- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
164

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sabbatsmorgon på landet. Fredrika Wenngren. - Mufflonfåret.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fågelns sång i trädens toppar,
Sommarvindens milda sus,
Ängens späda blomsterknoppar,
Täckta utaf solens ljus,
Allt till tacksam kärlek manar
För en nådig Gud och far,
Och med sällhet hjertat anar,
Att naturen sabbat har.


Fredrika Wennberg.

*


Mufflonfåret.



illustration placeholder


Mufflonfåret (ovis musimon) eller det europeiska
vilda fåret finnes ännu i temmeligen stort antal på
öarne Sardinien och Korsika. Man antager allmänt att
det förr äfven förekommit i andra delar af södra
Europa, och är det också möjligt att det fanns på
Baleariska öarne och i Grekland; men redan det på
Cypern lefvande vilda fåret är en egen sjelfständig
art. I Spanien, hvars sydöstra del uppgifves såsom
mufflonfårets hemland, finnes det ej för närvarande,
och har troligtvis aldrig funnits der. Man har helt
enkelt förbytt det med stenbocken. Äfven de asiatiska
mufflonfåren skilja sig bestämdt från de europeiska,
fastän deras likhet ej kan förnekas. Det sednare
förefinnes, trots de mångfaldiga förföljelser,
för hvilka det är utsatt, ännu i flockar af 50–100
stycken, egentligen uti distrikterna Iglesias och
Teulada på Sardinien, och är deraf alla bergsboarne
väl kändt under namnet muffion eller muffuro och
muffla eller mufflon.

Vi erfara utaf gamla berättelser, att dessa får voro
utomordentligt talrika. Ibland blefvo på en enda stor
jagt skjutne 4–5,000 – nu är man glad om man får
ett fåtal, och på de förnämas jagter, vid hvilka alla
medel användas, får man högst sällan 30–40.

Mufflonfåret är ett temmeligen stort får af
4 fots längd, hvaraf 3–4 tum komma på svansen,
och 2 1/2 fots höjd. Vigten varierar mellan 50 och 80
skålpund. Hornen uppnå en längd af något öfver 2 fot
och en vigt af 9–12 skålpund. Det temmeligen korta
håret är slätt åtliggande, men är utomordentligt
tätt, isynnerhet om vintern, då den korta, fina och
knollriga ullen uppkommer i riklig mängd. Hakan är
fullkomligt skägglös, men på bröstet blifver håret något
längre
och bildar liksom en kort man. Färgen är rödaktig,
vid hufvudet skiftande i askgrått, vid mulen,
svansändan, fotändarne samt på buken öfvergående
till hvitt. Rygglinien är mörkbrun. Några hår
äro fuxsröda, andra svarta, ullen närmast skinnet
askgrå. Om vintern mörknar skinnet och öfvergår då
mera till kastaniebrunt.

Vanligen har endast gumsen horn, ytterst
sällan finner man sådane hos tackan.

Detta får förer ett mycket sällskapslikt lif. De
hålla sig till hvarandra 50 á 100 stycken. En äldre,
stark gumse öfvertager ledningen. Vid parningstiden
skilja sig flockarne i mindre hjordar, som bestå af
en gumse och flera tackor, som den ledande gumsen
förvärfvat sig genom tappra strider. Så lättskrämdt
och ängsligt mufflonfåret annars är, så djerft visar
det sig i striden med sina likar. I December och
Januari hör man i bergstrakterna bullret af de mot
hvarandra stötta hornen, och om man försigtigt följer
ljudet, ser man huru de starka gumsarne med sänkta
hufvuden stå emot hvarandra och med sådan fart stöta
tillsamman, att man
icke begriper, huru de kunna förblifva på sina
platser. Ofta nog förekommer det, att en af
rivalerna dödas, han blifver nämligen nedstött
öfver klippväggarne och krossas i djupet.

På Sardinien och Korsika träffar man ofta i byarne på
tama mufflonfår; några vänja sig så vid menniskan,
att de som en hund följa henne på alla vägar. Men de
äro också besvärliga, ty de göra sig ofta nöje utaf,
att genomsöka alla vinklar i husen, dervid de vända
upp och ned på all ting, slå i sönder krukor och
ställa till annan oreda, värst i de rum af gården,
der de hafva oinskränkt herravälde.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free