Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Svenska Målarekonstens anherre, David Klöker von Ehrenstrahl. S....e.
- Axel Oxenstjerna och Historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom och öfver siarnes och apostlarnes krets höjer
sig en lätt sky, buren af cheruber och serafer.
På denna sky tronar i gudomligt majestät Kristus,
verldens frälsare.
Hans högra hand är med en välsignande åtbörd sträckt
åt de rättfärdiga.
En strålande gloria utströmmar med bländande glans
från frälsarens hela gestalt – den oförvanskliga
skönhetens urkälla.
De sig vida omkring spridande strålarne, utveckla
och forma sig till himmelska väsenden – "Cherubim
och Serafim" omsväfva i otaliga skaror den evige och
oändlige.
Deras vingar och lätta sväfvande draperier skifta i
regnbågens klara färger.
De bära mellan sina händer kransar och kronor,
med strålande infattningar – infattningarne äro
himmelens stjernor.
Kringsväfvande Guds tron, afvakta de himmelska
härskarorna ögonblicket då de skola utdela belöningen
åt segervinnarne i lifvets strid.
"Var trofast intill döden,
Så skall jag gifva dig lifsens krona."
(Joh. Uppb. 2 kap. 10 v.)
S....e.
*
Axel Oxenstjerna och Historien.
Då Sveriges ständer beslöto att på den plats i
hufvudstaden, som nu är uppkallad efter vårt lands
störste konung, Gustaf Adolf den Store, resa hans
staty, ämnade man tillika på en särskild afsats af
piedestalen uppställa en bild af hertig Bernhard af
Weimar, som i slaget vid Lützen hämnades konungens
död genom en andra seger på samma dag, medan
medaljongsporträtter af Gustaf Adolfs lärjungar
i krigskonsten och fullbordarne af hans verk,
Torstenson, Wrangel, Banér och Königsmark, skulle
pryda östra och vestra sidorna af piedestalen. Ena
delen af denna plan gick i fullbordan, och
porträtterna af Banér, som "målade sig sjelf med
svärdet till pensel och verlden till duk", af Wrangel,
vestra Syd-Tysklands gissel, Turennes och Guébriants
vapenbroder, af Torstenson, den i rörelse snabbaste
bland de svenska härförarne, som, ehuru af gikten
fjettrad vid sjukbåren, dock med blixtens snabbhet
genomtågade Tyskland, än helsande kejsarstaden Wien
med sina kulor, än i Holstein eröfrande Halland,
Gotland och Jämtland från Danmark, samt af Königsmark,
hvilken med tretioåriga krigets sista bragd,
eröfrandet af Lilla Sidan af Prag, afslöt det oändliga
kriget, pryda ännu i dag Gustaf Adolfs stod. Bernhards
af Weimar bild blef dock icke upprest. Gustaf III,
under hvars regering statyn aftäcktes (den 17 November
1796, den dag, som i Gregorianska kalendern motsvarar
den 6 November efter den Julianska, Gustaf den
Stores dödsdag), beslöt att utbyta hertig Bernhards
bild mot den af Sergel modellerade gruppen: Axel
Oxenstjerna, som för historiens gudinna dikterar
Gustaf Adolfs bedrifter, och hvilken grupp skulle
gjutas i bronz och uppställas på statyens södra sida,
under det en rik grupp af troféer skulle uppställas
på den norra. Men äfven denna plan blef om
intet. Efter denna tid byggdes nämligen den nu varande
Norrbro, och med anledning af brons höjd måste midten
af Gustaf Adolfs torg höjas med 4 fot, hvarigenom de
för dessa grupper afsedda afsatserna blefvo så låga,
att grupperna på dem icke skulle hafva tagit sig
väl ut. I stället uppsattes den Sergelska gruppen i
vestra hvalfvet af Stockholms slott, inom en arkad
midt framför stora trappan, och är här skyddad genom
ett densamma omgifvande skrank. I likhet med alla
Sergels skapelser, är denna grupp storartadt både
tänkt och utförd; skada blott, att det bräckliga
material, hvaraf den består, – det är en modell i
gips, – icke lofvar densamma någon lång varaktighet,
ehuru skranket åtminstone skyddar den mot okynnet,
för hvilket eljest ingenting är heligt.
Sergel sjelf ansåg denna grupp för ett af sina bästa
arbeten. Redan tanken deraf är genialisk. Ingen var
bättre i stånd, att känna Gustaf Adolfs bragder,
och uppskatta deras värde, än hans vän och
fullbordaren af hans värf. Idéens utförande röjer
äfven mästarehanden. Oxenstjernas ställning är lugn,
ädel och värdig, och i Gudinnans uppmärksamt lyssnande
blick, uttalar sig på en gång denna mildhet och detta
allvar, som man måste tänka sig hos en varelse af
himmelskt ursprung, och hos den oblidkeliga häfden,
som här kunde glädja sig öfver hvad hon hade
att förvara åt efterverldens minne.
Gruppen skulle man likväl önskat få en bättre plats,
emedan den här måste ses på allt för nära håll och kan
icke med fördel betraktas från mer än en enda sida,
der den saknar luftperspektivet, som konstnären,
vid dess förfärdigande, tagit i beräkning.
 |
| Grupp af Sergel. |
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0188.html
