Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversigt. - Rebus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteraturöfversigt.
Samlade svenska historiska noveller af
G. H. Mellin. 5 häften. Stockholm, Albert Bonnier.
(
Större delen af vårt lands novell-läsande allmänhet
torde hafva endast "par renommé" känt dessa romantiska
skildringar, då en svensk förläggare, som gjort sig
särdeles känd för att gifva akt på tidens tecken,
fann sig föranlåten att utgifva en ny upplaga af
dem. Författarens stora makt öfver språket, smak
och poetiska framställningssätt äro ej de enda -
icke ens de hufvudsakliga förtjensterna hos honom;
dessa torde snarare bestå i den anda af ren sedlighet
och patriotism, som genomgår hans berättelser,
hvartill kommer att han eger en mer än vanligt stor
uppfinningsgåfva. Den ungdom, som ej bortskämts af
de "rafflande" men oftast haltlösa och icke sällan
osedliga romaner och noveller, som produceras
af fransyska litteratörer eller af svenska dito,
hvilka träda i deras fotspår, skall i de flesta
fall helt visst intresseras af dessa teckningar ur
fosterlandets häfder, liksom den generation gjorde
det, för hvars räkning de först utgåfvos. - Bland
de ifrågavarande novellerna vilja vi företrädesvis
nämna "Naéma", en väl tänkt och utförd tafla ur det
judiska samhällslifvet under det tredje decenniet af
vår tidräkning, "Nunnan i S:ta Clara", en skildring af
prins Magnus Birgerssons sista dagar och de fruktlösa
försöken, som gjordes för hans räddning, hvilken är
full af lif och sanning och gripande effekt, om än
ej alla de uppträdande personernas handlingssätt
blifvit fullt klart motiveradt, "Sivard Kruses
bröllop", som är en väl hållen tidsbild med goda
plastiska figurer, och beskrifningar, hvilka flytta
läsaren tillbaka några sekler i tiden utan något
vidare omak för honom; den vidtberömda "Blomman på
Kinnekulle", som dock med alla sina förtjenster,
saknar den händelsernas raska utveckling, den
intressets koncentrering på en enda punkt eller i en
eller ett par personer, som man fordrar af novellen,
samt "Anna Reibnitz", en skildring af Johan III:s
sista dagar, som är ganska utmärkt genom sin klara
och lefvande framställning af lifsförhållandena
af de uppträdande personernas karakterer och af de
konflikter mellan stridande intressen, som ägde rum
före och efter den lika olycklige som skuldbelastade
konungens frånfälle. Mot flera af Mellins noveller
kunna grundade anmärkningar göras, såsom t. ex. det
är obestridligt att motivering icke så sällan saknas,
att stundom händelsernas tråd hoptrasslas och att
författaren går till väga på ett sätt, som icke kan
försvaras från estetisk eller historisk synpnnkt;
men det måste dock erkännas, att de flesta af dessa
små historiska berättelser stå vida öfver mycket,
som i våra dagar serveras den läsgiriga allmänheten
och betraktas af denna som verkliga läckerheter.
Luisella. En qvinnomodells öden. Skildringar ur
konstnärslifvet af A<ha-rius. Stockholm, Albert
Bonniers förlag.
Den utmärkte konstnär, som döljer sig under signaturen
"Acharius", har genom dessa "skildringar" ådagalagt
gåfvor, som berättiga honom till ett af de främsta
rummen bland de nu lefvande svenska idkarne af
skaldekonsten. Med en rik och glödande fantasi, en
stor talang att på ett lefvande sätt återgifva de af
den skarpaste iakttagelseförmåga uppfattade yttre
företeelserna i naturen och samhällslifvet samt en
säker konstnärsinstinkt, som betingar den helgjutenhet
arbetet äger, trots episoderna, tankeutflygterna etc.,
förenar förf. en beundransvärd teknisk färdighet, för
hvilken icke ens ett så ytterst svårt versslag som
"ottave rina" tycks förete några svårigheter. Men
oaktadt allt detta, och oaktadt den friska humor,
som genomgår hela boken, har den ej på oss gjort ett
fullt tillfredsställande intryck. Framställningen
karakteriseras genom en viss köld och skärpa, dikten,
som icke är rent episk utan tvärtom betydligt lutar
åt det lyriska hållet, då skalden esomoftast sjelf
framträder och talar till sina "huldaste ahörarinnor",
saknar den innerlighet, den| högre känslostamning,
det poetiska doft, som man funnit hos andra for-fa
tare, hvilka skördat sina skönaste lagrar på samma
