Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömn och dröm. - Husråttan. Av Claës Joh. Ljungström. - Böcker och menniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom den moderna bildhuggarkonsten område hör till
sällsyntheterna, hvars uppträdande måste väcka desto
större intresse.
Den vackra marmorgrupp som vi här se framställd, är
ett verk af den berömde bildhuggaren Raphael Monti,
som, ehuru till börden Italienare, likväl till följe
af sitt mångåriga vistande i England kan räknas till
den engelska skolan.
»Sömn och dröm», den här i marmorn förkroppsligade
tanken, torde genom det svårfattliga i karakteren af
det tillstånd, som dessa ord beteckna, betraktas som
en svår uppgift för den bildande och särskildt den
plastiska konsten. Monti förstod likväl att göra sig
till herre öfver detta idealiska, från all verklighet
skilj da ämne.
Den liggande sofvande gestalten, ur hvars drag det
djupa bekymret talar, dess sammankrympta obeqväma
läge, det utslagna håret - allt detta gifver
oss en bild af omisskännelig smärta. Eosorna i
dess närhet blomstra icke för henne, ty endast
törnen och blad hafva under sömnen fallit ur hennes
händer. Skall den der tomma omkullfallna skålen vara
en sinnebild af hennes lif? - en till sista droppan
tömd malörtsbägare? - Och likväl ligger en djup frid
utbredd öfver den sofvandes bekymmerfulla, afmagrade
drag, ty öfver henne sväf-
var drömmens gudinna och för henne till drömmens
land, de olyckligas enda paradis. Kontrasten emellan
den slumrande gestalten och den deröfver sväfvande,
hvilken personifierar drömmen, verkligen konstnärligt
uppfattad, torde kunna anses som fullkomligt
lyckad. Liksom den ena gestalten åskådliggör det
jordiska med dess sorger, så framställer den andra
en idealisk okroppslig bild – man kan säga, att
materien här genom dess form förintat sig sjelf. Om
man antager den sväfvande figuren för den sofvandes
i drömmen förklarade gestalt, så låter slöjan öfver
hufvudet lätt förklara sig. Konstnären ville härmed
antyda glömskan af alla lidanden och sorger, hvilken
likväl till och med under den lyckliga drömmen ej kan
fullkomligt afkläda det jordiska. Monti har en viss
förkärlek för detta framställningssätt. Vi erinra
oss redan förut hafva sett en beslöjad vestal af
honom. Den venetiansk e bildhuggaren Ant. Corradini
(1730) bör dock anses för den förste, som bragte
detta framställningssätt till användning. Ett af hans
bästa verk finnes i San Severino-kapellet i Neapel och
föreställer den döde Frälsaren, som helt och hållet är
betäckt med en tunn duk, hvilken, omslutande kroppen,
det oaktadt låter åskådaren delvis varseblifva alla
former, hvilket gifver framställningens mystiska
karakter ett egendomligt dystert behag.
-
Husråttan.
hvarför hata mig beständigt, Mig, som är så nätt
och fin? Är jag icke klädd anständigt Äfven utan
krinolin?
Lilla gråa sidenkängen
Sluter ju om foten väl,
Den, om än jag sprang på ängen
Blir sig lik från tå till häl.
Jag paryr har som en fröken Till och med vid Kungens
hof, Fast i toalettförsöken Mer hon öfva sig får lof.
Är mitt hår ej bra som hennes, Fast det ej får kam och
tång, Ej friseras, icke brännes, Saknar papillottens
tvång?
Se hur lätt jag städse rör mig, Hur min gång elastisk
är, Huru gracieust jag för mig; - Har jag ej en
nobel air?
Ej dess mindre kan jag vara Med i visthus och i kök,
Yill min duglighet ej spara, Trotsar både dam och
rök.
Jag tar kännedom om baket Har gått illa eller bra,
Och om soflet, hängdt i taket, Torka ännu mer bör ha.
Jag ser till om mjölet hafver Sådan finlek, som det
bör, Steks en stek, på den jag skafver, Känner om
den blifvit mor.
Osten plägar jag probera, Förrn han kominer på ett
bord, Om han smakar väl med mera, Om han blifvit
riktigt gjord.
Jag hos smöret undersöker Om man tagit lagom
salt. Sjelfva ölet jag försöker Om det har
tillräckligt malt.
Öfverallt jag har mitt öga Genomgranskar alla vrår,
Ser de flitiga, de tröga, Går dit ingen annan går.
Först jag uppe är i huset, Före hvarje kristen själ,
Vakar än, då man släckt ljuset, Tillser att man släckt
det väl.
Hvarför då mig hata ständigt, Mig, som är så
arbetsam? Jag ju går tillhands behändigt Mer än mången
hjelpmadam.
Claës Joh. Ljungström.
-
Böcker och menniskor.
en, som blott tänker sina egna tankar, blir snart
ande-S fattig och fördomsfull. Innestängd inom en
trång krets af idéer, blir man oundvikligen ensidig,
fånig eller rent af vanvettig. Robinson Crusoé var
således endast derföre förstån-
dig och uppfinningsrik, att han förut läst och umgåtts
mycket. För öfrigt har man funnit några olyckliga
skeppsbrutna, hvilka under flera år måst lefva utan
menniskosällskap på en obebodd ö, så förvildade,
att de till och med glömt modersmålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
