Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinas religioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74––-
slag på gongen tillkännagifver att de heliga sångerna
skola uppstämma?, och tvänne körers vexelsånger
börja; den väldiga och gripande fastän något entoniga
vokalmusiken efterföljes af instrumentalmusik. Trenne
Lamas slå takt; den ena slår på trumma, den andra
på ett kopparbäcken och den tredje skakar en stor
skramla. Till dessa instrumenters klang komma toner
af musslor, klockor och gonger, så att det hela bildar
en sällsam musik, ett andligt charivari. Gudstjensten
varar ungefär en timma; pauserna mellan vokal- och
instrumentaimusiken utfyllas med - tystnad.
Lamas beröra emellanåt golfvet med pannan, under det
Storlamas utsträcker sina armar för att bedja himlen
om dess välsignelse.
Lamapresternas kult har något vördnadsfullt och
allvarligt’, man ser att mongolerna och manschuisterna
äro genomträngda af religiösa känslor och att de bära
aktning för sina prester, hvilka äfven uppföra sig
värdigt och anständigt. De kinesiska Bonzerna bildh,
en bjert motsats till allt detta och folket hånar
och föraktar dem; de framställas ofta på scenen
och då alltid i de infamaste rollerna. De lefva
vanligtvis i armod och deras antal har betydligt
minskats. Medlemmar af anständiga familjer
blifva icke Bonzer, och dessa rekryteras på ett
egendomligt vis. De köpa för en obetydlighet af
utfattiga föräldrar en gosse, på hvilken de afklippa
håret. Att börja med är han springpojke och tjenare,
blir sedan undervisad i andliga saker af sin herre,
vänjer sig vid hans lefnadssätt, blir hans arf vinge
och efterföljare, samt förskaffar sig åter igen i
sinom tid lärjungar på samma vis.
Bonztempel finnas i stor mängd, inen till och med
de berömdaste pagoderna äro förfallna. Detta är i
synnerhet fallet med det berömda Himmelstemplet
i Peking. Det ligger i en stor trädgård, men
står vanligen öde och tomt. Dess breda snörräta
gångar äro stenlagda och å ömse sidor försedda med
marmorbalkonger. Träden, som stå i fyrkanter, äro af
samma störlek och likformigt klippta; hvarken gräs,
blommor eller buskar kunna växa på marken, som är
bet&ekt med ceder och furubarr. På de gamla stammarne,
hvars grenar skakas af stormen, hackar den svarta
hackspetten.
Byggnaden är rund och har två takafsatser i form
af kinesiska hattar, hvilken byggnadsstil är den
förherskande vid Pagoders uppförande. Ilimmelstemplet
utmärker sig för sitt ofantliga omfång, hvilket
belöper sig till 15-1600 fot. De himmelsblå takteglen
äro pålagda som fjäll; det öfre taket är till största
delen betäckt med en svartaktig mossa; det undre är
deremot bättre bibehållet. Muren som reser sig emellan
båda taken är beklädd med ljusblåa fayenceskifvor,
försedda med Ijusfär-gade målningar. På de fyra
kardinalpunkterna midt emot den stora trappan hänga
stora lackerade trätaflor med förgyllda bokstäfver
samt den kejserliga draken. I nedra delen äro
fönsteröppningarna försedda med trägaller, lackerade
i praktfull röd färg, samt delvis öfverdragna med blå
emalj, i hvilken öfverallt blänka gyllene stjernor;
taket består af förgylld koppar. Det inre är öde
och tomt, men kolossala gudabilder stå ännu qvar,
fastän de äro förstörda af mask. Hela byggnaden har
något plumpt och tungt, men gör dock i det hela ett
storartadt intryck.
Folket är otroget, som redan är sagdt, men det
följer de häfdvunna bruken, och derföre händer det
någon gång att Bonz-templen blifva mycket besökta,
fastän mera af vana, nyfikenhet och för tidsfördrif,
än af andakt, Till många tempel göras lustturer. De
flesta Pagoder afkasta icke så mycket att Bonzerna
kunna föra ett behagligt samlif, hvarför de sprida sig
vidt och bredt i trakten att söka bröd, och stå icke
i något hierarkiskt samband med hvarandra. Hvar och
en kan på lättaste vis i verlden göra sig till Bonz;
man afklipper håret och kläder sig i en rock med vida
ärmar; den som ej längre vill vara Bonz afklipper de
vida armarne och låter håret växa. I synnerhet i det
sydliga Kina finnas också qvinliga Bonzer, som för det
mesta tillbedja gudinnan Kuangin och man talar mycket
illa om dessa nunnor. Huru föraktade Bonzer och nunnor
äro, framgår redan deraf att statens lagar förbjuda
dem besöka sina föräldrar, att offra åt sina förfäder
och att anlägga sorgdrägt efter aflidna slägtingar;
göra de detta, få de 100 rapp af bamburöret. Alla
de Bonzer som föllo i Taipingrebellernas händer,
blefvo utan barmhertighet dödade.
