- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
151

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan vid Alvastra. Historisk novell från Gustaf I:s tid af Wilhelmina. (Forts. fr. sid. 128.) - Fria konsternas Akademi uti Stockholm. Th. - Något om ormdyrkare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter något mer än femton månaders äktenskap föddes
prins Erik, olycksbarnet, som vi med skäl kunna
kalla honom. Astrologien, snarare ett skrock än en
vetenskap, som under medeltiden gjorde så mycket
buller af sig, hade ännu icke vid början och medio af
femtonhundratalet spelat ut sin roll, utan florerade
öfverallt i Europa, äfven i Norden. Så höll sig också
Gustaf Wasa, i likhet med de andra monarkerna, en egen
astrolog, hvilken, såsom man af häfden vet, spådde
idel olycka öfver landet, i fall det kungliga barn,
som då väntades, skulle se dagen under ett visst af
honom betecknadt olycksbådande stjernornas läge på
himmelen. Och då konungasonen, det oaktadt, just då
med sin gråt helsade jordlifvets första timme, samt
äfven det ryktet kringspreds, att han skulle vara
född med blod i händerna, liksom Christian Tyrann,
den man ännu hade i ett lika friskt som bedröfligt
minne, så var det icke underligt, om denne förstling
af ett äktenskap, som var allt utom lyckligt, blef
under alla dessa mörka auspicier hos sin höge fader
föga välkommen och snarare ett föremål för inre
bäfvan, än för någon varm faderskärlek.

Det stackars barnet, mot hvilken onda makter tycktes
hafva sammansvurit sig, redan före dess ankomst
till verlden, älskades dock af sin moder i samma
mån, som han hos fadern rönte idel kallsinnighet,
för att icke säga något värre. Drottning Katarina,
barnslig och oförståndig i allt, klemade med den
lille Erik, ju mer hans fader stötte honom ifrån sig;
och så utgjorde de båda makarnas hvarannan alldeles
motsatta uppfostringsmetoder, ett nytt – eller snarare
– ett beständigt tvistefrö.

(Forts. sid. 153.)

*


Fria konsternas Akademi uti Stockholm.



illustration placeholder
Fria Konsternas Akademi.


Vid Röda Bodarnes torg, ända till det innevarande
århundradets början en öppen hamnplats vid Mälaren,
kallad "Stads-brygghus-platsen", men nu omgifvet af
ståtliga byggnader, deribland ena sidan af Bondeska
palatset samt det ansenliga Keyserska huset, ligger
det torget i tvänne afdelningar, en öfre och en nedre,
delande palats, som blifvit inrymdt åt Fria Konsternas
Akademi, och hvars façad vetter åt Norrström
och staden. Denna byggnad, från början uppförd af
Riksrådet och Öfverståthållaren Axel Sparre åren 1671
och 1672 efter ritning af Nicodemus Tessin, såsom det
stod att läsa på en öfver den äldsta byggnadens port
uppsatt marmortafla, hade efter honom flera högadliga
egare, Riksrådet Bjelke, grefvinnorna Elisabeth och
Anna Oxenstjerna samt den sistnämndas sednare man,
grefve Thure Gabriel Bjelke. Under det denne innehade
egendomen, nedbrann den helt och hållet
i den så kallade Clara brand 1751, och år 1754 köptes
tomten af Konung Fredriks gunstling, presidenten baron
Erland Broman, hvilken åter sålde densamma till den
utmärkta styck- och bildgjutaren Gerhard Meijer den
yngre, densamme, som gjutit Gustaf I:s och Gustaf
II Adolfs statyer, utom flera bland de grupper,
som pryda façaderna af Stockholms slott. Gerhard
Meijer uppbyggde på nytt huset och lät till minne af
första egaren bibehålla den ofvannämde marmortaflan
med inskriften, hvilken blifvit räddad undan branden,
och hvilken ännu ses inom en afskrankning i byggnadens
nedre förstuga. Meijer skänkte huset till då varande
Kongl. Målare- och Bildhuggare-Akademien, hvilken,
upprättad 1735 af Carl Gustaf Tessin, år 1781
inflyttade i denna sin nya lokal. Denna har sedermera
undergått grundliga reparationer och tillbyggdes år
1844 med tvänne flyglar, hvarjemte hufvudbyggnaden
förhöjdes med en våning. Palatset är nu från torget
afskiljdt genom ett jernstaket, hvilket innesluter
en med träd och andra växter planterad vacker
gård. Hufvudbyggnadens façad är försedd med åtskilliga
prydnader, som antyda husets bestämmelse, och ofvanom
balustraden på hufvudbyggnadens utsprång befinnas
fyra mästerliga bilder af Qvarnström, föreställande
Målare-, Bildhuggare-, Byggnads- och Gravyrkonsten,
under det medaljonger med porträtter af de stora
mästarne i bildande konst ytterligare pryda façaden i
balustradens fortsättning. I hufvudbyggnadens stora
våning hållas de årliga expositionerna af taflor
och konstverk samt derjemte, tillfälligtvis, andra
utställningar af samma slag.

Den 1735 stiftade Akademien åtnjöt i början blott
ringa understöd af staten; men detta förhöjdes
redan 1760 och ännu mer år 1793, hvarefter
Akademien blifvit flera gånger ihågkommen af
ständerna. Hennes syftemål är att dels leda
utvecklingen och framåtskridandet af de bildande
konsterna i Sverige, dels att i dem meddela offentlig
undervisning. Akademien består af en kansler,
en præses, en vice-præses, 10 hedersledamöter,
en direktör, en sekreterare, en skattmästare,
6 professorer och högst 9 med fullmagt försedda
vice-professorer, 20 inländska och ett obestämdt
antal utländska ledamöter. Läroverket är indeladt
i tre klasser, den första för elementarundervisning
med 2 skolor, den andra innefattande 5 förberedande
skolor och den tredje bestående af 2 högre eller
tillämpningsskolor. Akademien firar sin högtidsdag
den 20 Jan. hvarje år och utdelar då sina priser, af
hvilka det högsta medför kandidatskap till resepension
för ytterligare studiers fortsättande i utlandet. Att
många utmärkta konstnärer blifvit bildade vid detta
läroverk, är öfverallt bekant.

Th.

*


Något om ormdyrkare.



Det hemskaste slägte som naturen skapat är
otvifvelaktigt ormarnes. Uti blick och rörelser af till och
med de minsta djur af denna art, ligger något
hemlighetsfullt, dämonaktigt. Deras lurande sätt och egendomliga
rörelser, deras öfverraskande färgprakt och dödligt verkande
gift uppväckte i alla tider fruktan och afsky, och likasom alla
tiders naturmenniskor dyrkade det förskräckliga, så har det
också ända till närvarande stund funnits en särskild ormsekt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free