Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen af en utflygt till Wisingsö sommaren 1866. Af M. & N. - En dag ibland ormar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med märkvärdigare fynd från bronsåldern hafva
här blifvit gjorda.
Emellertid fortsatte vi vår väg och snart sågo
vi trapp-gaflarne af Wisingsborgs romantiska ruin
framträda mellan löfträden. Yi inträdde mellan de illa
tilltygade murmassorna. Tidens tand och menniskornas
småaktiga girighet hafva så småningom förstört
detta praktfulla slott, som på sin tid kanske var det
ståtligaste i hela Sverige. Trenne grefvar Brahe hafva
på dess uppbyggande och förskönande användt tid och
förmögenhet. Sjelfva grunden lades af Pehr Brahe den
äldre, södra delen af slottet uppbyggdes af hans son,
Magnus, och det hela fullbordades och förskönades med
oerhörd prakt af riksdrotset grefve Pehr den yngre,
i början af 1600-talet.
Sättom oss tillbaka till denna tid. Vi se då en
väldig fyrkantig byggnad i nämde sekels smak,
med höga trapp-gaflar, omgifven af vallar och
bastanta försvarsverk, späckade med kanoner. Vi se
t. ex. det grefliga herrskapet komma in-åkande på
Grennas gata midt emellan långa rader af borgare i
gevär. De nedstiga i en båt, klädd med rödt kläde,
och sätta ut på Wetterns blåa vattenspegel. Från
vallarne vid Wisingsborg och från Brahehus
"höras dånande kanonsalfvor; snart lägger båten
till med sitt grefliga innehåll vid bryggan, och
äfven här emottager man dem med militärisk ståt och
musik. Grefven och grefvinnan föras på bärstolar upp i
det ståtliga palatset. Snart se vi dem inträda i en
sal, praktfullt beklädd med gyllenläder, och under
pukors och trumpeters klang och dån sätta sig till
bords med sina gäster. Efter middagen taga de sig en
promenad i den skönaste trädgård, der luften doftar af
de vackraste och sällsyntaste blommor, framkallade af
öns nästan sydliga klimat. Vi föreställa oss grefve
Brahe sittande ensam uti ett af slottsfönstren,
lutande sitt hufvud i handen och, öfverlemnad åt
sina tankar, då och då skrifvande ett blad i sin
tankebok. Se der en kort skil-
dring af lifvet på Wisingsborg i 16:de
århundradet. Ville vi göra en vandring genom de
praktfulla rummen, skulle vi hafva fått se ett
stort bibliotek, ett vackert antiqvitets-museum,
en välförsedd rustkammare och ett ypperligt
observatorium, kortligen: allt hvad en man af grefve
Brahes bildning skulle hafva önskat sig till lifvets
försköning och fördrifvande af tiden.
Men det är ej vardt att gå för långt i vår
inbillning, utan förflyttom oss så småningom fram
genom tiden. Genom reduktionen kom Wisingsborg med
underlydande gods till kronan, slottets bibliotek
och Öfriga samlingar förskingrades och flyttades till
andra ställen. Hastigt förföll sedermera den stolta
borgen och begagnades slutligen till fängelse. En
vacker natt. det var sjelfva julaftonen 1718,
gjorde ryska fångar, som här blifvit inqvarterade,
högtiden till prydnad ett bål af hela herr-ligheten,
och Wisingsborg med sina praktfulla rum, målningar
och prydnader blef ett rof för lågorna - ett öde,
som för öfrigt hemsökt de flesta af Sveriges gamla
slott och borgar.
Numera kan man knappast upptäcka något spår af
slottets fordna glans. Blott en af de väldiga
byggnaderna qvarstår ännu med sina trappgaflar och
långa fönsterrader. Vallarne äro mycket förstörda;
ett porthvalf qvarstår dock ännu. Ruinen är i sitt
nuvarande skick, beskuggad af de skönaste löfträd,
dock en af Sveriges vackraste och bör i synnerhet
genom de minnen, den uppväcker, vara en kär
vallfartsort för älskare af fäderneslandets minnen.
Wisingsö i allmänhet, ehuru inskränkt till sitt
område, hyser dock inom sig flera minnesmärken och
olika tidehvarf tillhörande sådana, än något annat
ställe i vårt fädernesland. En utflygt dit lönar sig
också rikligt, ej blott genom det myckna, för forn-
och historie-forskaren intressanta, som man der får se
och skåda, utan äfven genom de sköna och vidsträckta
utsigter ön åt alla håll erbjuder.
