Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Madagaskar. - Lidköping. Konturteckning af Claës Johan Ljungström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
debudet. Vid den med barbarisk ståt anställda
kröningen, i Juni månad 1829, spelade afgudabilderna
och dess väktare en framstående roll. Missionärernas,
européernas och de infödda kristnas gyllene dagar
voro för en lång tid försvunna, och händelserna togo
en gång, som blott i ännu högre grad måste uppreta
drottningen mot utlänningarna.
År 1855 begärde en fransk köpman, Lambert, tillåtelse
att besöka hufvudstaden Antananarivo, och drottningen
beviljade hans begäran. Sedan han slutit ett
hemligt vänskapsförbund med åtskilliga adelsmän af
oppositionspartiet, begaf han sig till Paris, der han
flera gånger hade audiens hos Napoleon III. Denne gaf
honom skänker för Ranovalos räkning, och en andlig,
pater Jean, förenade sig med Lambert, men gaf sig
ut för köpman. Att Lambert rufvade på intriger mot
drottningen, är otvifvelaktigt; i Dalrymplebay lade
han en skonert för ankar, på hvilken de med honom
Sammansvurne hova-adelsmännen i nödfall skulle finna
räddning.
Lambert och pater Jean anlände till Madagaskar. Den
förre öfverlemnade till drottningen de
medförda skänkerna. Emellertid blef planen till
sammansvärjningen bragt till mognad. Drottningen
skulle afsättas och erhålla pension; den
nye herrskaren skulle sluta förbund med kejsar
Napoleon; den romersk-katolska religionen skulle
blifva den enda och ensamt tillåtna trosbekännelse
på Madagaskar. Slafveriet skulle af ska/as. De
Sammansvurne trodde, att deras företag skulle lyckas;
under en stor hoffest skulle drottningen tagas till
fånga. Festen ägde rum. Just som Lambert, pater Jean
och ceremonimästaren Laborde suto vid det kungliga
bordet, uppsteg Ranovalo och afslöjade hela planen.
De trenne nämda brottslingarne blefvo gripna och
väntade dödsstraffet; men drottningen förklarade,
att hon ville skona de eländiga förbrytarnas
lif. Man förde dem långsamt genom en ohelsosam,
sumpig trakt till kusten. - På föranstaltande af
den engelske konsuln i Mozambique, Mac Leod, hade
drottningen genom tvänne adelsmän, som voro deltagare
i sammansvärjningen, erhållit noggranna uppgifter om
hvad som före-hades. Från denna stund vaknade åter
hennes gamla, en tid något mildrade raseri, och hon
lät af rätta tusentals menniskor.
Till huru stor del kronprinsen var invecklad i
företaget, veta vi icke; tilldragelserna äro något
otydliga. Drottning Ranovalo dog den 16 Augusti år
1861; hennes son besteg tronen under namn af
Radama den Andre. Hanuppträdde genast som
reformator, gaf främlingar
tillträde i landet, afskaffade giftdrycken och
gynnade skolväsendet. Men sannolikt har han varit
i komplott med den der konspiranten Lambert, ty
just denne man sände han till England och till det
Napoleonska hofvet, för att genom honom förkunna sin
tronbestigning och af dessa makter blifva erkänd som
herrskare.
Ehuru denne furste i början af sin regering icke
visade fullkomlig brist på goda egenskaper, så
kan man dock ej finna, att han, sedan det första
reformationsnitet hastigt svalnat, företog någon enda
åtgärd till sina undersåters fromma. Det dröjde också
icke länge, innan man började blifva missnöjd med
honom. Otillgänglig för goda råd, lät han i stället
leda sig af falska rådgifvare. Utan att fästa afseende
hvarken på sitt folks billiga fordringar eller på
de moln, som så småningom började att bortskymma
kronans glans, fortsatte han med sitt dåraktiga
lefnadssätt, och knöt länk intill länk i den kedja
af handlingar, som stämplat honom såsom vansinnig. En
sammansvärjning, bildad bland adeln, gjorde emellertid
den 12 Maj 1863 slut på hans korta och dåraktiga
regering. Han blef mördad i sitt eget palats.
