Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Om fyrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om fyrar.
Oaktadt skeppsfarten varit idkad här i norden
sedan urminnes tider, så långt som historien går
tillbaka, så finner man dock inga häntydningar i
äldre skrifter derom att man i forntiden nyttjat
stadiga fyrar på bestämda ställen; men icke desto
mindre är det dock antagligt att bloss vid särskilda
tillfällen varit tända på kusterna för de sjöfarandes
vägledning. Emellertid har i alla tider insetts nyttan
af dylika ledande ljus för sjöfartens befrämjande, och
voro derför sådana eldar använda af våra förfäder,
att leda skepparen och för honom utvisa klippor
och öfver hufvud farliga ställen. Dessa varnande
ljus kallas fyrar. Den berömdaste af dem var den
byggnad som Ptolemäus Philadelphus omkring 470
efter Roms grundläggande hade låtit uppföra på
den lilla ön Pharos, nära Alexandria, hvilken ö
sednare genom Nilens upplandningar förenades med
fasta landet. Strabo beskrifver denna byggnad, som
uppfördes af hvit sten på toppen af en klippa, såsom
högst ovanlig, bestående af många våningar. Efter
denna ö benämnas nu de torn, på hvilka för sjöfarande
upptändas signaleldar, äfven farus.
Ursprungligen brände man på fyrtornen ved eller kol,
eller nyttjade bituminösa substanser: men dessa eldar
lyste ej starkt nog och voro för litet likmätiga.
Sednare ersatte man dessa med oljelampor,
som, uppställde i hufvudbrännpunkten af konkava
reflektorer, med stor intensitet och på stora afstånd,
utsände en mängd parallelt återkastade ljusstrålar.
Redan detta var utan tvifvel ett väldigt framsteg
och först 1822 fingo fyrtornen genom Fresnel,
hvilken redan genom sina lärda forskningar öfver
ether-svängningarne förvärfvat ett odödligt namn,
den fullkomlighet, som de nu för tiden innehafva.
Fresnel förkastade metall-reflektorerna, som under
inflytandet af de saltdunsthaltiga hafsdimmorna lätt
mista sin glans, och nyttjade i deras ställe stora
plattkonvexa optiska glas, i hvars brännpunkt han
anbringade en lampa med fyra koncentriska vekar, som
beträffande ljusmassan och oljekonsumtionen närmast
kan jemföras med omkring 17 moderatörlampor. Men
svårigheten att åstadkomma så stora glas som fordrades
för detta ändamål och på samma gång nödvändigheten
att gifva dem den minst möjliga tjocklek, för att
så mycket som möjligt förminska ljusets absorbtion,
föranläto Fresnel att använda ett af Buffon uppfunnet
system, kändt under namnet grad-(trapp-)glas.
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. |
Man urskiljer uti ett sådant (i fig. 1. sedt
framifrån och i fig. 2. från sidan) ett i midten
anbringadt plattformigt glas A af omkring 15 tums
diameter, omkring hvilket äro anbringade ungefär 8
à 10 plattkonvexa glasringar hvars ytors bugtighet är lika
med centralglasets, så att de alla hafva en och
samma brännpunkt som det sednare. Uppställes nu en
starkt lysande lampa i brännpunkten L, så kastas
derifrån en ofantlig horisontel strålqvast i vida
fjerran. Dessutom äro ännu öfver och under detta
gradglas och de detsamma omgifvande ringar anbringade
glasspeglar på bestämda ställen och afstånd, så att de
strålar som eljest onyttjade skulle gå upp åt himlen
eller ned åt jorden derigenom i horisontel riktning
utsändas.
|
| Fig. 3. |
Genom denna dubbla kombination erhåller man en
stark ljusstråle, som lyser ända till 6 à 7 mil,
men som är synlig endast i en riktning. För att på
horisonten föröka punkterna, ifrån hvilka ljuset är
synligt, har Fresnel, i stället för ett enda grad- och
spegelsystem, som i fig. 2, sammansatt åtta sådana,
hvilka sålunda bilda en ofantlig åttsidig glaspelare,
som fig. 3 utvisar, den der framställer öfre delen af
ett fyrtorn af första klassen, bygdt af Sautter, och
som vid 1855 års internationella exposition i Paris
uppväckte alla besökandes beundran. Dettas spegel-
och gradsystem har en höjd af 11 fot.
Ett på nyss beskrifna sätt konstrueradt fyrtorn
belyser samtidigt 8 punkter på horisonten ganska
starkt, men alla öfriga punkter äro inhöljda i mörker,
så att ett sådant fyrtorn, för ett fartyg
som seglar i de ej belyste partierna icke kan
erbjuda någon rättelse. Detta obehag har Fresnel
förekommit genom ett ganska enkelt mekaniskt, på
fig. 3. synligt, medel. Ett urverk M, som sättes i
rörelse genom lodet P, vrider hela systemet AB på sex
hjul långsamt fortfarande omkring. Under apparatens
fullständiga vridning belyses småningom hela
horisonten och skepparen ser derunder ljusskenet
åtta gånger lysa och åtta gånger försvinna. Genom
detta ljusets olika framkommande och försvinnande
skiljer man fyrarne från hvarandra, då hvarje fyr
under en viss tid utkastar skenet ett olika antal
gånger.
Då fyrarne äro synliga så mycket längre ju högre de
äro belägna, så plaserar man dem på torn af 170 till
300 fots höjd. Frankrikes och Englands kuster på ömse
sidor om kanalen äro på detta sätt belysta af talrika
fyrtorn, liksom gator och promenader af gaslågor.
Att beskrifva åtskilliga af de märkligaste fyrtorn
skulle föra oss allt för långt. Vi nedlägga derför
nu pennan, efter att endast hafva talat om fyrtorn i
allmänhet, påstående att man näppeligen skall kunna
uppvisa ett vackrare bevis för naturvetenskapernas
gagn, och i historien skall fyrväsendets utveckling
alltid lända vårt århundrade till heder!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0245.html