område som det, hvarpå författaren har uppträdt, såsom
t. ex. Byron, hvartill kommer att sjelfva diktionen,
trots sina stora förtjenster, stundom saknar välljud,
mjukhet och afrundning. Hvad sjelfva innehållet
angår, så har författarens utomordentliga styrka i
skildringen skänkt åt det ett fängslande intresse, men
hvad särskildt beträffar de figurer, som förekomma på
de taflor, hvilka han, liksom i ett brokigt panorama,
låter passera förbi läsaren, så tyckas de tillkomna
endast för att fylla ett rum på dessa. Hos dem finner
man ej individualiteten utvecklad, så att de moraliska
eller de estetiska anspråken deraf tillfredsställas;
deras själsriktning beror på de samhällsförhållanden,
hvari de uppvuxit och utvecklats, deras handlingar på
de yttre omständigheterna, de sinnliga böjelserna och
de sjelfviska be-räkningarne. Jean tyckes väl i flera
hänseenden bilda ett undantag, men hans kärlek till
Luisella bär dock egoismens prägel, om vi förstått
författaren rätt. Denna sednare är utan tvifvel
tecknad med stor naturtrohet och kan såsom typ för
en klass qvinnor, som blifvit offer för olyckliga
samhällsförhållanden och enskildta motgångar, alstra
medlidandets känsla och allvarliga betraktelser,
men något djupare intresse kan hon ej väcka, denna
i ett röfvarnäste uppfostrade qvinna, som helt och
hållet saknar alla grundsatser och rättsbegrepp, som
drifves, liksom "en ro af vinden" utaf tillfälliga
omständigheter eller af sin herrskande passion,
och som dör utan att mörkret upphört att råda
- "inom rosengården, Som aldrig åtnjöt hägnad eller
ans, Ej knoppades i hulda modersvården; Ej ympades
af religionens sans".
Emellertid hindrar ej detta, att denna dikt, som
genom originalitet och så många andra förtjenster,
står vida öfver mängden af nutidens vittra alster,
skall såsom kulturhistorisk målning högt uppskattas
af samtid och efterverld.
Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas
beboelighet, betraktade från astronomiens,
fysiologiens och den naturliga filosofiens
synpunkter, af Camillo Flammarion, astronomie
professor, redaktör af Kosmos m. m. Öfversättning
från sjunde fransyska upplagan. Stockholm, på
L. J. Hiertas förlag.
Antagandet att andra himlakroppar än vår jord äro
bebodda af förnuftiga väsenden, är uråldrigt; det
förekommer hos de flesta någorlunda civiliserade
folkslag långt tillbaka i den gråa forntidens
första perioder. Redan i hinduernas Vedas, de äldsta
skriftliga urkunder, som existera, framträder denna
lära, och sedan har den, såsom den historik öfver
dess utveckling, hvilken förekommer i detta arbete,
ådagalägger, förkunnats af ett stort antal rikt
begåfvade och upplyste män under alla tidsåldrar. Det
torde dock kunna tagas för afgjordt, att ingen lyckats
framställa så oemotsägliga och öfvertygande bevis
för riktigheten af den ifrågavarande uppfattningen
utaf denna vigtiga sak, som herr Flammarion. Det
arbete, som vi härmed anbefalla åt våra läsares
uppmärksamhet, har väckt det största uppseende i
den vetenskapliga verlden, skingrat hårdnackade
tvifvel och vederlagt invändningar på många håll
samt i väsentlig mån bidragit att höja, vidga
och förläna klarhet åt föreställningarna om den
gudomliga skapelseplanen. Författaren tillhör ej
dem, som framställa menskligheterna på andra sferer
såsom reproduktioner af den, som fått sig vårt lilla
klot anvisad till bostad; analogien för honom till
helt andra antaganden. Af den omständigheten, att
på vår planet klimatet, jordmånen och andra yttre
förhållanden i betydlig mån inverka på de lefvande
kropparnes gestalt och beskaffenhet, slutar han,
att på andra verldskroppar, hvilkas natur i ett
eller annat hänseende skiljer sig från jordens,
de förnuftiga väsendena skola uppenbara sig i
ett "hölje", som är mycket olikt jordsonens. Han
föreställer sig i full konseqvens härmed, att det
gifves verldar, der menniskorna ej äro "nödsakade
att döda och sluka för att uppehålla sin tillvaro",
han tänker sig att vissa kroppar, hvari tänkande
själar bo, äro så organiserade, att de inom sig bära
vilkoren för en lång tillvaro, han antager äfven,
att det finnes "atmosferer sammansatta af närande
elementer, som assimilera sig med organismer,
hvilka äro skapade i öfverensstämmelse med dessa
