Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ströftåg på ön Java.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrige naturforskaren fortsatte ensam och gjorde värderika
iakttagelser; han såg förunderliga, ovanliga företeelser. Men hans
kärlek till vetenskapen hade nära kostat honom lifvet, och
blott genom ett underverk tyckes han hafva undgått döden.
Då han fullbordat anteckningarne om de egendomliga verkningar,
som utbrottet deruppe utöfvade på den omgifvande
luften, ämnade han återvända, för att komma ner i en sundare
region. Men då fattades han af svindel och nedsjönk
utan medvetande ej långt från kratern. Der låg han
tre dagar och tre nätter, och det är obegripligt,
att han blef förskonad för den nedströmmande lavan
och de glödande klippmassorna, som nedstörtade.
Det tycktes, som om de velat gå ur vägen för honom.
Då Meropi lugnat sig något, hade några javaneser
uppstigit och tillfälligtvis påträffat européen,
som de ansågo för död. Detta berättade de i närmaste
by, hvarifrån man genast affärdade några män, för att
hämta liket. Men Ploem var ej fullkomligt död, likväl
ej mycket bättre än ett lik. Af ödlor och myggor var
han illa tilltygad och i lemmarne var han angripen af
den der febern, som i allmänhet blifver ganska fatal
på Java. Med lifvet slapp han visserligen undan, men
han vet, att han aldrig mer kan blifva fullkomligt
återställd till helsan.
Han har likväl sedermera förblifvit samma ifrige
naturforskare som förr, och på sitt landtställe
i Sundang Lahia har han ganska vackra samlingar. En
gång ägde han icke mindre än fem stycken boa-ormar, utsökt
vackra exemplar, hvilka han hade instängda i ett rum, som
gränsade intill hans arbetsrum. Men om nätterna förde de ett
så oroligt lif och åstadkommo ett sådant oväsen, att han fann
sig föranlåten inlogera dem i ett litet trädgårdshus. En morgon
märkte han, att väggen blifvit sprängd af ormarne. Djuren
hade sökt friheten. Doktorn eftersatte dem genast
och fann just den vackraste boan på ett risfält,
som stod under vatten. Här mådde den
förträffligt. Ploem rusar på djuret, griper det vid
stjerten och släpar det tillbaka till trädgården.
Han har äfven en beo. Denna fågel heter också mutek,
och Holländarne kalla honom buktalare. Han är något
större än vår trast, har äfven gul näbb såsom denna,
och fötterna äro gula. Men hans växt är olik trastens,
särdeles hufvudet med de gula öronöppningarne. Han
har en stor färdighet i att efterapa ljud, så att
han till och med öfverträffar papegojan. Han härmar
hönsens skrockande, tuppens galande, turtur dufvans
kuttrande och särskildt hästens gnäggande med en
sådan likhet, att man verkligen förvånas deröfver.
Härmed afsluta vi för denna gång vår uppsats under
utsigt att må hända längre fram än en gång återkomma
med några naturbilder från Java.
 |
Midsommarssol
Lyser från blånande höjd,
Spelmans fiol
Stämmes till ungdomens fröjd,
Majstången vinkar med äggskal och band,
Än fattas ett grand:
’Flickor! hvem hemtar af löf oss ett fång,
Det är tvång’?
Anna alltre’n
Skyndat från tärnornas led,
Gren efter gren
Drömmande bryter hon ned;
Majstången måste nödvändigt bli grann,
Just derför att han
Säkert i qväll ibland gossarnes flock
Kommer ock.
’Färdigt’? ja visst!
Spelman vid backen nu syns,
Tackas för sist,
Stämmer, och polskan begynns.
Gossar och flickor i lefvande ring
Så gladt snurra kring,
Blickarne glänsa och lapparne le;
Bara se!
Skjortärm så hvit,
Klocka på bredrandig väst. —
Treflig habit! —
Sinkor och språng som en häst,
Lugg ner i pannan och hatten bakut
Och vind i hvar klut;
’Tjo, ja’! i näfven det spottas ett grand
Alltibland ...
Flickan är blyg,
Småler och rodnar igen,
Tittar i smyg
På sin utkorade vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
