- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
193

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XXX. Gustaf den Stores deltagande i tretio-åriga kriget.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Historiska Bilder.

XXX.

Gustaf den Stores deltagande i tretio-åriga kriget.

Christian IV i Danmark, slagen af Tilly vid Lutter am
Baremberge, nödgats afträda från krigsskådeplatsen,
var Gustaf II Adolf den ende furste i Europa,
af hvilken Tysklands undertryckta protestanter
kunde hoppas räddning, den ende dessutom, som af
de starkaste politiska skäl var dertill uppmanad,
genom personlig öfverlägsenhet det stora företaget
vuxen, att inlåta sig i kamp mot den mäktige
österrikiske kejsaren. För konungens stora själ
syntes det vara ett ädelt mål, att ila de förtryckta
trosförvand-terna till undsättning och att våga lif
och blod för sanning och rätt. Han beslöt derföre
att ingripa i den stora striden; endast om sättet
för deltagandet deri hade han svårt för att blifva
ense med sina rådgifvare. Till och med den djerfve
rikskansleren Axel Oxenstjerna fann konungens plan,
att man i Tyskland skulle gå anfallsvis till väga,
men försvarsvis i Preussen, vara förvågad. Monarkens
åsigt segrade dock slutligen.

Att Gustaf Adolf förutsåg krigets långvarighet,
ja, att han till och med hade en aning om sitt eget
öde, framlyser ur dessa hans ord till rådet vid en
öfverläggning i ämnet: »Jag förmanar, att j detta så
drifven, att antingen j eller edra barn derpå se en
god utgång, den Gud förläne! Jag ser mig sjelf ingen
rolighet mer hafva att förvänta, förrän den eviga
roligheten. r>

Riktningarne bedrefvos nu med sådan kraft, att
man om våren 1630 var resfärdig. Beloppet af den
styrka, konungen medtog, var ungefär 15,000 man till
häst och fot - rytteriet helt och hållet svenskt,
infanteriet endast till hälften. Så liten denna armé
var, så förträfflig var den, hvad mod och krigs vana
beträffar, utgörande en fast kärna till en större
krigsmakt, när den en gång uppnått tysk botten och
lyckan krönt dess första företag med framgång.

Sedan konungen förordnat om regeringen under sin
frånvaro, uppträdde han den 20 Maj 1630 inför de i
Stockholm församlade ständerna, framställde för dem
sin fyraåriga dotter, hvilken han bar på armen, som
deras blifvande herrskarinna och befallde henne åt
deras trohet. Intet öga förblef tort vid de gripande
afskedsorden, och monarken sjelf kunde endast med
svårighet tillkämpa sig den för det högtidliga
ögonblicket nödiga fattningen:

c-Ej lättsinnigt" - så han talte - "Gud jag dertill
vi t ne tar, Ej af lust att lagrar vinna denna färd
jag företar. Kejsarn har på många vägar tvingat mig
till detta krig: Mina fiender han hulpit, han har
hånat, skymfat mig.

Mina tros- och bundsförvandter han förföljt med eld
och svärd. Själ och kropp i träldom bringat, plundrat,
sköflat hem och härd. Nu af mig de laddning vänta,
och, om Gud sitt bistånd ger, Skall det icke länge
dröja, förrän man dem frälsta ser.

Hvad mig angår, vet jag nogsamt, hvad med mig inträffa
kan: Jag har ofta blodig skjorta klädt för älskadt
fosterland, Lär väl också för detsamma en gång få i
marken dö, Att det språket skall besannas, att allt
kött är strå och hö.

Derför, käre vänner, innan jag nu skiljs från
fosterland, Vill med hjertlig bön jag lemna eder
i den Högstes hand. Må hans starka armar skydda,
skydda er till själ och kropp, Att i himlens glädje
vi må mötas efter lifvets lopp.

Eder, rikets råd, tillönskar jag förstånd och
kraft och dygd, Att af edra rådslag kommer ära för
er fosterbygd. Måtte också er iörunnas se ikring er
sådan ätt/ Hvilken en gång fosterlandet tjena kan på
samma sätt.

Eder ridderskap och adel, önskas lycka, kraft och
mod Att med idrotter bevisa eder börd från göters
blod. Våra fäder, hvilka skuro lagrar mång’ med sina
svärd, Hvilkas bragder väckte häpnad och beundran
hos en verld.

P]der, andlige, jag manar till gudsfruktan,
enighet. Leden nitiskt .er församling lill tro,
samdrägt, hörsamhet. Förelysen med exempel hjorden,
såsom mastar’n sagt, Säkert, tro mig, då j skolen ha
dess hjertan i er makt.

Eder borgare och bönder, eder önskas allsköns
godt. Måtte edra låga hyddor bli förvandlade till
slott, Edra lador rikligt fyllas med förråd af hvarje
slag, Båd1 till er och landets nytta, om det kräfver
så en dag.

Ja, er alla, käre vänner, i Guds våld befaller jag,
Och mitt afsked härmed bjuder. Kanske är min sista
dag Ej långt borta. Hvem går säker? Farväl derför
svenska män! Råkas vi ej mer på jorden, råkas vi i
himmelen."

Yid Elfsnabben gick Gustaf Adolf om bord med en här
af 16 sqvadroner rytteri och 14 kompanier fotfolk,
alla, som ofvan nämdt är, utvalda krigare, hafvande
de fleste med sin konung skördat lagrar i Liffland
och Pohlen. Med gynnande vind gick seglatsen till
Tyskland, på hvars jord svenskdrotten ined sina tappra
kämpar landsteg den 24 Juni 1630.

Slaget vid Leipzig (Breitenfeld).

Då Gustaf Adolf först uppträdde i Tyskland,
berättas kejsar Ferdinand hafva yttrat till Tilly,
att de nu åter fått sig en liten ny fiende, och att
»snömajestätet» snart skulle

Sv. Fam.-Jour n’. 1867. - 25.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:13:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1867/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free