, och vi skola möta exempel,
som ingalunda äro önskvärda till efterföljd. Om en
fattig flicka nu beslutar att gifta sig, utan att
ledas af sitt hjerta, och endast eller förnämligast
för att vinna en betryggad framtidsbergning, så vet
hon åtminstone att den man, som bjuder henne sin
hand, gör det utan alla egennyttiga afsigter och
af ett verkligt och oförställdt tycke. Hur mycket
lättare att dela lifvets sorger och glädje med den,
af hvilken man är älskad, än att finna sig bedragen
på en kärlek, i hvilken man satt sin lycka, och finna
den icke vara annat än en förklädd egennytta?

Saken torde dock hafva sina betänkvärdaste sidor,
med afseende på de förändringar som derigenom skulle
uppstå på familje- och umgängeslifvets territorium,
hvars trefnad och behag förnämligast blomstra under
qvinnans spira. Vi alla, som hunnit medelålderns dagar
och således kunna minnas ett par decennier tillbaka,
torde hafva oss bekant en klagan, som temmeligen
allmänt gått genom den tiden, öfver ett betecknande
karaktersdrag hos det unga manliga slägtet, nämligen
en högt stegrad egenkärlek öfver de företräden en
hastigt sig utvecklande och utbredande vetenskaplig
bildning bringat det framför dess föregångare, och som
ofta gifvit sig tillkänna i ett temmeligen oförtäckt
förakt för de läror och lefnadserfarenheter, som
af en förfarnare ålder inhemtats. Om vi icke kunna
tillbakavisa denna klagan såsom obefogad, så återstår
att betänka, om icke samma egenskaper skulle under
samma förhållanden utveckla sig hos det andra könet,
och inflytandet deraf förjaga trefnaden inom hemmets
kretsar.

Vi föreställa oss till exempel ett familjehem, der
döttrarne, likasom sönerna, slogo sig på att studera
den eller den vetenskapen, eller annars bilda sig
för särskilda lefnadsyrken. De skulle tidigt, endera
så godt som alldeles nödgas skiljas från hemmen, för
att vid aflägsna fruntimmersläroverk få sin bildning,
eller om sådane funnes på nära håll, dock med föga
längre mellanstunder än som behöfvas för att äta och
hvila, uppehålla sig under föräldrataket. De skulle,
föraktande allt qvinnoarbete, snart, eller så fort
deras inkomster medgåfve dem att hålla sig egen
bostad, säkerligen föredraga den frihet en sådan
skänker framför den under det nyssnämda, der gamla
orubbliga ordningsregler bestämde hvardagslifvets gång
och ej sällan torde vara verkligen hinderliga för de
nya elementernas utveckling. De skulle endast som
gäster återkomma dit, intagne af intressen främmande
för fader och moder och småningom söndrande den
oskattbara gemensamheten i kärlek. Den glada stämning,
som framkallas i hemmen af de ungas friska lynnen
och den behagliga och lifvande anda, som sprides
genom döttrarnes husliga bestyr och omsorger
skulle icke mera komma att finnas i de svenska
familjehemmen. Föräldrarne skulle i sin ensamhet
komma att åldras i förtid, och liksom flyttfåglarne,
sedan ungarne lemnat boet, snart känna längtan till
ett fjerran land, men ej med hoppet att återkomma
till det öde nästet med en ny vår och ny kärlek.

Och om detta är hvad som skall ske på det färska
trädet, hvad hafva vi då att vänta oss af hvad som
skall ske på det torra – d. v. s. ett äktenskapslif,
uppståndet på den, på all inbördes sällhetsnäring
saftlösa grunden af begrepp om pligter, angelägnare
för hustrun än dem om mannens, barnens och husets
omhuldande och vård? Hvart skulle konseqvensen af
en reform i qvinnans samhällsställning, omfattande
de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 15:48:51 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1866/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free