Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgernas harmoni i naturen. - Helgeandsholmen nu och - framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
relse med andra kraftigare. Det grå på himmelen
och mol- j nen verkställer det öfriga af jemkningen.
!
Sålunda tages ifrån den ena färgen, hvad som i kraft
och j verkan fattas hos den andra, till dess att
ögat slutligen bragt alla i förhandenvarande toner i
jemnvigt, och den allt omgifvande luf- j ten, såsom
förmedlande princip, fulländar den harmoniska före-
! ningen; detta är desto mer händelsen, ju större
del af natu- j ren vi öfverskåda på samma gång.
j
I afseende på de musikaliska tonerna äger ett
liknande,
dock mera naturligt förhållande rum, genom
hörselsinnets sträf- j
vande efter en fullkomligt jemn harmoni, likväl med
den skil- |
nåd, att vårt öra dervid icke har något felande
att ersätta, j
utan blott att bringa det förhandenvarande i dess
rätta sam- i
manhang med hvartannat.
j
En så vidt möjligt fullkomlig eolsharpa t. ex,
frambringar ! i tonernas oregelbundna virrvarr de
mest underbara ackorder, i som alldeles icke
låta sig bringas under våra musiklärdes
reglor, men icke desto mindre verka fullkomligt
tillfredsställande på känslan. Visserligen kan
icke dervid fullföljas en | bestämd känslans
riktning i det enskildta - det är liksom j
melodier och harmonier från en högre verld, hvilka
underbart j
fängsla, utan att man skulle kunna göra sig reda
för dess egna natur, och till den grad tjusa oss,
att vi blott med möda förmå lösrycka oss ifrån en
sådan sferernas musik.
Kan man, enligt hvad ofvan är sagdt, icke, eller blott
högst sällan, påträffa en verkligen förhandenvarande
harmoni hos färgerna i naturen, så existerar för
vårt öga åtminstone så mycket deraf, att det är nog
för sinnets tillfredsställelse, hvarföre vi vilja
ihågkomma en praktisk hufvudregel för färgernas
användning och försäkra oss om den der skenbara
harmonien, i det vi från naturen adoptera den
grundsatsen: att blott sällan och mycket sparsamt
anbringa rena färger och alltid emellan dem ett
motsvarande antal obestämda och i grått skiftande
toner’, emedan vid rena och intensiva färger det
ringaste fel emot harmonilagarne genast märkes och
till och med en fullkomligt harmonisk förening af
färger, såsom den prismatiska solbildens, likväl
omsider tröttar och släppar, då hvilopunkterna för
känslan fattas och följaktligen en fortfarande
sinnestillfredsställelsfc blifver omöjlig;
ja, vi måste vid våra färgsammansättningar, som
städse förekomma i smått, så mycket mer fasthålla
denna grundsats, som vid den inskränkta synvidden,
tillfällen till jemkning dessutom blott förekomma i
ringare mån.
-
Helgeandsholmen nu och - framdeles.
V,7%^i hafva redan förut haft tillfälle att
i vår tidskrift när- l ^i^ mare omtala den
s. k. Helgeandsholmen och uppgifva, j ^ *"*** att
densamma troligen var den först bebyggda delen af
j Sveriges n. v. hufvudstad, hvilken ännu i sin
helhet behåller det namn, som denna holme bar i äldsta
tider, nemligen Stock- \ holmen. Ordet betyder
ordagrannt: »holmen i vattendraget» ! och passar
fullkomligt in på holmens läge midt i den ström, j
genom hvilken Mälaren har sitt hufvudsakliga utlopp
i Östersjön, och mellan hvars hufvudarmar holmen
omfattas. Sägnen berättar, att den ursprungligen
bebyggdes af de efter sin stads förstöring genom
Österfolken år 1188 utflyttande invånarne i ! Sigtuna,
och den vid denna sägen fästa sagan om den med
j silfver och guld fyllda stocken, som de husvilla
Sigtunaboerna läto drifva på vattnet, för att slå
ned sina bopålar, der han stadnade, är ingenting annat
än en utsmyckning af emigrationshistorien, hemtad
från do nordiska utflyttarnes uråldriga sed att kasta
det gamla hemmets högsätespelare (»Öndvegis-suller»)
i : sjön och sätta sig ned der de uppehöllos genom
ett mötande | land. Holmen eller holmarne, ty
de voro flera, - framdeles i nämnas Stora och Lilla
Stockholmen, Brygghiisholmen o. a., hvilka genom
igenvallningar småningom vuxit tillsammans till en,
– hade förmodligen redan vid jarl Birgers tid,
utom bostäderna för dem, som nedsatt sig der och
idkade fiske i strömmen, äfven något kloster eller
annat helighus och blef af jarlen inbegripna i
den befästning, med hvilken han omgaf sin nya
skapelse, hvilken han ämnade till »Mälarens Lås.»
