Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmännyttigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
––-127––-
gre tid, utan ofta tvätta. Hvad man vill gömma någon
tid, bör upphängas på linor i ett torrt, luftigt rum,
ej hopas på hvartannat. Smutsfläckarne blifva också
svårare att borttaga, ju längre de få vänta på sin
upplösning.
Smutsen »angriper», men tvättningen äfven. Mången
gammal, värderik persedel, som förut syntes temmeligen
hel och aktningsvärd, kommer sargad och söndersliten
ur nästa tvätt. Det är derföre en visdom, som knappast
kan betalas med guld, att veta, huru man kan mera
skonsamt rengöra linnekläderna. Mången tvättmadam
borttager väl fläckar, men också den förnämsta
stadgan ur tyget, som de vidlådade. Men det är en
dålig affär att få hål i stället för fläckar. Den
vanliga, så att säga, officiella smutsen i påhafde
linnen består hufvudsakligen af en, ägghvita liknande
substans, förenad nied dam etc. Detta ämne är dock
lätt att borttaga, och det gifver vika för mjukt,
ljumt vatten. Olje- och flottfläckar äro mera
inbitna. De måste först känna hvad tvålsjudarens,
hettans och tvätter-skans förenade konster förmå,
innan de gifva vika.
Genom en enkel förberedelse, hvilken ehuru bekant
för åratal sedan, likväl kommit allt för litet i
bruk, vinner man så väl besparing på tvålen, som
förminskning i handarbetet (klädernas behandling blir
alltså i samma mån mindre våldsam), och fläckarne
blifva derigenom till den grad medtagne, att de
sedermera vid den egentliga tvätten utan vidare
svårighet gifva vika. Denna förberedelse består deri,
att man (dagen före tvättningen) med en blandning af
en del salmiaksprit och två delar benzin hvarftals
bestänker kläderna och derpå öfvergju-ter dem med
så mycket mjukt vatten, att det kommer att stå öfver
dem. Större delen af smutsen afsätter sig derigenom
såsom gyttja på bottnen. Kläderna böra derföre
sköljas, innan den egentliga tvätten företages.
Så komma dessutom fruntimrens special-förargelser,
fläckarne par excellence, bläck-, rost-, frukt-, vin-
och målnings-samt till och med fotografifläckar. Man
har väl en mängd recepter och medel mot dessa harpyer;
men en kort hänvisning på de säkraste och enklaste
substanser, som böra användas för olika slags fläckar,
torde säkerligen icke vara öfverflödig.
Man bör alltid, så vidt möjligt, använda den »på färsk
gerning», åtminstone före tvätten. Bläckfläckar
bortskaffar man utan skada genom oxalsyra
(harsyresalt eller »surt oxalsyradt kali»), rost-
eller jernfläckar genom medelmåttigt klorsyradt natron
(eau de javelle), färger och många andra fläckar
genom terpentinsprit. Medlen användas efter hvarandra
upprepade gånger, och uttvättas för hvarje gång med
rent vatten.
Men om nu en fläck ej vill gifva vika för medel
och besvär (ocli sådana förekomma understundom),
hvad skall man då göra? Man låter den vara; ty ehuru
snygghetens Salomo säger: ett hål är bättre, än en
smutsfläck; så gifver dock hus-hållsaktighetens Syrach
ett vida mer ekonomiskt svar: bättre en fläck, än ett
hål. Men på det hela taget kan man vara säker derom,
att alla de antydda skamfläckarne gifva vika för de
uppgifna medlen, så vida man icke låter dem torka,
eller blifva allt för gamla.
Och nu utan krus till tvättbaljan. Vi förutsätta
såsom bekant, att linnet måste först uppblötas i
kallt eller ljumt vatten, emedan Upphettadt vatten
skulle blott göra den envisa smutsen ännu svårare
att borttaga. Denna förtvätt i mjukt icke Upphettadt
vatten tjenar till att upplösa den ägghvithal-tiga
klibbiga smutsen. Emot de envisa feta och oljaktiga
ämnena använder man Upphettadt vatten, lut och
tvål. Denna lärdom kan hvilken tvätterska som helst
meddela; men vi vilja angifva en vetenskaplig grund
derför.
Huru kan tvålen borttaga den feta och oljaktiga
smutsen? Den upplöser sig i vatten och gifver
derigenom vattnet kraft att upplösa fettet och
oljan. Men vattnet förmår intet, om man såsom hvar
och en torde hafva sig bekant, försöker att i hast
rentvätta flottiga händer i blott vatten.