Ännu finnas likväl Pagoder och Bonzkloster, som
icke lidit af detta allmänna förfall. Ett sådant
kloster fann Treves i den uti kretsen Tieri tsin
liggande staden Ho kien. Det står på sluttningen af
en kulle, på hvilken 25 pagoder, tempel och kiosker
ligga strödda. Gästvänligt emottog föreståndaren
den främmande och spatserade med honom under de
hundraåriga träden. Trädgården bildade en vacker park,
vä-garne gingo igenom klyftor, förbi bäckar och till
stora dammar; på många ställen voro grottor huggna
i bergen, och hufvudtemplet stod på en höjd, vid en
liten sjö. Detta gör ett mycket gynnsamt intryck med
sina granitpelare och marmoringångar. På sjön, som
var nästan öfvervuxen med rosenröda sjöväxter, summo
många mandarinankor, i vattnet lekte guldfiskar,
och fåglar qvittrade och sjöngo bland buskarne
vid stranden. Det hela bildade ett i högsta grad
behagligt landskap. Abboten ledsagade Européen in
i den för främlingars emottagande bestämda salen,
bjöd denne förfriskningar och visade honom derefter
alla byggnaderna; om qvällen anvisades honom ett
snyggt sofrum och om morgonen var han närvarande vid
gudstjensten. Han blef Öfverraskad af den i sången
rådande harmonien, ty han hade icke väntat finna någon
sådan. Ibland klostrets 50 Bonzer funnos femtonåriga
gossar- och åttatioåriga gubbar; han såg huru framför
Buddhabilderna rökelsestafvar och ljus antändes. Dessa
berömda rökelsestafvar förfärdigas af kospillning, vax
och välluktande kådor. I grottorna- bodde fem eller
sex botgörare alldeles ensamme; dessa hade skiljt sig
från den yttre verlden, för att endast sysselsätta
sig med Buddha. De äro brödraskapets helige och locka
många besökande till klostret. En af dessa botgörare
hade fästat brinnande lampor vid pannan och armen,
förmedelst kedjor, som af jernhakar fasthöllos i
köttet. De lyste för menniskoslägtets förlossning
och välfärd. En annan asket stod med vidt utbredda
ben och armaivoch var genom en jérn-kedja fästad vid
takets bjelklag; denna ställning ämnade han bibehålla
i tre fulla månader. Treves betraktade noggrannt de
båda fromma munkarna, och märkte att den ena hade
fastklibbadt ett stycke köttfärgad hud vid pannan,
i hvilken haken var fästad; det framsipprade blodet
torde hafva tillhört en höna. Den andre botgöraren,
med de utbredda benen och armarna, höll icke ut i
tre månader, ty andra dagen såg Treves honom bland
de Bonzer som ledsagade honom från klostret.
I detta tempel stodo flera bönqvarnar. De likna en
härfvel eller ett vindspel och på de vid dem fastade
pappersremsorna äro de böner tryckta, som man önskar
befordrade till den himmelska adressen. Den fromme
vrider väfven med högra handen, under det han trycker
den vensträ till hjertat, Det anses tillfyllestgörande
att hålla denna bönmaskin i rörelse under en qvarts
timma. Det finnes flera slag af dylika maskiner,
och många äro så inrättade, att den Bedjande kan
förrätta ’det fromma arbetet under det han i all
sköns maklighet röker sin pipa. Många drifvas af
vatten eller vind.
. Grafvarne i detta Bonzkloster likna upp- och
nedvända pyramider. En Boiiz’s lik sättes i samma
ställning som mannen, iakttager under bönen,
i ett stort lerkärl, och öfver detta stjelpes
såsom lock ett annat sådant, hvarefter det hela
igenmuras. Allmänt bekant är, att Bonzerna ej få
njuta någon köttspis. Treves blef derför högeligen
förvånad när bland andra rätter äfven stekta höns,
svinstek, fårragout, fisk och ätbara svalbon sattes
på bordet; hans förvåning ökades när han erfor,
att alla kötträtterna voro pater-köksmästarens verk;
de bestodo af bön- och ärtmjöl, som knådats i formar.
Till och med munkarna i detta respektabla kloster
föraktas i Ho kien. Kejsarne sjelfva hafva af
politiska skäl gjort sitt till för att prisgifva
religion och prester åt åtlöjet. Kejsar Kang hi
skref en lärobok för folket, hvilken af hans son och
efterträdare Yung tsching försågs med förklaringar;
det är ] tjenstemännens pligt att uppläsa den för
folket. Kejsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
