Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra veckor i Gräfenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–– 203 -
och begåfvo oss omedelbart till frukosten i kursalen,
hvilken liksom supéen består af mjölk och bröd; dock
kan man på egen hand göra densamma smakligare, enär
framför kursalen alltid morgnar och aftnar står en
hop qvinnor och barn, som bjuda ut herrliga smultron;
dessutom gör en bagarhustru från Freiwaldau hvarje
morgon affärer i semlor, hvetebullar, pepparkakor
o. s. v. med kurgästerna.
På förmiddagen besökte doktorn oss och rådde fru
H. att försöka duschen, hvarföre vi vid halfelfvatiden
begåfvo oss åstad till en i skogen liggande, alldeles
undangömd byggnad. Under vägen sågo vi flera herrar
i fullt lopp ila framför oss och ryste till, när vi
förnuinmo, att de, alldeles upphettade ställde sig
under duschen och derefter ånyo sprungo omkring,
för att komma i ny transpiration. Yid öppnandet af
dörren till damduschen såg man en stark stråle störta
ned från nära 12 alnars höjd, med den effekt, att
den stackars fru H., som icke var beredd på en dylik
våldsamhet, ögonblickligen kastades till golfvet.
Hon hade snart nog af denna öfverväldigande kur och
föredrog för den skull sittbad, hvarefter vi städse
företogo en tur till några källor samt derpå i all
skyndsamhet gjorde litet toalett till middagen.
Gräfenberg skiljer sig öfver hufvud från andra bad-
och kurorter derigenom, att allt är högst enkelt
inrättadt, och att damerna icke utveckla särdeles lyx,
hvartill också det ständiga af- och påklädandet under
dagens lopp icke lemnar någon tid.
Rätt komiskt var att iakttaga, huru många bland
det i matsalen församlade sällskapet kastade
längtande blickar till det sidorum, hvarifrån
maten inbäres. Så snart de första terrinerna stodo
på bordet, skyndade alla i full brådska till sina
platser, ty i Gräfenberg, hvarest inga déjeunés å la
fourcliettes eller dryckeslokaler äro till finnandes,
hålles aptiten ständigt vid makt, och mången förnäm
gourmand lär der att känna en må hända aldrig
tillförene förspord, högst helsosam, men i sanning
plebejisk hunger. Visserligen vänjer sig sådana
blaserade herrars gom icke strax vid den välsmakliga,
men högst enkla kosten, och i synnerhet förefaller
frukost och’ afton dem väl spanska. En främling,
hvilken anlände samtidigt med oss, beskådade saker
och ting blott en enda dag samt menade derefter:
»Herr doktor, det der är ingen kost för mig och öfver
hufvud alls intet lif för mig, då far jag hellre till
Karlsbad!" Och andra morgonen begaf han sig riktigt
åstad.
Ännu ypperligare föreföllo mig ett par engelsmän,
som anlände en vacker afton och vid supéen länge
kallblodigt sågo på, huru de andra i allsköns ro
förtärde sin mjölk, På tillfrågan, hvarföre de icke
gjorde sällskap, svarade den ene, som talade litet
tyska:
»Wir warten for Essen! Wo bleibt die Fleisch?»
Man gjorde dem nu begripligt, att detta just vore
aftonmåltiden, någon annan fanns icke; då tappade
de stackars biff-steksvännerna nästan alldeles
koncepterna och försökte med högst olycklig uppsyn,
om mjölk och bröd verkligen läte förtära sig.
En ungersk adelsman berättade oss ofta med vemod,
huru herrligt hans parisiska kock der hemma förstod
att tillaga den eller den favoriträtten, och nu vore
han dömd till att mätta sig på ett så ordinärt sätt;
blott med möda hade han förmått doktorn tillåta sig
att på aftnarna i stället för mjölk förtära en tallrik
soppa eller potäter.
Middagen består regelbundet af kokt oxkött med potatis
eller andra vegetabilier och derefter en mjölrätt. Om
sönda-garne vankas stek och ofta som förrätt foreller,
hvilka här äro mycket välsmakande - allt emellertid
rikligt och mest väl tillagadt. Efter middagen gjorde
vi i godt sällskap vanligen en spatsertur omkring
kullen, der mausoleet för Priessnitz är uppfördt,
och till den vackra minnesvård, som ungrarne rest
åt vattendoktorn - ett kolossalt bronslejon på en
fotställning, ett verk af den berömde Schwanthaler.
Vid fyratiden upprepas badkuren med alla dess chikaner
än en gång, och derefter vandrar man uppför berget
och dricker vatten. Man befinner sig sålunda dagen
igenom helt obetydligt på sitt rum, som också var en
hufvudprincip hos Priess-
| nitz, hvarföre han äfven lät inreda kurgästernas
bostäder med minsta möjliga comfort, på det att
man icke gerna skulle uppe-| hålla sig derstädes.
