Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antika vaser. - Familjkretsen eller olika ämnen för sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansåg för egyptiska, men hvilka man numera betraktar
som alster från de fornkorinthiska verkstäderna. Dessa
kärl, framställda i enkla, föga utvecklade former,
äro bildade af gulaktig eller blekröd lera samt
målade i brunaktiga och mörka färgtoner med sparsam
blandning af violett och hvitt. De äro försedda
med en eller flera friser, som äro prydda dels
med rosetter, lotusväxter eller andra blommor,
dels med afbildningar af djur, till största delen
af fantastisk karakter. I anordningen och formen
af dessa ornamenter märker man tydligen den äldre
asiatiska konstens inflytande. Näst denna äldsta,
tydligen doriska, stil finna vi en annan, sannolikt
forn-attisk, hvilken, hvad färgerna beträffar, synes
hufvudsakligen beslägtad med den förra. Dels genom
de mera bestämda formerna och kärlens större omfång,
dels genom framställningen af gestalter från heroernas
och gudarnes verld, bildar denna stil en öfvergång
till den följande tiden. Bilderna på vaserna af
den fornattiska stilen äro dels btela och liflösa,
dels lifliga och lediga, kroppsformerna starkt
utpräglade, kläderna symmetriskt veckade. Dernäst
i ordningen följa vaserna af den gamla stilen, som
icke blott gaf vaserna mera omvexlande former och de
enskilda konstverken lifligare och skönare utseende,
utan äfven, genom användandet af vackrare och mera
glänsande färger, betecknar en fortgång till det
rent helleniska. Fyll-nadsornamenterna upphöra,
och det tillfälliga deri lemnar plats för någonting
mera betydande. De framställda bilderna fördelas på
ett behagligare sätt och höja sig i glänsande svart,
ifrån kärlets i öfrigt starkt röda ton. Men figurerne
sjelfva hafva ännu den stelhet, den nästan allt för
skarpa formkarakteristik, som utmärker den grekiska
konstens ursprungliga* stil.
77 -
Åter ett steg i utvecklingen förspörjer man hos
de vaser, som helt och hållet äro öfverdragna
med glänsande svärta, hvaremot de röda figurerna
bilda en liflig kontrast. Inom denna klass bevisar
framställningarnes karakter en öfvergång ifrån
en ännu sträng stil till en fullkomligt skön,
som genom sina ädla, fria rörelser, sitt behagliga
sätt att fylla mellanrummen, samt linierna s vackra
svängning, visar sig som en produkt af den högsta
blomstringstiden. Till dessa klassiska alster af den
helleniska konsten, sluta sig under den sista epoken
den rika stilens verk, i hvilka den ädla grekiska
medelmåttan i form och prydnad gifver vika för en
prunkande öfverdrift, som finner sitt uttryck, så väl
i ofantligt stora, ända till fem fot höga praktkärl,
som äfven i ett öfvermått af dekorationer. Den
glänsande svarta bottnen är bibehållen från föregående
epok och bilderna hafva den röda tonen;,men den ymniga
inblandningen af andra färger, särdeles ljusgult
och hvitt samt den öfverflödiga utbredningen af
blommor och växtslingringar tillkännagifver en
uppblandning med främmande elementer. I sjelfva
verket har man också funnit dessa kärl till det
mesta i nedra Italien, i Apulien och Lucanien. De
bilder, som här framställas, äro till största delen
hämtade ur hjeltesagorna, men också ofta, svarande
mot en sednare tidsanda, ur allmänna lifvet i stor
mångfald. Kroppsformerna äro här behandlade i andan af
en fritt utvecklad, ja elegant uppfattning, dock för
det mesta med en konstnärlig lätthet, som icke sällan
urartar till det ytliga och allt för fria. Epoken
efter Alexander, vid tiden för romerska väldets
storhet, är sjelfva blomstringstiden för detta sista
slag af vaser. Kenaissansen öf-verförde derefter sina
arkitektoniska prydnader på vasernas form.
En grekisk Vas,
-
Familjkretsen eller olika ämnen för sång.
Farmodern.
*ära barn, nog är det roligt
l-Till att höra eder sjunga;
Dock, hvarföre qvintilera
Just om bara kärlek, jemt?
Intet mer! - Det är otroligt.
Ofta har jag sport de unga:
Fins i verlden inga flera
Ämnen till att sjunga om?
Om naturen, till exempel: Skogar, lundar, haf och
sjöar .... Det är vackert och anständigt, Sjung en
liten strof om dem; Men, om hednagudars tempel Och
om drömda kärleksöar .... Slidder sladder! .... ej
nödvändigt I en gammal farmors hem.
Sondottern.
Min goda "farmor, icke må du glömma, Att sjelf du
varit ung och kär, en gång,
Att när det varma hjertats pulsar strömma Sig kärlek
smyger lätt i tal och sång. Det är de ungas ljufva
rätt, att drömma Om lycka. - Ack, den tiden är ej
lång Då kärlek namnes lifvets högsta lycka Och då
dess blommor våra vägar smycka.
Och derför, hulda farmor, låt oss svärma. Oskyldigt
är vårt glada svärmeri. Må vi vid kärleks ljufva
eld oss värma, Dess gyllne dagar äro snart förbi. Ej
kunna vi de äldres låter härma Och de ej lifvas af vår
poesi. Naturen sjelf ju ropar: Låt de unga Om kärlek,
kärlek, idel kärlek sjunga.
Sonsonen.
Min syster har rätt. Hvad skulle man sjunga Om icke
om kärlek och kärlek igen? Den lefver ju ständigt på
sångfågelns tunga Och vinden och bäcken ju hviska om
den.
Han seglar på molnet med gyllene kanter, Han glittrar
i stjernan på himmelen blå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
