Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dietiskt recept vid maglidanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägghvithaltiga, såsom kött, ägghvita, ost,
de glutenhaltiga sädesarternas frö och
skidfrukterna. Men lättast digereras denna näring,
när den förtäres i flytande eller grötform och icke
blandad med för mycket fett. Derför är kraftig,
måttligt fet köttsoppa (slemmiga soppor, såser),
äfvensom löst kokta ägg mest att rekommendera. Redan
mjölk är mindre lätt att fördraga, emedan dess ostämne
löpnar i magen, och bör den derför aldrig drickas
i stor mängd på en gång, utan är den bäst om den
är utspädd. Kött (alla sorter, men väl kokt eller
stekt, framförallt icke saltadt och rökt) är blott då
oskadligt, om det är smått sönderskuret och tuggas
länge, till grötform. Öfverhufvud bör allt fast,
som förtäres, genom omsorgsfullt tuggande redan i
munnen göras mjukt som smör. Fjerran ifrån den sjuka
magen vare: groft rågbröd, hårda ägg, potäter, salad
och allehanda grönsaker, ost, skinka och insaltad
mat, korf, fet och hård fisk, feta bakverk, sylter
och frukt.
5. Från retande ämnen bör magen ängsligt skonas.
Derför bör företrädesvis varnas för: kall
dryck (kylslaget öl och vatten är tillåtligt),
skarpa kryddor (synnerligen peppar och senap),
starka sprithaltiga drycker och syror. Då vid
cigarrökning spotten kan blanda sig med den
skarpa cigarrsåsen och blifva nedsväljd, bör rökandet
afbrytas eller, om patienten detta icke kan,
bör det ske medelst en pipa eller cigarrmunstycke.
Medikamenter borde egentligen alldeles bannlysas från
den sjuka magen.
Vi meddela här en kort öfversigt af matsmältningsprocessen.
Vårt lif kan endast då bibehållas om vår kropp
fortfarande underhålles genom fortsatt tillförande
af sådana ämnen af hvilka den ursprungligen är
bildad. Således vatten, ägghvitehaltiga ämnen (med
kalk, svafvel och fosfor), fett eller fettliknande
ämnen (socker, stärkelse), salter och jern. Alla
sådana ämnen innehållande näringsmedel måste, innan
de efter sitt förtärande kunna öfvergå till delar
af vår kropp, först ingå i blodmassan och derföre
förut göras tjenliga till detta ingående. Den
ombildning genom hvilken detta sker, kallas
matsmältningsprocess, och de dervid verksamma organer
matsmältningsorganer.
De enskilda delarne af matsmältningsapparaten,
hvars början är munnen och slut ändtarmen, följa
efter hvarandra i följande ordning: munnen och
svalghålan med sina bildningar (a. b.), matstrupen
(f.), magsäcken (k.), tunntarmen (med
tolffingerstarmen och småtarmarne) samt tjocktarmen
(med blindtarmen, uppstigande, tvärt liggande och
nedstigande delen, samt ändtarmen, v. x. y. z. tz.),
lefvern och krösen eller pancreas (r.) befinna sig
den förra öfver, den sednare bakom magen.
Matsmältningsprocessen börjar med förberedelsen,
hvars första akt, efter matens intagande i munhålan
består i de fasta näringsmedlens söndertuggande
och uppblandande med saliv, derpå, efter
bildandet af tuggan, i dennas nedsväljande i
matstrupen och genom denna ned i magen.
Vid tuggans nedsväljande från munnen öfver
tungroten i svalget, glider den öfver struplocket
(c), hvilket betäcker öppningen till
andedrägtsapparaten och så förhindrar matsmulors inträngande
i den så kallade vrångstrupen (luftröret e.).
I magen sker nu den del af matsmältningen, som
kallas grötberedningen eller chymifikationen.
Under det maten förblifver i magen, allt efter det
förtärdas olika lättlöslighet omkring 2 till 6
timmar, uppsupes en del af det flytande (vatten,
flytande ägghvita, saltlösningar, socker o. s. v.) af
magväggens mjölkådror och blodkärl. Det fasta
deremot blir till chymus (en grötformig massa)
och löser dervid den sura (mjölksyra och pepsin
innehållande) magsaften blott ägghvitan och limmet i
de förtärda ämnena, samt det salt och socker,
som icke löstes i munnen, under det en del af
den i de vegetabiliska näringsmedlen innehållna
stärkelsen genom den sväljda saliven förvandlas
till socker, men fettet ännu förblifver oförändradt
eller högst genom magens värme göres mera flytande.
