Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bofinken.
- Lejonbacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bofinken.
(Fringilla coelebs.)
Denna fågel är allmän i hela Europa, med undantag af
de nordligaste och sydligaste länderna; i höga norden
ersattes han af norrqvinten och i södern, i Spanien
till exempel, visar han sig blott om vintern. I
Sibirien skall han vara lika allmän som hos oss; det
finnes få trakter der han ej uppträder talrikt. Han
vistas såväl i barr- som löfskogar, i större och
mindre skogar samt trädgårdar och undviker egentligen
endast sumpiga ställen. Redan mot slutet af September
börjar han samla sig i flockar på Skånes åkerfält
och i Oktober stryker han kring i stora skaror,
ofta i sällskap med andra fåglar. Då vinterkölden
börjar, flytta de flesta åt sydligare länder; men
några qvarblifva, åtminstone i Skåne, äfven under
de strängaste vintrar och träffas i trädkronorna
uti trädgårdarne, vid husen och på vägarne. Dessa
hafva vinterdrägt som liknar honans. Deraf troddes
att blott det ena könet flyttade och deraf namnet
coelebs. De som flytta bort om hösten, återvända
mot slutet af Februari eller
i Mars, allt efter vårens tidigare eller senare
ankomst. Liksom hos flera fågelarter flytta de olika
könen i skilda flockar. Hanarne flytta förr bort och
återvända tidigare än honorna.
Redan kring medlet af sistnämde månad, då någon vacker
solskensdag inträffar, får man här höra bofinkens sång
och af denna raska och muntra sång genljuda, under
de följande månaderna, alla skogar och lundar i södra
Sverige. Under fortplantningstiden intager hvarje par
sitt eget lilla distrikt och tål ej att andra besöka
det; sker detta, så uppkommer genast strid, hvarunder
de stundom rätt illa bita hvarandra. Bofinken bygger
sitt bo i skog eller trädgård, på grenarne af ett
träd, än högre än lägre. Det är halfklotformigt
och ganska skickligt sammansatt af mossa, lafvar,
grässtrån, fina rötter, ull och växtfjun samt inuti
fodradt med hår eller fjäder. Nedtill är det med
spindelväf, hår m. m. fästadt vid grenarne. Hane och
hona bygga boet, rufva äggen, 3–4, och uppföda ungarne
gemensamt och med lika sorgfällighet. De lägga två
kullar om året, och man har gjort den anmärkning,
att nästan blott hanar finnas i den första kullen
och honor i den sednare. Bofinken gör blott nytta
och ingen skada. Han
lefver hufvudsakligen af insekter, i synnerhet
skalinsekter, och blir derigenom en riktig välgörare
för skogar och trädgårdar. Äfven hålles han för sin
angenäma sång i bur.
*
Lejonbacken.
 |
| Utsigt från Lejonbacken i Stockholm. |
Läsare, vill du njuta ett skådespel, hvilket sannolikt
blott få hufvudstäder kunna uppvisa, så träd en
vacker, solbelyst sommardag, kort efter det klockan
slagit tolf på middagen, ut igenom norra hvalfvet
af Stockholms Slott, gå ända fram till balustraden,
som begränsar den platform, hvilken utbreder sig
utanför porthvalfvet, och kasta från denna ansenliga
höjd blicken omkring dig åt alla håll. Utsigten är
icke så storartad som från Mosebacke, der hela den
ofantliga staden med sina husmassor och vattenpartier
breder ut sig som ett panorama nedanför åskådarens
fötter; men den är icke desto mindre väl förtjent af
ett ögonblicks uppmärksamhet. Bakom betraktaren ligger
det Tessinska palatsets väldiga, men harmoniska massa
med sina oändliga fönsterrader;
till höger har man den breda strömmen, på hvars
motsatta strand träden i de långa alléerna på Carl
XIII:s torg hvifta för vinden med sina lummiga kronor
och Nationalmuseum speglar sig i vattnet, medan detta
oupphörligt fåras af snabbt framilande ångbåtar,
till venster skymtar en flik af Mälarens blåa duk
med det af grönskande träd omgifna Strömsborg, medan
midt framför betraktaren Norrbro sträcker sin långa
linie öfver Strömparterrens högt uppöfver parapeten
uppåtsträfvande poplar ända fram till Gustaf Adolfs
torg, der hjeltekonungen sitter som en imperator på
sin bronzhäst och med kommandostafven pekar på det
moderna palats, som efterträdt den med torn och tinnar
krönta borg, inom hvars murar han fordom uppgjorde
sina stora planer, och från hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0105.html