Tvålen är derföre icke blott en vigtig industri- och
handelsartikel, utan äfven ett väsendtligt kultur-
och förskönings-medel.
Tvålens hufvudsakliga beståndsdel är fett
(fettsyror) i förening med ett lutartadt ämne
(hos sjelfva tvålen natron, hos såpan kali). Det
sednare skulle, för sig sjelft användt, inverka allt
för frätande och förstörande på sjelfva tyget (och
huden); det feta i tvålen mildrar dess frätkraft,
men utan att beröfva den förmågan att upplösa
feta ämnen, så att flott och smuts, som innästlat
sig i våra dyrbara linne- och bomullstyger, lätt
kunna borttagas. Detta är hufvudsakligen tvålens
och tvättkonstens hemlighet. Deraf framgår också,
att det vid tvättningen beror mera på godt, rent,
mjukt, lösande vatten och god tvål, än på det der
för linnet förderfliga borstan-j det, klappandet,
gnuggandet och vridandet, hvarigenom inbil-ladt goda
tvätterskor så mycket utmärka sig.
Mjukt vatten är i allmänhet regn- eller
flodvatten. Är j vattnet »hårdt», så innehåller
det åtskilliga salter, såsom kalk-magnesia, jernsalter
ined flera. Med tvållösningen bilda dessa olösliga,
tröga salter, som förena sig med linnekläderna,
så i att man under vissa omständigheter kan tvätta
dem, så att ! de blifva smutsigare, än de äro förut.
I sådana fall är det l blott ett öfvermått af tvål
i förening med ett mödosamt ar-I bete, som förmår
åter upplösa dessa svårlösta föreningar. Yili i
man således bespara tvål och arbete och likväl
få kläderna i rena, så må man framför allt
anskaffa rent vatten, d. v. s. man bör ej före
sjelfva tvätten spara på soda och pottaska. Dessa
äro billigare än tvålen och fordra mindre
arbete, för att binda och fälla de mindre sträfva
salterna och syrorna, så att tvålen och tvätterskorna
ej behöfva bråka med detta otyg. i För alla
andra så kallade tvättmedel vilja vi varna; i all-
’ mänhet förstöra de icke blott händerna, "utan äfven
kläderna. \ Eau de javelle eller klorsyradt
natron - det hufvudsakliga 1 medlet för »kemisk
blekning» - kan man dock försigtigtvis 1 använda, om
gulnadt eller af fruktfläckar angripet linne skall
! åter erhålla en vacker färg. Denna blekning
måste man företaga efter den vanliga tvätten,
d. v. s. man neddoppar det rengjorda linnet i rent
vatten, hvilket man förut uppblandadt l med något
litet eau de javelle. Under ett par minuter bör
linnet kringröras i detta vatten, men derefter måste
det dugtigt sköljas i annat rent, mjukt vatten.
Handarbetet vid tvättningen kan i allmänhet inskränkas
dertill, att så mycket som möjligt genom kringrörande
sätta smutsen, tvålen och vattnet i förening med
hvarandra. Det har allt hittills varit det bästa medel
vid hvittvättnings-konsten. Utan tvifvel skall ångan
äfven inom detta område snart göra sin rätt gällande
och befria flertalet af qvinnkönet från dess mest
tröttande arbete. Civilisationens moderna jätte,
ångan, som gifver oss vingar till lands och sjös,
hvilken med samma ledighet tillverkar nålar och
genombryter berg, hvilken förmår allt och ej fordrar
särdeles dryg betalning, utan tvärtom alltid lemnar
goda arbeten till billigt pris: ångan är en grundlig,
en snabb och en aldrig drucken tvätterska. I ett nu
jagar den bort ända till de sista spåren af smuts,
utan att nå- j gonsin skada kläderna, hvilka den
torkar med en liknande snabbhet.
Kapitalister och kapaciteter borde icke dröja att i
de större städerna anlägga ångtvättningsanstalter. I
Nordamerikas större städer äro de ganska vanliga.
En sådan anstalt kommer till och med den fattigaste
till hjelp. Det berättas, att på ett amerikanskt
hotell skall en gång hafva bott en herre, hvilken,
ehuru han ej ägde mer än en enda linnepersedel, likväl
hvarje morgon hade en ren skjorta att påtaga. Tidigare
på morgonqvisten kastade han den till dörren, kröp
derpå åter ner i bädden och sof, tills en uppassare
redan klockan åtta på morgonen tillställde honom hans
nytvättade klenod, på. samma gång han inbar frukosten
åt honom.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>