Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från de tillämpade naturvetenskapernas gebit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rena naturvetenskapen sysselsätter sig med uppda-Sjjw
gandet af vetenskapliga fäktk samt med de medel
och metoder, som kunna föra till kännedom om nya
sådane. Fordom dröjde det ofta ganska länge, innan
ett nyvunnet vetenskapligt resultat fann* en praktisk
betydelse, en tillämpning på allmänna lifvet, men
i vår tid sker sådant efter regeln vida hastigare;
af en tillväxt i vetande bildar sig snart en tillväxt
i praktisk förmåga.
Det är icke så länge sedan man af kemister hörde den
åsigten uttalas, att den oorganiska kemien vore så
temmeligen afslutad och svårligen skulle föra särdeles
mycket längre, enär alla grundämnen, det vill säga
hela det alfabet, af hvilket den jordiska naturen
är sammansatt, vore kända och till sina Ömsesidiga
föreningar noga granskade. Då skapade vetenskapen
sig i spectroskopet en ny, underbar rustning, med
hvars tillhjelp inom kort icke mindre än fyra nya
metalliska elementer upptäcktes, visserligen ämnen,
som för ögonblicket blott spela en rent vetenskaplig
roll; men hvilka väl förr eller sednare, lik*
som aluminium och magnesium redan gjort det, skola
indragas på praktikens område.
Magnesium, bitterjordens metall, framställdes
redan för länge sedan försöksvis i smått, och man
visste, att den, antänd, förbrände med en högst
intensiv ljusglans. Att tillgodogöra detta faktum
var fotografien förbehållet; man önskade att kunna
fotografera äfven om natten, och sedan man till
belysning först användt åtskilliga fyrverkerisatser
samt derefter experimenterat med elektriskt
ljus, fann man, att förbränningen af magnesium
bildade den bästa ljuskällan, enär i densamma
befunnes de flesta .’kemiskt verksamma, alltså de
egentligen fotograferande ljusstrålar ne. Sedan
dess har magnesium blifvit en värdefull artikel;
dess framställande i stort bedrifves i synnerhet
lifligt af engelsmännen, och ett ännu starkare
anlopp dertill tyckes man taga i Nordamerika, der
fotografien icke allenast blomstrar, utan drifves
ända till ytterlighet, och hvarest man på fullt
allvar funderar på att under polkretsens långa nätter
upp* taga vinterlandskaper. Genom magnesium-ljuset,
hvars frambringande år så enkelt och beqvämt, kunna
utan svårighet trogna afbildningar vinnas af mörka
lokaliteter, såsom bergverk, grottor, underjordiska
byggnader o. s. v. hvilket allt, isynnerhet för
vetenskapen är af högt intresse. Sålunda har den
skottska professorn Piazzi Smith tagit åtskilliga
intressanta vyer från det inre af några egyptiska
pyramider, och en italiensk fotograf sysselsätter sig,
efter hvad man säger, med att fotografiskt återgifva
de romerska katakomberna.
Med elektriskt ljus anställes af fransmännen sedan
någon tid tillbaka intressanta experimenter med
submarin upplysning. Ett fartyg har en medelst
ånga drifven, stor elektromagnetisk maskin i en
tillsluten lykta. Denna nedsänkes i hafvet och en
oändlig ljusflod utvecklar sig nu. Flera nätter
sysselsatte man sig med fiskfångst, hvilken lemnade
nästan fabelaktiga resultater. Knappt dyker lyktan,
säga berättelserna häröfver, ned i vattnet, förrän
från alla sidor skaror af fiskar störta fram, hvilka
tumla om i den artificiela solens sken samt fylla de i
halfdunklet rundtomkring liggande fiskarbåtarnes nät
med rikaste byte. Men expeditionen fullföljer ännu
vidsträcktare syftemål, ty den ämnar på afrikanska
kusten drifva korallfiskeri vid elektrisk belysning
och dessutom sysselsätta sig med utforskande af
hafsbottnen på större djup af minst 400 fot.
En nyhet rörande belysningsväsendet ingick för icke
länge sedan från Italien. Professor Carlevaris i Turin
har upptäckt en på kemisk väg framställd lysgas,
hvilken skall hafva en ojemförligt större lyskraft
än vanlig gas, under det att produktionskostnaderna
endast lära belöpa sig till en femtedel af den
sednares. De försök, hvilka uppfinnaren bland
andra anställde på fyrtornet i Genua, utföllo
förträffligt, och man tror i sjelfva verket, att den
nya uppfinningen kommer att frambringa en revolution
i hela belysningsväsendet.
