Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlegården - Framför spegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
operor från Kungliga Teatern, mången gång parodierade
med sådan talang, att författarne hellre skulle
önskat hafva skrifvit dem än det parodierade
originalet. (Sådan var åtminstone händelsen med
»Atis och Camilla» af grefve Creutz, hvilken Hallman
parodierade under titeln »Ölbom och Elsa».) Under
denna tid hade Stockholm sålunda en teater, der
allt, ända intill pjeserna, var nationelt, och
hvilken flitigt besöktes, men, såsom det ofvan
uppgafs, slutligen flyttades till Kirsteinska
huset vid Munkbron (det nu varande Lindska huset)
och ändtligen efter inrättandet af Stora Operan och
Mindre Teatern i det nu längesedan nedbrunna De la
Gardieska palatset blef öfverflödig. Men dermed äro
Humlegårdens dramatiska anor icke uttömda. De äldre
af den nu lefvande generationen minnas förmodligen
ännu, huruledes det lilla stenhus vid Humlegårdens
södra mur, som på den sednaste tiden varit en bland
Svea Artilleriregementes många småkaserner, också
i sin tid inrymde en anspråkslös liten elevteater,
der spektatörerna deltogo i aktionen nästan lika
mycket som de små aktörerna och aktriserna, och der
särdeles en ung flicka, som visserligen ibland kunde
få höra tillropet: »tala högt, Emeli!» i allmänhet
var föremålet för publikens beundran och för sina
lyckade prestationer belönades med äpplen och nötter,
– föregångarna till de applåder, de lagerkransar
och hyllningstecken af större värde, som en gång
skulle egnas åt den tjusande Emelie Högqvist, Svenska
scenens skönaste prydnad och lika ädel och god som
menniska, som hon var stor som konstnärinna. Denna
teater fortfor emellertid icke länge, och Humlegården
blef sedan under några år skådeplatsen för ett rätt
lifligt folklif, hade karusell, dansbana, kälkbackar
m. m. och genljöd af dundrande konserter, med obligata
kanonader och handgevärssalvor, såsom till exempel
den kanske ännu icke alldeles glömda kompositionen
»Slaget vid Narva», hvars författare sednast i fjol
låtit uppföra detta verk i de goda städerna Hamburg
och Lübeck. Men dermed slutar också Humlegårdens
historia, ehuru den, trogen sin äldsta bestämmelse,
ännu äger qvar sin lilla sommarteater, som, uppförd af
Oscar Andersson, den af Hedberg naturtroget skildrade
»direktör Oscarin», både under hans och
hans efterträdares tid utmärkt sig genom goda
sujetter och godt urval af stycken.
Humlegården anlades ursprungligen af Gustaf II Adolf,
för att ganska riktigt begagnas till humlegård
under slottsladugården och utvidgades sedan till en
lustträdgård, i hvilken egenskap den stundom besöktes
af drottning Ulrika Eleonora den Äldre och hennes
barn. Efter hennes tid stod trädgården förmodligen
vårdslösad i långliga tider och utarrenderades 1762
till konung Adolf Fredrik sjelf, som i arrende
erlade 1,800 daler silfvermynt. Arrendet räckte dock
endast ett par år, och Humlegården ställdes under
öfverståthållare-embetets inseende, till dess år
1787 en större del deraf uppläts åt polismästaren,
sedan underståthållaren, Liljensparre, åt hvars
arfvingar den afstods mot vilkor, att de der skulle
småningom anlägga en Engelsk trädgård, omgifva denna
med stenmurar samt efter tretio års förlopp (från
1792) aflemna alltsammans utan vedergällning. Men
Liljensparreska arfvingarne sålde sin rätt till
Humlegården åt en enkefru Svensson, hvilken »af gunst
och nåd» blef befriad från de svåra skyldigheterna,
och sedermera tillföll platsen (1820) dåvarande
artillerichefen general Cardell, hvilken fick
draga fördel af höafkastningen, men i stället skulle
underhålla platsen, »så att den kunde begagnas som en
allmän promenad för hufvudstadens invånare». Sedan har
platsen varit anslagen till disposition af chefen för
Svenska artilleriet och räknar bland dem, som i denna
egenskap innehaft densamma, konungarne Oscar och Carl
XV. Den står nu under general-fälttygmästare-embetets
inseende. Visserligen kan den ännu gälla för
en lustpark, och prunkar ännu med vackra alléer af
lummiga, tvåhundraåriga lindar, har en vattenfylld
bassäng och åtskilliga byggnader, deribland, utom
den till fall lutande rotundan, en nu öfvergifven
Carlsbader-inrättning; men Humlegården står dock nu,
vanvårdad och förfallen, en sörjande enka efter fordna
gladare dagar, och det vore må hända icke så illa,
om denna park, der kringvandrande menageriägare ofta
fått förevisa sina djur, kunde, såsom man föreslagit,
blifva förändrad till en zoologisk trädgård, hvartill
för några år sedan också ett, ehuru tyvärr misslyckadt
försök gjordes.
Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