Man finner nästan blott plumpa möbler ! af simpelt
trä, och önskar man sig en soffa eller annan
lyx-! artikel, så måste man hyra den,
liksom madrassen, af tapet-seraren. För öfrigt
lefver man temmeligen billigt i Gräfenberg,
| hvarföre många officerare i de kringliggande
garnisonsstäderna föredraga, att der regelbundet
tillbringa sin permissionstid. i Pensionärer
i mängd bo likaledes ständigt här. i Om
söndagseftermiddagarne, på hvilka alla gäster äro be-
friade från kuren, kände de sig till mods som barn,
hvilka hafva lof från skolan, och sökte då sin
förströelse i att vandra ned l till vännen Polio,
konditorn i Freiwaldau, samt hos honom förfriska sig
med glace eller chokolad. I Freiwaldau bo likaledes
många, som begagna vattenkuren, och hufvudsakligen
sådana, l hvilka mera se på beqvämligheten; dock
måste de å andra sidan utstå solhettan och dammet i
dalen samt umbära den friska, sköna bergsluften. På
den gamle Priessnitz’ tid bodde flera familjer i
Freiwaldau om vintern, än nu om sommaren, och täflade
då med hvarandra i lysande sällskapslif. Gräfen-I
berg var hela året igenom så öfverfyldt, att mer än
en gång vinden öfver kursalen och kägelpaviljongen
voro uthyrda till förnäma gäster. Men »bondsonen»
visste äfven gent emot de j förnämsta att gifva sig
air af en kung, så att alla närvarande vördnadsfullt
reste sig, när han inträdde i matsalen; och ve den,
som lät undfalla sig ett enda missnöjdt ord öfver
enkelheten eller tillagningen af rätterna! En förnäm
och rik dam hade en gång tillåtit sig detta; dock se,
när hon inträdde i sitt rum, finner hon der en biljett
från Priessnitz, hvari han helt torrt tillkännagifver:
att då den serverade kosten icke tycktes smaka henne,
skulle hon från och med denna stund icke mera finna
något kuvert för sin räkning.
Huru älskvärdt umgås icke den nuvarande läkaren
deremot med sina gäster! Vid frukosten går han
med ett glas mjölk och ett stycke groft bröd i handen
än till den ene, än till den andre, låter patienterna
klaga sin nöd och gifver sedan vänliga råd; och likväl
åtnjuter han icke hälften af det förtro-j ende och
den vördnad, som skänktes den afgudade Priessnitz, |
om hvilken man berättar, att han städse med underbar
skarp-| synthet hos hvarje nykomling strax upptäckte
det ondas egent-! liga säte samt äfven förstått
bota detsamma. Bland hans föreskrifter funnos
några rätt sällsamma; sålunda fordrade han t. |
ex., att alla patienter utan undantag, herrar och
damer, dag-j ligen skulle såga en viss mängd
ved, hvilket måtte tagit sig | rätt egendomligt ut.
Herrarne öfvade sig ännu emellanåt deri, j men det
svagare könet hade uppgif vit dylika kraftprof. j
Förnämsta samtalsämnet i Gräfenberg består deruti,
att
i man ömsesidigt frågar hvarandra, om man
redan haft »krisen» eller ej. Den, som har krisen,
afundas af de öfriga, ehuru deri ligger allt annat än
angenämt, enär dessa kriser antingen j bestå i ett
obehagligt hudutslag eller yttra sig genom högst
| smittsamma bölder, emedan genom badens och de våta
omsla-| gens inverkan sjukdomen drifves utåt.
Huru många sågo vi j icke plågade af sina kriser
mödosamt smyga sig fram stödjande i sig vid kryckor,
tills den dag randades, på hvilken den öfliga j
reunionen i kursalen skulle äga rum. Då
kastades, liksom l genom ett trollslag, alla käppar
och kryckor åt sidan, och allt hvad fötter hade
svängde om i den mest uppsluppna sinnesstämning,
ty, jemte mycket annat, kureras i Gräfenberg äfven
j den blaserade ledsnaden, och hvarje förströelse,
som erbjudes, l accepteras tacksamt.
\ En egendomlig föreskrift äro daggbaden,
hvilka bestå deri,
! att herrar och damer tidigt ^på morgonen med bara
fötter j marschera omkring i det våta gräset. Hvar
och en utsöker åt | sig deri ensammaste platsen,
och blott en excentrisk dam från ! Briinn, i svart
sidenklädning och med murgrönsrankor i håret, | sprang
hela morgonen ogeneradt omkring barfotad, samt be-|
rättade smäktande för hvem som ville höra på, att
hon hade ett hjertlidande, som hon här tänkte kurera:
Derjemte för-| säkrade hon sig äga en så herrlig röst,
att den som en gång j hört henne sjunga, aldrig kunde
förgäta den - men ingen fick i nåden höra henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
