Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om musiken och några af dess förnämsta mästare - Wisby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ett ord: vi veta intet om dess begynnelse och
uppkomst, något mera om dess blomstring och ganska
obetydligt om dess aftagande och förfall. Det har
knappt uppbevarats några torftiga meddelanden,
hvars tillförlitlighet dess värre långt ifrån är
afgjord. Med undantag af de först i förra århundradet
utkomne och aldrig fulländade »Gothländska samlingar»
af biskop G. Wallin, finnes det bara ett enda
äldre arbete som afhandlar Gotlands historia,
nämligen: Strelows »Guthlandska Cronica» tryckt i
Köpenhamn 1633. Denna krönika innehåller väl icke
så få notiser om gamla händelser, men då en del af
dess uppgifter äro oriktiga – såsom de om kyrkornas
byggnadsår – och andra blott allt för tydliga spår
af partiskhet, genom att ställa sig på den ena sidan
i den långvariga striden mellan Danmark och Sverige
om herraväldet öfver ön, så förringas derigenom det
helas trovärdighet. Dock ligga ej så få bidrag till
Gotlands och Wisbys historia gömde i arkiverna, i
synnerhet uti de danska. Detta framgår tillräckligt
af den nyligen utkomna förtjenstfulla afhandlingen:
»Gotlands förhållande till Danmark och Sverige»,
af J. Paludan-Müller. Lektor C. J. Bergman
har redan i flere år varit sysselsatt med att
skrifva denna märkvärdiga ös historia, så att
man visst kan hoppas att om någon tid se frukten
af hans flitiga penna. Utan tvifvel har han
till detta verk en god hjelp i den rika samling
handteckningar, som en annan gotländsk forskare,
förutvarande antiqvitetsintendenten P. A. Säve,
i en lång följd af år med varmt intresse för saken
tagit af alla öns märkvärdiga byggnader, kyrkor,
fästningar, ruiner, runstenar, stensättningar
o. s. v.
Vår afbildning återgifver ett af den
sistnämde upptaget parti af Wisby, sedt från dess
norra port, hvarvid man kan få ett begrepp om Wisbys
rikedom på forntidsminnen. Längst till venster på
afbildningen ser man S:t Maria med sina tre torn,
fordom tyska kyrkan, nu stadens domkyrka och den
enda som undgått förstörelse. Denna kyrka, som är
192 fot lång och ovanligt bred, synes ursprungligen
hafva varit byggd i rundbågsstil, men har på
sednare tider blifvit försedd med höga och luftiga
spetsbågsfönster med stenrosetter. Följer man sedan
på afbildningen riktningen från venster till höger,
varseblifver man dernäst den höga tornspira, som i
en sednare period är byggd på S:t Katarina kyrkas
ruin. Denna kyrka, som är 184 fot lång och 70 fot
bred, har med sina tolf smärta, åttkantiga pelare
och sin förunderligt sköna korhvälfning troligen
varit den vackraste af alla Wisbys kyrkor, åtminstone
är den nu som ruin den präktigaste af dem. Derefter
ser man »Helgeandskyrkan», som med hänseende till
byggnadssättet söker sin like. Hufvudkyrkan sjelf
är nämligen åttkantig och byggd i två våningar
öfver jorden. Den undre kyrkans hvalf uppbäres af
fyra åttkantiga pelare och den öfre af lika så många
runda. Genom en stor åttsidig öppning i mellanhvalfvet
stå kyrkorna i förbindelse med hvarandra, under
det att det mot öster utspringande fyrkantiga
koret är gemensamt för dem bägge. Detta ovanliga
byggnadssätt har i hög grad ådragit sig konstvänners
och byggnadskunniges uppmärksamhet. Till höger om nyss
nämda kyrkas åttkantiga torn synas tvänne fyrkantiga
sådane, tillhörande de så kallade systerkyrkorna, S:t
Lars och S:t Drotten. Den första, till venster, är en
korskyrka af 104 fots längd och byggd i rundbågsstil;
