Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En enlevering bland Nomaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
voro i närheten. Suk sprängde fram och såg fyra
beväpnade ryttare, som spärrat vägen. De å sin
sida märkte de främmande och sprängde dem till mötes.
Samtidigt varseblef man | en talrik skara beväpnade
störta fram ur en sidoklyfta och uppgifva ett
vildt krigsrop. Ingen tid var att förlora.
Suk ; svängde stridsyxan, ropade på sina män
och klyfde med ett väldigt hugg hufvudskålen på den
förste fiende, han stötte tillsammans med/ Suks
kamrater gåfvo två andra deras bane, och den fjerde
undkom med möda åt en sidoklyfta. Suk hade < nu
med sina män vägen öppen. Röfvareskaran följde dem
visserligen ett par timmar under stoj och hotelser,
men då den snart märkte att främlingarnes hästar voro
snabbare på foten ! än dess egna, upphörde den med
vidare förföljande. j
Först den sjette dagen fann Suk sin bruds läger.
På det j vänligaste sätt blef han emottagen. Han
stannade der en vecka, j och vid hemresan valde han
en väg längre mot öster, på hvil- | ken han undvek de
mest fruktade trakterna, ehuru dess till-ryggaläggande
kräfde två dagsresor mer än den förra.
Sultan Timur affärdade derefter en beskickning med
mullah i spetsen, för att underhandla med khanen
angående kalymen.. Enligt den förres mening, kunde
det väl knappast blifva fråga om någon kalym, då det
alltid måste vara en stor ära för Dschan-Dschir-khans
dotter, att Suk, den stora hordens blifvande höfding,
friade till henne.
Sändebuden uppräknade för khanen den unge sultanens
hela slägtregister, hans älskvärda egenskaper och
ridderliga dygder, hans makt, anseende och rikedom,
och gåfvo tydligen tillkänna, att denna gången vore
äran på brudens sida och att kalymfrågan omnämdes
blott pro forma.
Khanen lyssnade uppmärksamt till hvad beskickningen
hade att anföra, och förklarade, att han ville taga
saken i öfvervägande. Följande dagen lät han genom
sin befullmäktigade mullah och några höfdingar afgifva
sitt svar. Emot Suks anor satte han sina egna, dertill
uppräknades brudens älskvärdhet, skönhet och öfriga
företräden, khanens makt, anseende och inflytande,
vidare förklarades, att emellertid andra mäktiga
friare hade anhållit om sultandottern och bjudit
dubbelt så mycket, som khanen ville fordra af sultan
Timur för hans son. Han begärde blott 200 kameler,
3,000 hästar, 5,000. nötkreatur och 10,000 stycken
får. Man ser således, att unga damer uppskattas ganska
högt hos Kirgiserna.
Sultanens beskickning blef högligen förvånad; en sådan
fordran hade en stark anstrykning af förolämpning,
och sedan den gjort fruktlösa försök att afpruta
något deraf, lemnade den misslynt khanens by. Timur
blef uppretad öfver khanens svar, hans höfdingar med
honom. I början gjorde det krigslystna partiet det
förslag, att man skulle förena sig med de rofgirige
bergskirgiserna och tillsamnians med dem öfverfalla
khanen. Andra invände, att den sednare hade talrika
vänner bland rof-varne, dessa skulle förråda det
för honom och han skulle således vinna tid att
sammandraga sina bundsförvandter. Sålunda blef man
länge rådlös. Den unge Suk besökte sin trolofvade
till och med under vintern och våren, då öfvergången
af bergsströmmarne var högst lifsfarlig. Svärfadern
bringade han många helsningar från sin fader, som
lofvat göra khanen ett besök, för att ordna frågan
om kalymen. Af sin brud erfor han, att khanen lofvat
henne åt khanen af Badakschan, hvilken åtagit sig
att betala kalymen. Så snart man skulle begifva sig
till betesmarkerna i Mus-tau, skulle hon öfverlemnas
åt honom. Men hon förklarade för den unge Suk sin
oföränderliga trohet samt sin beredvillighet, att
fly med honom derifrån.
Att enlevera en sultans dotter är dock ingen lätt
sak. ! Flyktingarne skulle snart saknas, och då
skulle anställas en | hetsjagt af mer än hundra man
mot en, hvarvid utgången torde ! blifva åtminstone
högst oviss. En lycklig utgång beror i sådant j
fall så väl på hästarnes snabbhet och ihärdighet,
på användandet af de rätta passen öfver bergskedjorna
och på vadställena öfver strömmarne, som på ett
godt försprång, samt understundom på en kraftig arm
och en skarp stridsyxa. De båda älskande visste
allt för väl, att om deras förehafvande skulle
lyckas, så vore det blott möjligt, då horden befunne
sig på sommarbetesplatserna i Mus-tau.. Till dess
måste Suk således vänta. För de sina nämde han icke
ett ord om sin plan, ty han visste, att fadern ej
skulle bifalla den, såsom varande allt för vådlig. Då
den aftalade tiden nalkades, förklarade Suk att han
ville draga ut på jagt efter vilda hästar, hvilket
brukade utgöra hans sommarnöje. Han begaf sig således
åstad i sällskap med åtskilliga af sina vänner.