Luften i magen består hufvudsakligen af atmosferisk
luft, med saliven nedsväljd i magen, en ringa
mängd kolsyra (ur blodet) och vätgas. – Är grötmassan
färdig och har dess flytande
beståndsdelar blifvit till någon del uppsupne af
magväggens kärl, så blifver resten med tillhjelp
af magväggens maskformiga sammandragningar (den
peristaltiska rörelsen), flyttad till tarmkanalen och
först till tolffingertarmen, i hvilken tunntarmens
matsmältning börjar.
I tunntarmen (n. t.) blir den genom högra magmunnen
(Pylorus) ur magen pressade sura gröten, som ännu
innehåller olöst ägghvita oförändrad stärkelse och
fett, uppblandad med galla (ur lefvern o.) krössaft
(ur krösen r.) och tarmsaft. Tarmsaften upplöser nu
de ännu fasta ägghvite-ämnena, krössaften gemensamt
med tarmsaften förvandla stärkelsen till socker (som
småningom öfvergår i mjölk- och smörsyra) under det
fettet genom alla tre matsmältningssafterna blir
fint fördeladt liksom mjölk och derigenom gjordt
tjenligt till uppsugning. Medelst de maskformiga,
ofvanifrån nedåt fortskridande sammandragningarne i
tarmväggarne föres den grötformiga massan småningom
nedåt genom tunntarmen och blir, eftersom det flytande
allt mer och mer uppsuges, småningom fastare och
kommer nu i tjocktarmen för att här genomgå en
ytterligare matsmältning vid hvilken återstoden af
den grötformiga massan småningom antager beskaffenhet
af träck. Gaserna i tunntarmen, kolsyra och väte
äro till största delen produkter af näringsmedlens
kemiska förvandling.
Tjocktarmen emottager från tunntarmen en grötformig
massa, som visserligen innehåller ännu osmälta
näringsmedel, men, då det upplösta dugliga redan
till största delen är utsuget, är återstoden mycket
fattig derpå. I blindtarmen, vid hvilken sitter ett
en regnmask liknande bihang, maskvidhängslet, tyckes
hufvudsakligen vegetabiliska näringsmedel förblifva
längre tid, för att ännu vidare smältas och blifva
ursugne. Under den grötformiga massans gång genom
tjocktarmen undergå några matrester en ytterligare
fördelning, och dervid utveckla sig utom kolsyra och
vätgas äfven illa luktande gaser (såsom kol-, svafvel-
och fosforväte). I nedre delen af tjocktarmen och i
ändtarmen samla sig slutligen återstoderna af gröten
för att i form af exkrementer afskiljas.
Återstoden af den grötformiga massan, som gått igenom
tjocktarmen och blifvit afsöndrad genom stolgången,
består nästan endast af olösliga och icke närande
beståndsdelar af de förtärda näringsmedlen, samt af
tarmslem och sönderdelad galla. Ju mera alltså någon
med näringsmedlen förtär olösliga ämnen, desto mera
måste han åter uttömma rester af dem, under det att
vid åtnjutandet af ämnen, som äro lätt lösliga och
kunna till största delen uppsugas, stolgången endast
kan vara sparsam. Träckens egentliga lukt, äfvensom
luftutvecklingen i tjocktarmen beror af sönderdelandet
af gallan och qvarlefvorna af näringsmedlen. Skulle
ibland tjocktarmens innehåll äfven finnas något
närande, så blir det upplöst af tjocktarmens saft
och uppsupet af mjölkådrorna för att ännu blifva fört
till blodet.
Härmed är inrättningen med smältningen af våra
näringsmedel så ordnad, att de ägghvite-artade ämnena
genom mag- och tarmsaft, de feta ämnena genom galla
och tarmsaft, de stärkelsehaltiga genom afsöndringar
från mun och kröset äfvensom ock genom tarmsaften
lösas och förändras samt derigenom göras tjenliga
till uppsugning. Alla öfriga lösliga beståndsdelar
af näringsmedlen helt enkelt upplösas och uppsugas,
utan att förut lida någon vidare förändring;
de olösliga resterna af näringen bilda till slut
träcken, men smältningen af de tre hufvudsakligaste
delarne af de fasta näringsmedlen består nu deruti,
att de fasta ägghvite-artade substanserna förvandlas
i en sort flytande ägghvita (Pepton), stärkelsen i
sockerlösning, fettet i en sort mandelmjölk och derpå
med de öfriga upplösta ämnena (socker och salter),
likasom mjölksaften uppsupes af mjölkådrorna. En
god, blodet och genom detta kroppen behörigt närande
mjölksaft (chylus), hvars beredning just är ändamålet
med matsmältningen, kan således endast beredas af
sådana näringsmedel, som i sig innehålla de ämnen,
hvaraf vår kropp är sammansatt.
(Efter prof. Bock.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
