Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 / 140 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafvets polis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fartyget och befann sig just på det ställe, der
fiskarne slogo ned; nej, de äro icke räddade, ty den
på ryggen simmande hafstigern slukar dem nu i massor.

Flygfiskar, jagade af en haj.

Hajarnes glupskhet har ännu en annan nytta med sig,
ty icke blott lefvande varelser försvinna i deras
gap, utan äfven för de döda utgöra de dödgräfvare
och likkista. Det är en sorglig nytta, sorglig för
sjömannen, men just af dem erkänd, ty de tusentals
menniskor, hvilka årligen finna sin undergång i det
falska blå, drifva åtminstone icke månader igenom på
den salta böljan och tillropa de mötande fartygens
besättning ett rysligt "memento mori". Visserligen
tjenstgöra i detta hänseende blott de större hajarne;
hammar- och sågfisken samt tre andra arter, enär
de öfriga äro för små, blott sex till åtta fot, ja,
några endast två fot långa. En enorm storlek uppnå
blott tre arter: den i de nordiska hafven lefvande,
fyratio fot långa jättehajen, Salanch maxima, den i
Ishafvet
huserande, tretio fot mätande ishajen, Scymnus
glacialis och ändtligen den som "menniskoätaren"
betecknade vanliga hajen, Squalus carcharias. Han
blifver tretio fot lång, är ostridigt den snabbaste
och glupskaste af hela familjen, samt för den skull
hafvets fasa. Sjelf polismästare inför kåren,
inspekterar han en stor areal af det oceaniska
riket, håller utkik vid Grönland och eskorterar
sillströmmarne till de nordeuropeiska kusterna. Hans
egentliga embetsrum är likväl Mexikanska Viken,
i synnerhet i trakten af de Vestindiska öarne,
hvarest han lika ofta anträffas, som han är sällsynt
i den höga norden. Hans uniform är på ryggen mörkare,
åt sidorna ljusare grå och på buken hvit.

Honorna af den vanliga hajen föda tretio till fyratio
lefvande ungar, som utsättas längs kusterna, hvarför
det vid Mexikanska Vikens stränder vimlar af unga
hajar, hvilka för öfrigt så länge de äro små smaka
delikat och derför ätas.
Födan består hufvudsakligen af fisk, dock föraktas
ingalunda en bit delfin eller en och annan sjöfågel,
och kniper det, tillämpas också gubben Saturni
grundsats på de egna afkomlingarne.

I norden, der sjödjuren icke äro så ymniga, t. ex. på
den sträcka, hvilken fartyg mellan England och Newyork
bruka tillryggalägga, förekommer den vanliga hajen
mera sällan. Visar han sig emellertid, så följer
han några dagar å rad skeppen, men som han under
dessa latituder är lika så skygg, som i de sydligare
farvattnen djerf, på stort afstånd. Kastar man dock
ut en vid ett snöre fastgjord, af trä slöjdad fisk,
hvars buksida är beslagen med bly och på hvars rygg
stora långa fenor af förtent jernblock äro anbringade,
så verkar detta på hajen som magneten på jernet;
ty då det seglande fartyget drager den artificiela
fisken efter sig och stötvis rycker den upp i luften,
betviflar hajen ingalunda, att den flygande
fisken lämpar sig för ett godt mål samt infinner
sig till den ändan i grannskapet af skeppet, för att
åse, huru den förmenta fisken drages ombord. Kastar
man nu några skålpund bröd eller kött i vattnet,
upprepar derefter manövern med träfisken och fodrar
än en gång, så lyckas det ock att få betrakta hajen
på närmare håll. Under en sådan hajfodring försökte
en passagerare att slunga en gammal rostig kaffekanna
i hufvudet på honom, men träffade icke. Strax kastade
hajen sig på ryggen – så som alltid är fallet vid hans
måltider – och uppslukade den simmande bleckkannan,
men gaf den genast åter ifrån sig, hvarefter han en
lång stund undersökte den med nosen.

Så glupska alla hajar än äro, tyckas de dock göra
ett undantag med enskilda fiskarter. En liten tolf
tum lång, brokstreckad fisk, som gerna föder sig af
köksaffall och derför simmar i fartygens kölvatten,
tyckes verkligen blifva förskonad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>