Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Walakerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––-84 ––-
äfven serberna och walakerna). Platsen är nämligen
genom tvänne bröstvärn delad i två afdelningar,
så att affärsmännen, som stå midt emot hvarandra på
ömse sidor om bröstvärnen, väl kunna samtala, men ej
beröra hvarandra. Till större säkerhet är turkarnes
plats helt och hållet inhägnad, och skildtvakter
och reningsbetjenter hafva särskildt att tillse,
det ingen beröring förekommer. En sådan inhägnad
marknadsplats kallas äfven rasteli. Ordet skela kommer
af det turkiska eskeles och betyder en stor ökstock,
sådan, som brukas till transport
märkningsvärda i detta hänseende äro walakernas. Hvad
beträffar det walakiska landtfolkets ansigtstyper,
så besannas äfven här, hvad en snillrik målare en
gång yttrade om ryssarne och hvilket träffar in på
nästan alla halfkultiverade orientaliska folk: »alla
hafva de lika ansigtsdrag, och den ene är den andre
lik.» Ansigtets andliga uttryck fattas hos dessa,
ty den andliga verksamhet, som typernas mångfald hos
de civiliserade folken förutsätter, förekommer icke
här. Den enformiga själsverksamheten afspeglar sig
i ansigtsdragen. Hos walakerna,
En ung Walakiska,
öfver floderna; i vidsträcktare mening betyder
det sjelfva öfver- : farten. Som nu vid de fleste
rasteller, finnas öfvergångsplat- ! ser, så betecknas
äfven det hela med namnet skela. i
En sådan samlingsplats framställer ganska
intressanta vyer. j Hvart man vänder sig, finnes
lif och rörelse. I brokigt hvim- j mel ser man
här serber, turkar, zinzarer, greker, judar och j
Ziguenare samt walakiskt landtfolk af båda könen.
Öfverallt råder en sorlande konversation. De olika
folkslagen hafva ganska olikartade drägter, många
ganska pittoreska. Särskildt an-
som med stolthet kalla, sig rumäner och de store
romarnes afkomlingar, förekommer ej mera den ädla
romerska ansigts-typen, ty de hafva befryndat sig med
dacier, geter och sarma-ter. Fordom ett kulturfolk
i dessa trakter, men till det mesta blott sporadiskt
fördelade bland barbariska nationer, hafva rumänerna
under umgänget med dessa äfven lärt deras språk och
under tidernas lopp upptagit främmande elementer i
sitt romerska språk. Sjelfva Ovidius har under sin
landsflykt tillegnat sig ef e dåvarande donaufolkens
språk, ty han säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
