Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Madagaskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lfrämingens uppmärksamhet. På terrasserna, som uppstiga
från det lägre belägna landet, finner man i dalar och
vid sluttningar, hufvudsakligen på fuktiga ställen
i stor mängd ravinal-trädet, Ur ärna speciosa, och
bland skogarna vid östra kusten är dvergpalmen en
ganska vanlig företeelse.
Djurverlden på Madagaskar skiljer sig väsendtligen
från den på det midt emot liggande östra Afrika,
ty lejon, tigrar, elefanter, giraffer, noshörningar
och flodhästar finner man icke. Deremot förekomma
tvänne arter vilda svin i stor mängd, och af dessa
har ön, såsom vi ofvan antydt, erhållit sitt inhemska
namn. Bland de särskilda makisarterna är den ena icke
större än en huskatt, och den amerikanska myrslokens
ställe företrädes af tenreken. Madagaskar är rikt
på egendomliga djurformer och fängslar icke mindre
zoologens än botanistens intresse; men här kunna vi
icke närmare ingå på detta område.
För etnologens foskningar erbjuder Madagaskar
ett fruktbart fält. Der äro många problemer att
lösa. Invånarne äro i hufvudsaken skilda från
afrikanska fastlandets; också de med svart hudfärg
sakna den egentliga negerprägeln samt den skarpa,
oangenäma hudutdunstningen, som förefaller de hvita
så vedervärdig. Hela antalet af öborna, hvilka man
sammanfattar under det gemensamma namnet madagasser,
uppskattas af engelska missionären Ellis till öfver
fyra millioner själar. De äro fördelade i en stor
mängd olika stammar och bilda, ehuru nästan alla
lyda under samma regering, särskilda nationer. Dock
hafva de många öfverensstämmande kännetecken: de äro
t. ex., med få undantag, under medelstorlek; männen
äro mera välbildade än qvinnorna, hvilka hafva anlag
för korpulens. Skägget har svag växt och uppryckes
med rötterna; händerna kännas icke så varma som hos
européerna, och ma-dagassernas blod är i allmänhet,
såsom termometern visar, icke så varmt som vårt. Efter
hudfärgen fördelas madagas-serna i tvänne afdelningar;
hos den ena är färgen ljusare och håret rakt eller
krusigt, hos den andra svart och håret ulligt. Vi
se således två raser: den svarta och den olivbruna;
men inom begge hafva blandningar uppstått i så
stor utsträckning, att det om många menniskor är
svårt att afgöra, huruvida de hos sig hafva mera
af den ena eller andra rasen. Hos dem, som hafva
en ljust olivfärgad hud, synes ofta rodnaden genom
kinderna. Många äro brunaktiga såsom malayerna. Hos
håret finner man, likaledes till följd af det blandade
blodet, samma mångfald som hos hudfärgen. Man får
se olivfärgade menniskor med rakt hår, dylika med
lockigt eller också med krusigt hår; svarta med rakt
och dylika med lockigt, krusigt eller ulligt hår.
Öns fyra stora politiska afdelningar motsvaras af lika
många etnologiska grupper. Men för vid pass hundra år
tillbaka kunde man inom de samma räkna mer än femtio
särskilda stammar, som voro oafhängiga af hvarandra
och lydde under särskilda höfdingar. Största delen af
den vestliga sluttningen innehafva sekalava; de äro
alla svarta, Öster om de sydligast boende sekalava
bo betsileo; vid östra kusten bilda betsi-misaraka
Imfvudstammen. Men det framstående och herrskande
folket är hovas, hvilkas stamland, provinsen Arikova,
ligger i den inre trakten af ön. Härifrån blefvo de
öfriga folken betvingade. Här hade en djerf och tapper
man, Dianawpuine, underkufvat de särskilda höfdingarne
och befallde derefter öfver en stor skara krigare,
med hvilka han betvingade en betydlig del af ön. De
svarta folken, ehuru ganska talrika, dukade under för
en stam med ljusare hudfärg; på Madagaskar upprepas
sålunda en företeelse, som vi finna öfverallt, så
långt historien räcker.
Benämningen hova användes i allmänhet på alla
madagas-ser med olivfärgad hud, men har dessutom
äfven andra betydelser. Provinsen Ankova, äfven
kallad Imirine, bildar kärnlandet för de olivbruna
eller gula folken. Hos många är färgen ljusare
än hos sydeuropéerna, hos andra öfvergår den i
brunt. Ansigtet är temmeligen platt, läpparna ofta
tjocka och framstående, men icke sällan lika fina och
tunna, som hos den kaukasiska rasen; håret svart,
mjukt, fint, rakt eller lockigt, ögat nötbrunt,
lemmarna äro smidiga och välbildade. Men menniskor
med icke mörk hudfärg lefva äfven i andra provinser,
1 medan äfven svarta bo i Ankova. Så vida de äro
inbyggare i denna provins, utsträckes namnet äfven
till dem.