atmosferers tillstånd". Man kan visserligen invända,
att allt detta är idel hypoteser, och något annat
kunde det ej heller vara till följd af tingens
natur och det menskliga förnuftets inskränkthet,
men dessa hypoteser vittna om en liflig och djup
uppfattning af Skaparens oändliga rikdom på idéer
och obegränsade makt, och ett närmare aktgifvande på
naturens skiftande företeelser, så vidt dessa kunna
uppfattas af menniskoögat och menniskotanken, är
egnadt stegra deras sannolikhet. Genom att tänka sig
mennniskor, sålunda befriade från grofva telluriska
behof och frestelser, menniskor som kunna lefva
"ett ädlare och fullkomligare lif" - ett lif,
hvarunder intelligenserna skulle arbeta ostörda
med hela den dem förlänade kraften, utvisar han
en existens vida lyckligare än den, som kommit på
jordinvånarnes lott. En sådan existens föreställer han
si? tillkomma de här aflidnas andar, och således har
den djupsinnige forskaren kommft till ett resultat,
som på det närmaste öfverensstämmer med det begrepp
om lifvet efter döden, som redan för åtskilliga
årtusenden tillbaka framställdes af de vise bland
flera asiatiska nationer. Märkligt är, att i våra
dagar idéer om menniskoandens blifvande hemvisst, som
nästan icke det ringaste skilja sig från författarens,
blifvit uttalade af en berömd svensk lärd, domprosten
H M. Mellin. – Då "Bebodda verldar" är ett arbete,
som utmärker sig ej blott genom det intressanta
innehållet, utan äfven genom ett lika klart och
populärt som vältaligt framställningssätt, förmoda
vi, att många af våra läsare skola göra sig bekanta
dermed.
Geografiska bilder från jordens skilda länder och
folkslag. En bok
för skolan och hemmet af Karl Kastman och Thor
Brunius. Norrköping, M. W. Wallbergs förlag.
Behofvet af en läsebok, som meddelar ungdomen
någon kännedom om förhållandena, nationallynnet,
lefnadssättet och sederna i de länder, hvilkas yttre
form do lära känna på kartan, har länge varit kändt
och erkändt i vårt kära fädernesland. För att afhjelpa
denna brist hafva herrar Kastman och Brunius i denna
bok sammanfört ett större antal korta skildringar,
lånade ur svenska och utländska författares arbeten,
hvartill den först-nämde utgifvaren fogat några
af egen hand. Att vårt eget land i främsta rummet
blifvit ihågkommet, behöfver knappt nämnas. Urvalet
är berömvärdt, då man tager i betraktande, att någon
bestämd plan ej öfver allt kunnat följas vid bokens
bildande af från många håll samlade beståndsdelar,
enär man måste fästa afseende på hvad användbart,
som funnits att tillgå. De korta skizzerna äro ej
blott lärorikare utan äfven intressantare än mängden
af barnböcker och noveller, som de unga genomläsa,
utan att i ringaste mån rikta sitt inre, och med en
bestämd förlust af den oersättliga tiden, som åtgått
för läsandet. Mot trångbröstade åsigter, ensidighet,
egoism och oförnöjsamhet utgöra dylika beskrifningar
på främmande länders natur, kulturtillstånd och
plägseder, goda om ock ej ofelbara preservativer
och botemedel, och månget barn, som varit böjdt för
att göra sin egen lilla person till centrum för
sina tankar, vaknar till medvetande af sin egen
obetydlighet, da det erfar, huru rik jorden är
på sköna, fruktbara och rikt befolkade länder, på
nationer långt framskridna i kultur och i förmåga att
tillgodogöra sig både naturens rika hjelpkällor och
snillets uppoffringar, på samma gång som det tackar
den Allgode för att Han låtit det födas i ett land
der Evangelii ljus strålar i all sin klarhet, i ett
land. der frihet, personlig säkerhet och jemlikhet
inför lagen råda, i ett land, der upplysningens
spridande till alla folkklasser betraktas såsom en
af statens vigtigaste angelägenheter. - Vi tro oss
kunna med godt samvete rekommendera denna bok till
det bästa hos föräldrar, som nitälska för sina barns
tillväxt i vetande och hos lärare och . lärarinnor,
da det rikhaltiga innehållet och den enkla, klara
och lefvande framställningen, som karakteriserar
nästan alla dessa "Geografiska bilder", göra dem
särdeles passande för vettgirig ungdom i hemmen, i
elementarläroverkens lägre klasser, i flickskolorna
och i folkskolorna.
-
Rebus.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
