Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Säve. - En hemsk skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han af honom rekommenderades åt Geijers och
Järtas välvilja; ty det kunde väl ej vara annat
än godt, att vinna gehör hos Geijer, denne
de ungas vän. Efter sin hemkomst från en resa
till Dalarne 1843 blef han af Geijer föreställd
för kronprinsen Oskar, hvilken med värma
omfattade den unge vetenskapsmannen. Det var också
Geijer, som sedermera talte mycket väl för honom hos
kronprinsen Carl. Härtill knyter sig en historia,
hvilken vi tro skola intressera våra läsare, helst
den är betecknande för både Geijers och Säves
karakterer. Båda hade med själ och hjerta deltagit
i ynglingarnes »Allshärjarting» på Upsala högar
Gustafsdagen 1839 och år 1844 skulle Upsaliensarne
gästa Köpenhamn tillbaka. Men Carl Johan dog
och det var många som funno det opassande, att
midt i sorgen företaga denna färd. Studenterna
tänkte dock icke så: de mente, att tåget
var en ganska allvarsam sak. De ville åstad och
valde 5 ledamöter i bestyrelsen för tåget.
Bland dessa var Säve en. Men hur det var –
detta företag måtte icke hafva funnit nåd hos
höga vederbörande; alltnog, Geijer blef af konung
Oskar ombedd att genom sitt inflytande söka
få färden uppskjuten. För detta ändamål
kallade han de 5 till sig. De 4 gåfvo efter;
men Säve förblef orubblig, invändande, huru
de blifvit valda för att befordra tåget,
ej för att hindra det. Geijer blef till en början
ganska vred och förbittrad på Säve. Omsider
fann han dock sin öfverilning, ty han yttrade:
»När allt kommer omkring, så är han ändå en man»,
och var för honom sedermera hos kronprinsen en
varm förespråkare. År 1845 blef studentmötet
utaf, det första allmänna nordiska studentmötet
i Köpenhamn, och Säve var medlem i bestyrelsen.
Det var här han sammanträffade med Stephens, och det
var vid detta tillfälle samt på inrådan af Stephens,
som man
insamlade medel, för att från förvittring bevara
Alskogsstenen på Gotland.
Säve är språkman och har särdeles vinnlagt sig
om kännedomen af de olika dialekterna, isynnerhet
Gotlands, Dalarnes och Helsingedialekterna. Ja, äfven
Estsvenskan, som ännu lefver på invånarnes tunga
uti en del af Estland, skaffade han sig tillfälle
att studera, då under Krimkriget några bönder från
dessa trakter begifvit sig hit öfver Östersjön,
för att köpa salt.
Vi vilja ej uppräkna alla de afhandlingar, som
af Säves hand utkommit, till stor del intagna i
vetenskapliga tidskrifter; tvänne gånger har han
vunnit pris i Svenska Akademien: först för sitt
qväde (med bokstafsrim) »Vikingens Dråpa» och
sedan för sin öfversättning af »Snorre Sturlesons
Ynglingasaga». Dessutom har han utgifvit Samuel Ödmans
förträffliga och intressanta bok
»Hågkomster från Skolan och Hemmet», med ett senare
funnet arbete »Om prosten Lenæus i Delsbo och hans
församling». För filosofiska graden och docenturen
utgaf han »Eriksvisan, ett fornsvenskt qväde». Då
professoren i nordisk språk- och fornkunskap,
bibliotekarien Schröder, hade tjenstledighet,
var det alltid Säve, som förestod professionen;
och efter Schröders död, dock först 1859, blef han
den ordinarie ledaren af dessa studier vid Upsala
universitet. Sin invigningsföreläsning höll han den
21 Oktober 1859; den handlar om »De nordiska gudanamnens
betydelse».
Såsom sjelfständig och grundlig språkforskare
och lärare vid högskolan bör han nu kunna
hos de unga inplanta aktning för våra minnen och
förfädernas seder, och härigenom lemna oss ett
dyrbart arf; ty denna aktning torde vara en bland
de bästa häfstängerna för befordrande af hvarje
redlig sträfvan till gagn för en älskad fosterjord.
 |
| Carl Säve. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