den andra, S:t Drotten, är 100 fot lång; tornen äro
100 fot höga. Ett stycke längre till höger synes
ruinen af S:t Clemens med sitt 56 fot
höga torn och sin bevarade gafvelmynning mot
öster. Dennas längd har varit 151 fot. Längst till
höger ser man S:t Nicolaus’ stora massa, den största
af alla Wisbys kyrkor, invändigt 200 fot lång och med
tio fyrkantiga pelare. Den är byggd som basilika,
ursprungligen i rundbågsstil, men har sednare fått
spetsbågsfönster i koret och venstra gafveln. Den
har tillhört ett dominikanerkloster. På afbildningen
ser man således icke mindre än sju kyrkor; bakgrunden
utgöres af hafvet och i horisonten skönjes Högklints
bergsrygg, som springer djerft fram, omkring 130
fot hög. Utom dessa sju kyrkor finnas innanför
muren lemningar af ännu tre tempel, som ej synas på
afbildningen, nämligen S:t Hans, S:t Olafs och S:t
Gertruds kapell, samt utanför muren det i den fordna
norra förstaden belägna S:t Görans. Af sex andra
kyrkor återstår nu intet spår, så att man knappast
kan få ens någon upplysning om de platser der de
hafva stått: S:t Peters, S:t Jakobs, som tillhörde
Liffländarne, den ryska kyrkan (Nowgorodernas),
S:t Michaels, som Erik af Pommern sköt i brand
ifrån slottet år 1449, och slottskyrkan på Wisborg,
samt Solberga nunneklosters, fordom liggande i sydost
utom staden. Hela antalet af kyrkor i det gamla Wisby
har således varit sexton, enligt andra till och med
aderton.
Dessa många i ädel stil och mest af huggen sten
i Wisby uppförda kyrkor väcka ännu i deras ruiner
åskådarens beundran. Men i ännu högre grad förvånas
han öfver den väldiga ringmur som, tätt försedd med
höga torn och ännu temmeligen väl bevarad, omgifver
den fordom så mäktiga Hansestaden. Denna mellan 20 à
30 fot höga mur är, med sina fler än fyratio torn,
otvifvelaktigt det största sammanhängande murverk
som någonsin uppförts i norden.
När man betraktar dessa mäktiga ruiner som ännu till
en stor del stå orörde, betages man af förundran
icke allenast öfver den starka tro på det högre,
på den rikedom och ihärdighet, som har förmått
att utföra sådana storverk, utan också öfver det
fulländade i sjelfva arbetet. Men huru konstnärligt
än dessa stenblock äro huggne och sammanfogade,
huru starkt än murbruket är beredt och arbetet
utfördt, så förmår dock tidens tand slutligen
att undergräfva och förstöra allt – till och med
Palmyras stolta pelarerader ligga i grus. Man må
betänka, att man för fem år sedan hade kunnat fira
halftusendeårs-sorgefesten öfver Wisbys ödeläggelse
af konung Waldemar Atterdag, och så länge hafva många
af Wisbys kyrkobyggnader stått utan tak, utsatte
för alla väderlekens ödeläggande omvexlingar. Det
är derföre icke underligt, att mycket allaredan
är förfallet och att starka förebud finnas om att
ännu mera snart skall hemfalla åt ödeläggelsen. Men
dessa byggnadskonstens mästerverk äro för goda att
på detta sätt blifva förvandlade till vanliga grus-
och stenhögar. Något borde göras, för att om möjligt
rädda dem åt den sednare efterverlden; de böra här
och der stöttas och upphjelpas något, för att afvärja
eller förekomma deras fullständiga ruin. Men för
att utföra detta fordras naturligtvis penningar;
men Wisby kommun är allt för liten och fattig för
att verkställa detta. Det är också, när allt kommer
omkring, en sak som icke uteslutande hvilar på denna
kommun, utan lika mycket angår hvarje stad och by i
hela Sverige – det är hela landets sak att på allt
sätt bidraga till att rädda dessa i konsthistoriskt
hänseende så dyrbara lemningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
