Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurgrupp. - Ur mina teaterminnen. (Kallprat vid eldbrasan af Jo. Jo.) II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djurgrupp.
Målaren till denna tafla hörer till början af
historien öfver den engelska målarkonsten, hvilken,
såsom bekant är, leder sin uppkomst från en senare
tidsperiod. Ward skådade först ljuset år 1769. Hogarth
var död vid pass sex år förut. Redan som yngling
lärde Ward att känna engelska konstens veteraner:
Joshua Reynolds, Richard Wilson, Gainsborough samt
bildhuggarne Banks och Bacon. Wards tidigare konstverk
stämma öfverens med den dåvarande stilen; han är
sökt, allegorisk, temmeligen kall och färgläggningen
är högligen godtycklig. Denne målare vann ett stort
rykte genom stycket »Wellingtons trimuf» – hvilket såsom
en kuriositet ännu väcker förvåning. Hans genre- och
djurmålningar, som äro naturtrogna och vittna
om en konstnärlig smak, kunna, särdeles de sednare,
mäta sig med de bästa produkter af detta slag. Äfven
i landskapsmålningen var han ganska lycklig,
och i synnerhet lyckades han vid framställandet
af de särskilda årstidernas ljuseffekt. Särdeles
hans djurgrupper och landskap hafva ofta blifvit
graverade. Och vi tro oss bereda läsaren ett nöje då
vi låta dessa rader åtföljas af en afbildning efter
en af Wards djurgrupper.
Djurgrupp, efter en målning af J. Ward.
-
Ur mina teaterminnen.
(Kallprat vid eldbrasan af Jo. Jo.)
Ingenting i verlden hellre än det, – mitt nådiga
herrskap! – orkar ni höra, nog skall jag berätta.
Det var för omkring fem och tjugu år sedan. –
Ni ser, att allt det lustiga, som tilldragit sig
å den kungliga scenen passerade så der för ett
fjerdedels sekel sedan. Den nu varande fjerdedelen
är för allvarsam och högtidlig i sin uppsyn, för att
tillåta något närmande af den uppsluppna munterheten,
och bekymren på allra sista åren öfver att behöfva
upprätthålla repertoar och kassa för icke mindre än
två kungliga scener äro så genomgående, att löjet sällan
spelar något extra spektakel kring deras läppar,
som äro daglönade för att framkalla löjet i salongen.
Det var under den period i vår bildnings
utvecklingshistoria, då man utan protester i
tidningarne kunde å den kungliga scenen införa en
»brasiliansk apa», visserligen endast till skalet,
ty kärnan bestod af en utomordentligt smidig Tysk,
kallad Springer, men dock en apa i dess innersta
mening, och hvars framgång hos publiken skulle –
om möjligt – blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