Efter att hafva tillbragt några dagar på Jagten,
tog han afsked af sina kamrater, för att uppsöka
sin älskade. Efter flera dagars sökande träffade han
slutligen några herdar, som gåfvo honom upplysning
om, hvarest han för närvarande skulle finna khanens
hjordar. Då han ankom till Dschan-Dschir-khans
by, voro fadern och de förnämste af hans män icke
hemma, och de väntades först följande dagen. Denna
omständighet var så till vida gynnande, som de
älskande under tiden kunde uppgöra en bestämd plan för
sin flykt. För att kunna verkställa den sednare med
någorlunda utsigt till framgång, behöfde Ai-Khanym
faderns älsklings-sto, det förnämsta hästkreatur,
hela horden kunde uppvisa och hvilket fadern var
rädd om som sin ögonsten. Om nätterna var det alltid
bundet vid hans tält emellan två arga hundar. Efter
några dagars förlopp skulle horden bryta upp,
för att tåga till andra betesplatser; der skulle
äfven kalymen emottagas och Ai-Khanym öfverlemnas åt
sin nya brudgum. De älskande öfver-enskommo att på
uppbrottsdagen företaga flykten. Vid dylika tillfällen
brukade sultandottern rida det berömda stoet, och alla
voro då- så sysselsatta med förberedelser till resan
och hjordarnes ordnande, att de ej hade tid att gifva
noga akt på de båda unga. Khanen kom hem, helsade
den unge sultanen med skenbar vänskap och inbjöd
honom till och med att göra sällskap till de nya
områdena. De få dagar, som ännu voro öfriga, använde
Ai-Khanym att i sällskap med Suk och några Kirgiser,
rida ut på jagt. Hon uppsökte en vackert belägen sjö
och lät falken nedstörta på vattenfogiarne, som der
i stor mängd hade sitt tillhåll. Uppbrottsdagen
kom, och medan hvar och en var sysselsatt med
husgerådernas och tältens hopsamlande, hjordarnes
ordnande o. s. v., förklarade Ai-Khanym, att hon än
en gång ville begifva sig ut på falkjagt. Det unga
paret red mot sjön, och då man förlorat de vandrande
hjor-darne ur sigte, lät Ai-Khanym falken flyga bort
för alltid. Nu gällde det en ridt af mer än en vecka
öfver åtskilliga bergssträckor, hvilka blott på få
ställen voro öfverstigliga, och öfver flera floder,
som hade blott få vadställen.
Suk hade redan förut hos herdarne efterfrågat den
närmastevägen, och dessa hade för honom utmärkt ett
visst pass öfver den första bergskedjan; Suk ville nu
taga denna vägen, men den eljest så djerfva flickan
vägrade att följa honom. För några år tillbaka - så
berättade hon -* hade 7 man af hennes stam färdats
här, och af dessa hade 4 tillika med deras hästar
störtat i afgrunden och blott de tre hade, med förlust
af hästarna, blifvit räddade. Man måste nu taga en
annan väg och vara beredd på ett möte med de svarta
Kirgiserna, som, med sifl noggrannare kännedom om
landets beskaffenhet, skulle hinna förut och spärra
vägen.
Den första dagen gick dock till ända, utan att
våra flyktingar varseblefvo några förföljare. Om
aftonen upptände de eld och stärkte sig till resans
fortsättande. Andra dagen måste de öfverstiga en
bergskam, som var farbar blott med sådana utmärkta
hästar, som flyktingarna hade. Liksom en brant trappa
ledde upp till sjelfva kammen, hvilken var betäckt med
ofantliga klippblock. Då man kastade blicken tillbaka,
varseblef man en stor skara ryttare, som tydligen var
dem på spåren. Man såg huru skaran delade sig, en del
följde spåren, en annan svängde åt sidan, tydligen
i afsigt att spärra vägen för flyktingarne. Snart
upptäckte man på andra håll flera rytteriafdelningar,
och det var tydligt, att den vilda hetsjagten var
i full gång. Man visste, att Dschan-Dschir-khan ej
skulle skona hvarken hästar eller folk, för att åter
få dottern i sitt våld, och att fångenskap eller döden
hotade den unge Suk, om han ertappades. Det lyclfades
de båda älskande att på den der branta stigen vinna
ett försprång fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
