Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerda eller Styfdottern. Af Sophie Bolander. - Voringsforsen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plocka, men dem hon, tvärtemot all vana, lemnade i ro
under det hon tankfullt lutade sig mot stammen. Sedan
han en stund så betraktat henne sade han:
»Är detta fröken Agnes, som står i så djupa
funderingar? Hvad i all verlden skall det betyda?"
»Det skall betyda att jag är ledsen. Jag vet ej
hvarför icke Gerda kan få dröja här fastän det
kommer främmande. Det är bara inbillning att hon
är så fasligen gudelig och helig, att hon icke kan
tåla vid att få litet roligt. Hon är minsann mycket
gladare än Magda, det har jag märkt då vi varit på
egen hand. Det är bara då hon är med de andra, som
hon är litet tråkig.»
»Och hvarför skulle hon icke få dröja om hon
ville? Det beror väl endast på henne sjelf?»
»Då skall mamma bedja henne, men det vill hon icke,
emedan, säger hon, faster Margin skulle blifva
ledsen att sakna Gerda längre. Dessutom skall hon vid
jernvägens slut mötas af en gammal herre, med hvilken
hon skall resa det öfriga af yägen, – det har faster
Margin ställt till och att ändra det går ej an, säger
mamma. Men det hade väl icke varit så farligt ändå,
om man velat ställa om det på annat sätt. Det blir
så ledsamt när hon reser.» Och Agnes torkade bort en
tår.
»Om så är, vet jag ett annat råd. Fröken Agnes kunde
följa med sin syster och stanna i faster Margins
skola en tid.»
»I faster Margins skola? Nej jag tackar så mycket
för det rådet!»
»Föll det då icke i smaken? Jag tror annars att det
skulle göra fröken Agnes rätt godt.»
»Hvad har ni för mening med det?»
»Det kan ni bäst förstå af hvad er syster, fröken
Gerda, dervid har vunnit.»
»Hvad har hon då vunnit? Stackars Gerda, det är just
hennes olycka att hon varit i faster Margins skola!»
»Nu är turen hos mig att fråga, hvad ni menar?»
»Hm! Det vet nog jag.» Och Agnes satte på sig
en hemlighetsfull min.
»Det tviflar jag icke på, men jag skulle också bra
gerna vilja veta det.»
Agnes tvekade ett ögonblick, men besegrad af sin
pratsjuka sade hon: »Hon kan aldrig blifva gift.»
»Hvad för slag? Fröken Gerda icke blifva gift?»
»Faster Margin kan icke uppfostra en flicka så hon kan
få en man. Stackars Gerda har hvarken fått lära sig
spela eller sjunga eller dansa eller vara sådan, att
hon kan taga sig ut i verlden och i sällskapslifvet
och falla herrarne i smaken.»
»Hvem har sagt er det?» frågade Ernst, anande att
en Ariadnetråd här var funnen till ledningen ur den
labyrint af gissningar, hvari han famlade.
»Det får ni icke veta, alls icke!» svarade Agnes
ganska bestämdt.
»Men jag måste veta det, skulle jag också fråga
hvarenda menniska på hela Svanboholm.»
»Nej, för allt i verlden! Det får ingeniören visst
icke!» sade Agnes bekymrad.
»Då måste fröken Agnes omtala det för mig, annars
lofvar jag ingenting.»
»Kan ni vara så elak?»
»Det kan jag visst.»
»Men om jag säger er det, lofvar ni då att tiga?»
»På heder och samvete.»
»Är det riktigt säkert, det?»
»En bra karl gycklar aldrig med sådana löften,
det vill jag lära er, fröken Agnes!»
»Ni ser så allvarsam ut, så jag måste tro på er! Mamma
sjelf sade det en gång till Magda, men hon visste
icke att jag hörde det. Och så sade hon, att Gerda
icke skall blifva farlig för oss, och att hon kan
blifva lika lycklig ändå, emedan hon icke tycks
bry sig om några friare, hvarpå det ej heller lär
vara någon tillgång hos faster Margin.»
»Hm!» sade
Ernst och försjönk i begrundandet af den upptäckt han
gjort. Det blef honom nu klart att Gerda var ett offer
för den nedrigaste egennytta, och att kammarherrinnan
sedan länge drifvit en intrig af beräknande slughet
och hjertlösaste halt, för att åt sig och de sina
förlänga, om icke bibehålla tillgodogörandet af
en förmögenhet, som blifvit oumbärlig för deras
lefnadsvanor och fåfängliga behof, hvartill kom den
förmodan att den förras
oförtydliga motvilja var af en instinktartad natur,
liksom djurets till den giftartade plantan som växte
på dess väg.
»Tycker ni icke ännu att det varit
bättre om Gerda aldrig kommit dit?» frågade Agnes,
för att afbryta Ernsts tystnad och skaffa rätt åt
sitt påstående.
»Utan att inlåta mig på det kapitlet», svarade Ernst,
»vill jag ändå trösta er med, att karlarne hafva sina
egna tycken och fröken Gerda nog skall skaffa er en
svåger.»
»Ack, så roligt! Ni tror således att någon karl
riktigt skulle kunna tycka om henne? Skulle ni sjelf
kunna det?»
»Hur kan det falla er in att fråga så?» sade Ernst,
litet förargad vid det han kände blodet stiga sig i
kinderna.
»Ni rodnar! Ack om ni gjorde det! Det skulle just
vara rätt åt Magda, som är af mammas tanke.» Och
Agnes klappade händerna af glädje öfver den triumf
Gerda skulle vinna.
 |
| Voringsfors i Norge (se sid. 311). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