-
En dag ibland ormar.
gammal fransk pelshandlare berättar följande
upp-MéJfe/ skakande tilldragelse:
Jag var der nere i Galveston med ett vackert
förråd pelsverk, som jag af indianerna tillbytt
mig emot krut, bly, messingsklockor och andra
småsaker. Försäljningen gick raskare än jag väntat,
och då jag anträdde min återresa norrut, hoppades
jag att i medio af Augusti kunna vara i Santa Fe. Jag
hade ett lätt åkdon och ett par eldiga mustanghästar,
hvilka en vacker dag lemnade det öfriga ressällskapet
långt bakom sig, hvarföre det såg ut som skulle jag
före nattens inbrott uppnå norra gränsen af Llano
Estacado eller Staketslätten, men - menniskan spår
och Gud rår. Ett förfärligt oväder med våldsamma
hagelskurar uppstod plötsligt; himlen blef alldeles
kolsvart; ingen piska behöfdes längre, för att drifva
mina limstångs till största möjliga skyndsamhet,
ty det obarmhertiga haglet, som slog ned på dem,
upphetsade dem nästan till vansinne, och med blixtens
hastighet ilade de mot ett skogsbryn, hvarest jag
under ett eller annat klipputsprång hoppades finna
skydd för mig och de stackars pinade djuren. Anländ
dit, återfann jag, som några gånger förut jagat i
trakten, en grotta, hvilken ledde vid pass tretio fot
in i klippan och derpå plötsligt af smalna de, änskönt
den ännu bildade en gång om fyra eller fem fots höjd
och tre fots bredd. Då jag emellertid sökte leda in
djuren, kunde detta hvarken ske med lock eller pock,
och förargad öfver deras halsstarriga beteende, selade
jag blott af dem samt öfverlät sedan åt dem sjelfva
att sörja för sin beqvämlighet. Derefter framtog jag
min resfilt, en buffelhud-kappa och proviantpåsen ur
vagnen samt steg utan vidare betänkande in i grottan,
enär jag var mer än glad att komma under ett tak,
som skyddade mig för stormen och haglet.
Natten var becksvart, vinden brusade genom cedrarnes
tätt sammanflätade grenar och det haglet efterträdande
regnet störtade ned i verkliga strömmar. Jag gjorde
mig derför beredd
på att tillbringa natten i grottan och utbredde
min buffelhud-kappa på det torra löf, som, infördt
af vinden, fotshögt betäckte marken, öppnade min
matsäck samt förtärde med bästa aptit min kalla
buffelstek och skorpor, fastän det var så mörkt,
att jag ick"e kunde se handen framför mig. Sedan
jag slutat mitt ensamma mål, trefvade jag omkring
tills filten var funnen, sträckte mig sedan, efter
jägare-art insvept i densamma, i all sköns maklighet
ut på min buffelhudkappa och var snart insomnad.
Huru länge jag sof, vet jag icke; dock plågades jag af
otäcka drömmar och när jag vaknade perlade kallsvetten
i stora droppar från min panna. En instinktartad
fruktan för en obestämd fara bemäktigade sig mig och
i synnerhet greps jag af en dödlig förskräckelse,
då jag efter första uppvaknande fann, att jag lika
litet kunde röra mig, som i drömmen, hvarunder
jag förgäfves sökte undkomma mig förföljande
spöken. Jag låg stilla och sökte intala mig sjelf,
att alltsammans blott vore en följd af ett allt för
brådstörtadt aftonmål; dock dröjde det icke länge,
innan jag blef fullt medveten om min rörelseförmåga,
och då jag långsamt vred ansigtet emot grottans
öppning, märkte jag genom ett litet hål i filten,
att natt och oväder voro förbi samt hade efterträdts
af en vacker soldag; men på samma gång-hörde jag ett
ljud, som kom blodet att stelna i mina ådror. Ånyo
gjorde jag ett rörelseförsök och på nytt förnam jag
det oförgätliga ljudet, som nu emellertid tycktes
upprepas från hundra olika ställen rundt omkring mig -
uppifrån, från sidorna, öfverallt hördes samma tydliga
hväsande läte, som inifrån grottan gaf ett fördubbladt
eko. »Barmhertige himmel!" ropade jag i tankarne,
då min förfärliga belägenhet på en gång stod klar
för min själ. Jag begrep nu den motvilja för grottan,
som mina finvädrande mustangs hade ådagalagt, insåg
att jag råkat in i ett tillhåll för skallerormar och
att jag på alla sidor var omgifven af denna giftiga
ohyra. Redan framför ingången lågo två väldiga
bestar. Skallerormarne hade genom ovädrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