Den utgjorde egentligen en förborg för slottet
Stockholmshus och var med bägge stränderna
sammanbunden genom broar samt hade dessförutom
öfver den gren af strömmen, som skiljde Stora
Stockholmen från den Lilla, .och efter hvilken ännu
en smal rännil finnes qvar vid Kongl. Stallets
norra gafvel, en tredje kort bro. Förbindelsebron
med Slottsholmen eller den nu s. k. Egentliga
Staden, var försedd ined sin vindbrygga och
försvarades af Inre Norre Port med dess torn,
medan vid den andra bron, som ledde öfver
till Brunkebergsåsens sluttning mot strömmen
och likaledes var försedd med sin vindbrygga,
den s. k. Yttre Norre Port höjde sig, likaledes
med tinnar och torn. Emellan dessa porttorn gick
en befästningsmur och omslöt förmodligen hela
holmen, hvilken ändtligen utbytte det gamla namnet
Stockholmen mot det nu varande, Helgeandsholmen,
sedan konung Magnus Ladulås der låtit uppföra
ett s. k. Helgeandshus eller hospital för
sjuka och fattiga, med dertill hörande kyrka och
begrafningsplats.
Helgeandsholmen blef sedan bekant i Sveriges
medeltidshistoria. Här hölls t. ex. år 1282
det herremöte, vid hvilket det mycket omtalade
s. k. Helgeandsholmsbeslutet skall hafva blifvit
fattadt; här afrättades 1320 prins Magnus Birgerson,
ett oskyldigt offer för sin faders brott, och
här led år 1463 en afdelning af den bondehär, som
ämnade befria den af kon. Christian på Stockholmshus
fängslade erkebiskop Jöns, ett blodigt nederlag
samt nedhöggs i sjelfva Helgeandskyrkan, - en bragd,
som förskaffade herr Thure Bjelke, höfvidsmannen pä
Stockholms slott, binamnet ’Bondeslagtaren’. Under
sednare tider, då Stockholm alltmer utvidgades
och de gamla befäst-ningarne småningom borttogos,
bebyggdes holmen, som blifvit lagd under kronan, med
allt flera hus, af hvilka ett par tillhörde rikets
magnater, t. ex. riksamiralen Fleming och grefve
Per Brahe. Det sistnämda, allmänt kalladt ’Grefve
Pers hus’ och förmodligen bygdt af grefven år 1648,
hvilket årtal stod öfver inkörsporten, nedrefs först
på 1820:talet och har sin egen märkvärdighet deraf,
att Carl XI:s reduktionskommission här hade sina
sammanträden och att konungens undan slottets brand
räddade lik nedlades på nämda kommissions bord. Den
praktfullaste byggnaden på holmen, och för hvilken så
väl Flemings hus som det förut på holmen befintliga
mynthuset måste vika platsen, är likväl ännu det efter
Nicodemus Tessins ritning uppförda Kongliga Stallet,
hvilket intager holmens hela längd, rymmer 140 hästar
och är täckt med jern-plåt samt omgifves af vagnbodar
och andra förvaringsrum för stallets effekter.
Mot den praktfulla norrbro, hvilken i sitt
nuvarande skick härleder sig från åren 1787-1797,
vände kungsstallet länge en ursprungligen med rödt
anstruken inhägnadsmur, som dock under tidens lopp
blifvit skäligen brokig, och hvars enda prydnad
bestod af ett vid midten af dess sträckning
uppfördt s. k. ’sockerstånd’, såsom den tidens
anspråkslösa sockerbagarebutiker kallades. Först
år 1838 blef denna mur, bedröflig i åminnelse, som
helt och hållet vanställde den präktiga granitbron,
öfverskyld med den ännu qvarstående Bazarbyggna-den,
som uppfördes af ett bolag och enligt kontrakt får
inlösas af kronan eller staden emot godtgörande af
byggnads- och anläggningskostnaderna. Ehuru man mot
denna byggnad haft mycket att anmärka, särdeles i
betraktande deraf, att den till någon del undanskymmer
slottet, var den likväl påkallad af största behof;
och har den, oberäknadt allt annat, gjort den nyttan
att undangömma den fula och skröpliga stallmuren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
