Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XXIX. Aurora Königsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
XXIX.
Aurora Königsmark.
I föregående häfte af denna tidskrift meddelade vi en
kort teckning af den siste Königsmarks öden och hade
dervid tillfälle att omnämna, huruledes hans syster,
den för sin skönhet vida berömda grefvinnan Aurora,
efter broderns försvinnande begaf sig till konung
August den Starke, hvars gunstling brodern hade varit,
för att söka beskydd vid hans hof. Med anledning häraf
och i den förhoppning, att våra läsare icke misstycka
det, skola vi denna gång meddela en kort teckning af
Auroras oroliga lefnad, men helt och hållet afklädd
all romantisk nimbus och uteslutande grundad på de
historiska uppgifter vi äga om denna märkvärdiga dame,
hvilken genom sitt namn tillhör vårt fädernesland,
ehuru hon endast under sin första ungdom tillbragt
någon tid inom detsamma, och äfven sökte spela en roll
i dess historia genom den misslyckade fredsmäkling,
som hon åtog sig mellan konung August och Carl XII.
Aurora Königsmark föddes år 1668 på familjesätet
Agathenburg, och kort efter hennes födelse stupade
fadern vid belägringen af Bonn. Hon uppfostrades
af hans enka, en född grefvinna Wrangel, och
tillbragte sin ungdom dels i Hamburg, dels i
Stockholm och Hannover. Sin mor förlorade hon år
1691 och vistades sedan den tiden hos sin syster,
gift med grefve Lewenhaupt och bosatt i Hamburg;
derifrån gjorde hon litet emellan besök vid hofven
i Hannover och Wolifenbiittel samt vistades äfven
då och då i det gamla klostret Qvedlinburg i Harz,
der hon blifvit stiftsfru. Hon var utrustad med alla
den tidens talanger; hon dansade, spelade klaver och
violin samt var utmärkt sångerska. Hon skref vers,
– Voltaire sjelf uppmärksammade några bland hennes
poetiska utgjutelser, – talade svenska, tyska, franska och
italienska samt förstod latin. Hennes samtida
beskrifva henne såsom utrustad med den mest
tjusande skönhet af äkta nordisk art. Hon var
reslig och smärt till växten samt hade den finaste,
vackraste hy. Hennes yppiga hår var en äkta
svensk blondins; men som kontrast dertill hade
hon stora, mörka, blixtrande ögon, hvilkas skönhet
ytterligare förhöjdes genom de fint penslade, bågiga
ögonbrynen och den breda, klara pannan. Till
fulländande ,af hennes porträtt bör det tilläggas,
att hon hade fullkomligen grekisk näsa, att hennes
mun var liten och pryddes af de rödaste läppar och
de hvitaste tänder. Dessa behag voro tillräckliga
att, efter det hon kommit till Dresden,
– hon var vid denna tid sannolikt närmare tretio- än
tjugotalet och påstods redan hafva haft en liaison
med Georg Ludvig af Hannover, – för tre eller fyra år vid henne
fjettra den utsväfvande August af Sachsen, som
med Aurora blef fader till Moritz, den så kallade
marskalken af Sachsen, segervinnaren vid Fontenoy,
och hvilken ärfde en icke ringa andel af faderns
laster och af hans athletiska styrka. August kunde
krama ihop en hästsko med blotta handen och rulla
ihop en silfverriksdaler, som hade den varit en
papperslapp; han lyfte bördor, som fyra vanliga
män icke förmådde lyfta, och det fanns intet slags
kämpalek, hvari han icke var mästare. Deremot var
han olik sin sidoson deri, att han aldrig ådagalade
någon krigisk duglighet, ehuru under ungerska kriget
Turkarne med anledning af hans personliga mod kallade
honom för ’Jernhanden’. Carl XII tvang, som bekant,
honom att afsäga sig Polens krona, till hvilken han
lyckats bana sig väg genom bestickningar och dylikt,
och hvilka olyckor detta hans polska konungadöme
medförde för hela Europa, är allmänt bekant.
Öfver alla de olyckor, som hans dårskap och
oduglighet samkade öfver hans länder, förstod han
dock att trösta sig med sitt utsväfvande hoflif,
sina maskrader, sina jagtfester samt sina trehundra
mätresser, af hvilka en, grefvinnan Orselska,
uppgifves hafva varit hans egen dotter. Nöjen och
tidsfördrif voro det enda, som hade värde för konung
August. Sachsiska hofvet var den öfverdrifnaste
bland alla de tyska imitationerna af Ludvig XIV:s hof
på Versailles och af regentskapet, och i detta hof
figurerade Aurora Königsmark under en kort period,
då konungen tillbragte sin tid i Warschau och Dresden
uti en hvirfvel af operor, konserter, pastoraler,
mytologiska maskerader, baletter och fyrverkerier. Det
smaklösa slöseri, som utvecklades vid dessa hoffester,
öfvergår allt hvad man kan föreställa sig. Dresden och
dess omgifningar blefvo ett slags barbarisk Olymp. Man
höll Dianafester i skogen, Neptunsfester på Elbe
och Saturnalier i berglandet. Vid Neptunsfesterna
hvimlade Elbe af hela flottor af små fregatter,
brigantiner, gondoler och bucentaurer, hvilkas manskap
var klädt i sidenkläder och silkesstrumpor. Slöseriet
saknade både hof och sans. Vid ett fyrverkeri
uppbrändes 18,000 trädstammar; 6000 alnar tyg användes
vid ett tillfälle till en allegorisk tafla, och vid
ett annat nyttjades 3000 ägg till en jättetårta, som
skars af en timmerman med såg. Porslinssamlingen i
Japanska palatset, de bizarra kuriositeterna i Gröna
Hvalfvet i Dresden, de stora högarna af strutsägg
och skurna perlor af ofantlig storlek, vittna ännu
om den besynnerlige furstens rococosmak. Vid hans
hof funnos hofnarrar och hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