Till de nya ljusbringarne höra som bekant också
petroleum, men i England funderar man nu starkt på
att äfven
betjena sig af det så mångsidigt användbara ämnet som
värmekälla. Man vill elda ångbåtarne med pretroleum
(fotogen) i stället for med kol och hyser den
åsigten eller det hopp. att man med en vigtdel
olja skall kunna frambringa lika mycket ånga som
med femdubbla vigten stenkol. De första försöken
emotsvarade visserligen icke de hysta förhoppningarne,
dock företagas nya experimenter med en förbättrad
apparat; de anställas på statens bekostnad i
Woolwich och lofva ett bättre resultat. Den från
de allraflyktigaste beståndsdelarrie befriade,
och derigenom oskadliggjorda oljan stiger ned ur en
reservoar, som är placerad högre än eldshärden, och
fördelar sig i ett antal liggande rör, ur hvilka den
genom en mängd små öppningar bränner fram i form af
vanliga gaslågor. Alla lågorna förena sig och slå in
i det under kitteln befintliga eldrummet. Fördelarne
af detta nya eldningssätt vore ingalunda obetydliga,
förutsatt att det fullständigt lyckas. I stället för
en ganska besvärlig kollast sluppe ångfartygen med en
mycket mindre volym brännmaterial eller vore i stånd
att med ett större förråd göra långa resor, utan att
under vägen behöfva intaga nya kol; eldningen kunde
lika lätt dirigeras, som en gasbelysning, alltså i
hvarje ögonblick minskas, släckas eller bringas till
högsta grad af hetta, på samma gång man undveke aska
och, enär en rökförbränningsapparat är förhanden,
äfven allt qvalm.
En ny eldsläckningsapparat har för någon tid sedan
uppdykt i Frankrike och der blifvit patenterad. Man
kunde på svenska kalla den till »extincteur»
döpta apparaten gasspruta. Den består af ett mycket
starkt cylindriskt kärl af metall, inrymmande cirka
10 kannor, och hvilket medelst en rem beqvämt
kan bäras på ryggen. Yid nedra ändan befinner
sig en kran med vidfästad slang, och den öfre
ihällsöppningen kan genom en skruftapp hermetiskt
tillslutas. Yid begagnandet fyller man cylindern med
vatten, tillsätter vissa kemiska ingredienser och*
skrufvar till. De sistnämnda kuana icke gerna vara
annat än dubbelt svafvelsyradt och dubbelt kolsyradt
natron. Båda salterna fördela sig, i det de lösa sig
i vatten på samma sätt som vinsyra och det dubbelt
kolsyrade natronet i vanligt fras-pulver. Det uppstår
enkelt svafvelsyradt natron, sam qvar-stannar löst i
vattnet, under det att hela kolsyremängden blifver
fri. Denna kan i föreliggande fall icke vika bort
och sålunda uppstår i det inre af cylindern ett
ofantligt tryck, hvarföre kärlet är beräknadt på ett
motstånd af sexton atmosferen Bildas nu genom kranens
öppnande en utväg, så måste innehållet utslungas
med stor häftighet. Släckningskraften hos en dylik
gas-och vattenstråle på stark eld visade sig vid
anställda försök vara öfverraskande stor. Detta
låter också tänka sig, ty tre momenter bidrager
här till framgång: först och främst effekten af
sjelfva vattnet, derefter kolsyran, hvars qväfvande
verkan på förbränningsproceduren är bekant nog,
och ändtligen den tjenst, saltet gör derigenom,
att det efter vattnets afdunstande i form af en
inhöljande skorpa häftar sig fast vid de brännbara
kropparne. Ögonskenligen kan en dylik apparat
blott vara af nytta vid obetydligare och helt nyss
uppståndna eldsvådor, men redan »denna fördel är högt
att värdera, isynnerhet som apparaten kan förblifva
stående fylld och sålunda hvarje ögonblick är färdig
att användas.
Till medlen att bekämpa eldsolycka
ansluta sig omedelbart sådane, hvarigenom den
förebygges. Åtskilliga kemiska preparater äro bekanta,
genom hvilka isynnerhet tunna väfnader i så måtto
kunna skyddas, att de icke bränna med låga. I denna
riktning tyckes florentinaren Åfostrao Borghi hafva
tagit ännu ett steg framåt. Han vill hafva funnit
medlet att göra hvarje ämne oantändligt och aflade i
sjelfva verket flera offentliga, öfverraskande prof af
sin konst. Fina trävaror, spetsar, flor, fint papper
och dylika saker, preparerade med hans skyddsmedel,
kunde icke genom den starkaste glöd bringas i låga,
utan förtärdes först efter en lång stunds förlopp
och det helt småningom. Vanliga och med prepareradt
papper tillverkade patroner omgåfvos med en krutring,
som antändes; de opreparerade patronerna brände utaf
men de andra förblefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
