Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––- 356
dom så tilldragande nordiska naturen. Icke är det ju
växtlighetens rika fullhet, icke är det himmelens
högblåa färg, icke är det fjällarnes djerfva och
pittoreska former, som gifvit Finlands natur dess
fängslande förmåga, ty arm är vår vegetation emot mera
gynnade länders, blek är vår himmels färg, och våra
fjällar äro nödvuxna dvärgar, jemförda med alpernas
majestätiska gestalter. Det är tvärtom den känsla
af armod, af resignerad försakelse, som hvilar öfver
vårt fosterland, som gifvit naturen dess egendomliga
tjusningsmakt. Jag vet icke om andra folk begripa den
röst, som talar ur de liflösa moar, om de hafva ett
öga som vi för ödemarkens fattiga vårar, men det har
jag läst i många böcker, att den, som en gång lefvat
lifvet i höga norden, längtar dit tillbaka.
I huru många olika tonarter Topelii poesi än må hafva
försökt sig, så uttalar den dock ständigt samma
grundmelodi. Det är denna på en gång glada, på en
gång vemodiga ton, som klingar från vårens dallrande
strängar, det är denna känsla af tålig resignation,
af stilla glädje och stilla hopp, som, väckt och
ammad af vårens korthet, lärt sig älska all jordens
fägring och herrlighet som ett flyktigt, försvinnande
lån. Hos Topelius må man icke söka denna känslornas
stolta svallning, som berusad och berusande uppväcker
hos läsaren de slumrande passionerna. Hans sångmö är
icke van att vistas bland hjertats vilda strider och
lidelsernas brus, den är verkligt hemmastadd endast
i naturens svala sköte, under hägg och syren. Och
då den besjunger menniskan, söker den henne helst i
den tid, då barnets oskuld ännu icke helt och hållet
flytt, då lifvets allvarliga kamp ännu i en framtid
förbidas. Topelius är mer än någon annan ungdomens
skald, och särskildt den qvinliga
ungdomens. Han vet det också tillräckligt sjelf;
det är äfven derföre han tillegnat sina sånger åt
Finlands flickor.
Få nordiska litteratörer hafva haft en vidsträcktare
verksamhet än Topelius. Då Runeberg ständigt hållit
sig aflägsnad från dagens små intressen, då han i
fullkomligaste enslighet skapat sina odödliga verk,
hafva Topelii produkter i ordets egentliga mening
uppstått under publikens ögon och ofta inspirerats
af dagens tillfälliga fenomener. Knappast torde
någon anmärkningsvärdare händelse under en tid af 20
år tilldragit sig inom Helsingfors, vit} hvilken ej
Topelii namn på ett eller annat sätt är fästadt. Ingen
utmärktare person har inom denna tidrymd sänkts hos
oss i grafven, utan att Topelius skurit honom en
minnesruna; få fester af allmännare betydelse hafva i
hufvudstaden firats, som ej af Topelii poesihä mtat
sin förnämsta krydda. Detta mångskrifveri har haft
sina stora vådor, och jag tviflar i högsta grad, om
den smidighet i språkets behandling, som härigenom
af Topelius förvärfvats, motsvarar de
Zachris Topelius.
oegentiigheter, hvartill detta mångskrifveri
ganska ofta förledt honom. Jag kan ej undanhålla den
anmärkningen, att Topelii tillfällighetspoesi stundom
saknar den egendomlighet, som det behandlade ämnet
bort ingifva, att den nog ofta påminner om ett p/i
förhand samladt poetiskt kapital, lika användbart
för hvilka andra ämnen som helst.
Yill man studera Topelii utveckling, har man ett
förträffligt material i de årgångar af Helsingfors
Tidningar, som af honom redigerats. Icke mindre än 19
år leddes denna vår mest spridda tidning af Topelii
skickliga hand. Han mottog redaktionen år 1842 och
lemnade den först 1860. Dessa nitton år voro vittnen
till en märkvärdig utveckling af Finlands opinion,
i det att vårt politiska medvetande under denna
tid fostrades till manlig sjelfständighet. Under
kejsar Nicolai regering var allt politiskt lif nästan
omöjligt, emedan hvarje sjelfständigt yttrande, som
dykade upp, genast i födelsen stryptes af censurens
jern-hand. Publikens smak var då äfven vänd åt annat
håll. Man begärde ej af ett dagblad någon fixerad
politisk öfvertygelse; ekonomien fann man tråkig,
folkbildningsfrågan likaså, och en tidnings förnämsta
värde söktes i nyheterna och följetongen. För en
sådan publik var Topelius rätta mannen. Hans tidning
lästes med en utomordentlig begärlighet, hvartill
otvifvelaktigt det lediga språket mycket medverkade,
men som dock hade sin förnämsta grund i det efter
publikens ståndpunkt afpassade sätt, hvarpå alla
förekommande frågor behandlades. Äfven var det i denna
tidning som Topelius först publicerade de flesta af
sina dikter och noveller. Men allt efter som tiden
växte, växte äfven Topelius. Hvarje uttalad rik idé
vann ögonblickligen åter-klang i hans lättrörda sinne,
och om äfven
tidens stora frågor vunno sin formulering och sitt
svar genom andra personer än honom, så var det
dock han som i icke ringa mån bidrog att göra dem
populära genom att introducera dem i familjerna och
särskildt hos damerna. Man säger ej för mycket, om
man påstår, att qvinnans patriotism i Finland till
god del är ett verk af Topelius, lika visst som han
mycket bidragit till konstsinnets väckande hos det
täcka könet. Förmågan att tala till qvinnor besitter
Topelius långt mer än någon annan nordisk litteratör,
och jag tror äfven att denna förmåga gifvit honom hans
popularitet i Sverige. Den aningsfulla halfdager,
i hvilken Topelius så gerna insveper sina idéer,
har mycket gemensamt med den qvinliga känslan.
Topelius insåg sin styrka, men äfven sin brist. Han
lemnade publicitetens kall när tidens fordringar
vuxit öfver hans krafter. Men han kunde med
tillfredsställelse blicka tillbaka på sin
tillryggalagda publicistiska bana. Han säger i
sitt slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
