Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katakomberna under Paris. - Blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
massor, som finnas dernere, är mången hädangången
blott representerad af en liten knota.
Icke mindre än 70 särskilda nedgångar leda
till katakomberna; men den mest bekanta
och all männast begagnade finnes vid den gamla
Barrière d’Enfer. Nedstiger man der, kommer man
vid foten af den mörka trappan till ett långt
j galleri, som leder i riktning mot Montsouris,
och derpå genom en port till det egentliga
bengalleriet, hvars väggar äro beklädda med bruna
knotor, mellan hvilka de grinande dödskallarne
sitta i långa rader, liksom fantastiska murband.
På grund af sammanstörtningar blef det en gång
fråga om att fylla katakomberna; men vid närmare
undersökning fann man, att det skulle blifva vida
billigare, att med pelare och murar understödja dess
tak, hvilket också sattes i verket. En lång tid stodo
de öppna för alla, och hvar och en, som hade lust att
nedstiga i dessa underjordens villsamma gångar, kunde
göra det; men emedan många dervid tillsatte lifvet,
har det blifvit förbjudet, och man får nu mera blott
nedstiga i sällskap med stadens ingeniörer, och detta
endast vid utomordentliga tillfällen.
-
Blommor.
I sagan om »Murnis» – hos »törnrosens skald» – säger
engeln: »ögonen äro lifvets ljus, att skåda omkring
i hela verlden och att beundra, förståndigt begrunda
de däjeliga tingen deruti. ...»
Men bland alla de otaliga föremål, som, från den oss
omgifvande, rika och vexlande Guds skapelse, möta
vårt ögas grund, finnes väl knappast något, som i
formernas skönhet och färgernas prakt öfverträffar
dessa glänsande prydnader och herrliga broderier,
hvilka i outsägligt behag smycka den klädnad, som
gifver våregen moder jorden – Hertha – sin festligt
strålande sommarskrud.
Dessa broderier och prydnader – blommorna – hvilket
hänförande skådespel erbjuda de ej! ... Herthas
gröna, smyckade mantel synes liksom visande en
återglans från den mantel – den himmelsblå,
stjernbeströdda – inom hvilken den Evige och
Allgode höljer sitt outgrundliga väsende ... ty
liksom anblicken af himmelens stjernor verkar på
vår gudaburna inre verld: svalt och hänförande,
upplyftande och allsmäktigt; så tilltalar ock
blommornas skönhet vår känsla så underbart, att vi
nästan tyckas varsna ... »toner från de salige englars
mun.»
Blomsterstycke.
(Efter Robée.)
Men hvart vi än blicka, öfverallt, der vi skåda
grace och finhet och oändligt behag, alltid då, se
vi liksom en af spegling, ett motstycke till blommans
bild och fägring – skönheten synes i sin uppenbarelse
älska att framträda med prägeln af blommornas tjusande
och underbara väsende.
I färgernas skiftning - i »liniernas» rörelse och gång, i
grupper och former – i tonernas harmonier – i sångens bilder
och rytm – öfverallt – hos målarens, skulptörens, musikerns
och skaldens verk, ja sjelf i de arkitektoniska
skapelserna – röjes blommans företeelse.
Genom den ornamentala konsten, hvilken lånar
sina flesta motiver från blomsterverlden, genom
denna konsts lifliga fantasispel förlänas åt de
arkitektoniska delarne detta egendomliga, så att säga,
pulserande lif.
Blommans mot ljuset sträfvande karakter återfinna
vi ock i alla de allmännare arkitektoniska formerna
... se templen! – tornen, kupolerna, pelarknipporna,
som stödja hvalf-bågarnes djerfva linier, kolonnerna
med sina kapiteler*) – det är stam och krona, det är
blommans kalk och stängel. – Det är
Sv. Fam -Journ. 1867.
*) Om det korinthiska kapitelets uppkomst berättar
Vitruvius följande: ett barn, en flicka, dog plötsligt
af någon hetsig sjukdom. Barnets amma ställde
på grafven en korg, hvilken inneslöt den lillas
leksaker; ofvanpå korgen lades en tegelsten. Korgen
hade tillfälligtvis blifvit ställd öfver roten af en
acanthus. Sedan våren inträdt uppsköt acanthusplantans
blad och blommor kring korgen, hvilken sålunda erhöll
en praktfull, grönskande omklädnad. Den konstskicklige
athenaren Callimachus kom att observera det sköna
grafmonumentet, och då uppstod hos honom idéen att
begagna det som motiv för ett nytt kapitel, hvilket
sedan blifvit kalladt det korinthiska, af den grund
att det företrädesvis var i och omkring Korinth det
först användes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