Ända till början af närvarande århundrade voro hovas
hvarken mäktiga, eller berömda som krigare; de gällde
blott för raska smeder och förträffliga väfvare. Men
så upphäfde sig, såsom vi redan nämt, Dianampuine,
höfding af Antana-
| narivo, öfver alla sina medtäflare och uppsvingade
sig till konung öfver centralhögslätten. Sedan han
genom vapnen hade
i tilltvingat sig lydnad, förbjöd han sitt folk att
röka tobak samt att förtära spirituösa drycker. Då
han 1810, i en ålder af sextiofem år, afled, kunde
han åt sin son öfverlemna en stat, som innefattade
icke blott högslätten, utan äfven en icke obe-tvdlig
del af ön i öfrigt.
Med denne Radama inträdde Madagaskar i
historien, ty den unge konungen kom i beröring med
européerna. Half-barbaren, icke utan intelligens, full
af ärelystnad och en tapper krigare, önskade komma i
beröring med européerna. Han sände två af sina yngre
bröder till Mauritius, för att låta uppfostra dem der;
han emottog en engelsk diplomat i sin huf- ,
i vudstad; den 14 Januari 1814 aflade denne engelsman,
kapten \\ Lesage, och konungen ömsesidigt
blodseden och afslöto ett hemligt fördrag.
Engelska officerare inöfvade konungens lifvakt. !
: Nu var Madagaskar icke längre afskildt
från den öfriga
verlden, och England vann inflytande. De på
Mauritius uppfostrade prinsarna blefvo år 1817 af
sin läromästare, sergeanten Hastie, återförda hem,
då Radama just med tjugo tusen krigare hade framträngt
i betanimena’s land, för att förskaffa
j sig en hamn vid kusten. Detta lyckades
honom. Också blef han af England erkänd som konung
af Madagaskar. Redan samma år slöt han ett fördrag,
hvari han förpligtade sig att
| förbjuda utförandet af slafvar öfver
hafvet, så väl från sitt eget område, som äfven
från de af honom beroende höfdingar-nes land,
och derföre erhöll han en årlig ersättning af
bri- , terna. Han sände hovaynglingar till
England och afslöt med ’! detta rike ett sjöfarts-
och handelsfördrag.
j Snart derefter, år 1820, kommo de första
engelska missio- l
närerna till ön och blefvo emottagna på ett ganska
förekommande sätt; medan de grundade skolor
och konungen sjelf lät bygga hus åt dem,
undervisade Hastie och hans exercismästare konungens
soldater i vapenyrket. England uppmanade konungen
att underlägga sig den ännu icke underkufvade delen
,, af ön. Detta skedde till fransmännens stora
missnöje, hvilkas j planer på intagandet af hela
ön eller enskilda kuststräckor och hamnar derigenom
tillintetgjordes. De å sin sida understödde alla
mot konung Radama fiendtliga höfdingar, och sedan
den j tiden hafva den ena europeiska sjömaktens
intriger emot den andra icke mer upphört.
j Redan i Juli månad år 1828 afled Radama
till följd af
| öfverdrifna utsväfningar, blott tretiosju
år gammal. Han var
j allt igenom barbar, men klok och förslagen,
och hade gifvit
j siii makt en säker grundval. Någon till
tronföljare berättigad
| son efterlemnade han icke; derföre utnämde kabar,
d. v. s.
! den stora folkförsamlingen, vadi be, gemålen af
första rangen,
| till drottning, åt hvilken spiran öfverlemnades
den 3 Augusti
| 1828. Hon förde densamma med kraftig hand ända
till den
! 16 Augusti år 1861.
j På samma gång, som regeringen mottogs af
denna drott-
ning Ranovalo, hvilken man träffande har betecknat
som en Caligula i qvinnodrägt, börjar på Madagaskar
ett fasaväekande, blodigt drama, som spelades öfver
tretio år, och af hvars
: orsaker en icke ringa del med rätta tillskrifves
franska politi- , ken. Drottningen var helt
och hållet konservativ, fullkomligt !.
! tillgifven de gamla inrättningarne och landets
gamla gudomlig-
| heter, hyste stor vedervilja för missionärerna, som
förkunnade en annan gud, och visade stort förtroende
för de råd, hon erhöll af presterna och gudabildernas
väktare. Ranovalo var i hög grad blodtörstig; hon lät
afdagataga Radamas moder och syster; den sednares son,
hvilken kunnat göra anspråk på tronen, blef, tillika
med flera framstående män, ihjelstucken. Drottningen
förklarade det med England afslutade fördraget för
ogil-
; tigt och lät på ett skamligt sätt misshandla det
engelska san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