Radama den Andre efterträddes af sin gemål, den nu
regerande drottning Rasoaherina. Under hennes regering
har Madagaskar kommit i närmare beröring med England,
än under de förra regenterna. Den 27 Juni år 1865
afslöto drottningarna af England och Madagaskar ett
freds-, vänskaps- och, hvilket alltid är hufvudsaken,
handelsfördrag, hvars ratifikationer utvexlades den
5 Juli förra året, i hufvudstaden Antananarivo. Till
följe häraf kunna britiska undersåter besitta hus och
grundegendom på Madagaskar samt obehindradt resa med
sina handelsvaror inom alla drottningens besittningar;
blott tre provinser äro ännu tills vidare icke öppnade
för dem. För den kristna religionens förkunnande
ligger intet hinder i vägen; britiska undersåter
kunna bygga kyrkor; de hafva dervid anspråk på skydd
af drottningen samt hennes majestäts ministrar;
de skola vara fredade mot förföljelse och man skall
icke inblanda sig i deras angelägenheter; drottningen
emottager en britisk agent i sin hufvudstad, och en
madagassisk diplomat kan efter behag låta ackreditera
sig på ön Mauritius eller i London.
-
Lidköping.
Konturteckning af Claës Johan Ljungström.
l, i administrativt afseende deladt i Elfsborgs Län
och Skaraborgs, är deladt äfven af naturen. Land-r VT^
skåpets södra del, utgörande det förstnämda länet,
af hvars fysiognomi jag i mina häradsbeskrifningar
tecknat några drag, är knotigt och magert. Skaraborgs
läns anlete är slätt, fett och frodigt. Här och der på
de släta kinderna ser man en karbunkel, till exempel
Billingen, Kinnekulle, Olleberg, Mösseberg, Halleberg,
Hunneberg, med flera; men dessa taga sig dock ut som
den fina muschen, hvilken förr i verlden skönheten
påsatte sig att göra sin fägring skönjbarare.
Fagert är likväl hela Vestergötland. Hvad
Skaraborgs län angår, vill jag genast tillbakataga
karbunkelbilden och säga: det är en »guldtafvel»
med sina brickor. - Det låter vackrare. - Fager är
slätten med sina skördar, som växa, smekte af vindens
lena händer, värmda af solens kärlek; fagrare äro dock
de nejder inom länet, der de odlade fälten omkransas
af Skogsfruns parker.
Hela Vestergötland är af gammal odling. Äldst
härutinnan är dock Skaraborgs län, der man också
nästan öfverallt mäter minnen från forntiden: grafvar
af stenblock, der liken af landets äldsta invånare
äro nedsatte, medhafvande de i lifstiden begagnade
redskapen och verktygen af sten, såsom hamrar, yxor,
knifvar, pil- och spjutspetsar m. m.; - kullar med
urnor, uti gömmande de gamla folkens qvarlefvor,
förvandlade i aska; - högar, der kämpabenen hvila
vid långa slagsvärd;
- stenar, som tolka med korta, men bestämda ord
fadrens bedrifter. Sådant saknas visst icke i
Elfsborgs län, men finnes inom Skaraborgs län i
rikare mått, visande en tidigare och en vidsträcktare
odling.
Den tidigare odlingen visas äfven af städernas ålder
i de begge länen. Bland Skaraborgs läiis sex städer
är endast en. nämligen Karl IX:s stad, nämd efter
hans drottning Maria, af yngre datum. De öfriga fem
leda sina anor från sagotiden.
Detta är sålunda förhållandet äfven med Lidköping.
Långt ut i Elfsborgs län, inom Åhs härad, äro mindre
vattensamlingar, som skicka sitt innehåll mot norr. Af
tvänne smärre flöden från den trakten bildar sig
en af Vestergötlands större åar, hvilken, såsom
andra dess syskon, skaffar sig förstärkning under
vägen framåt. Denna heter Lidan, hvilken skurit sig
väg öfver slätten ned till sjön Wenern, under det
hon upptagit åtskilliga vattendrag, deribland de
förnämsta äro Assån och Flian, den sednare kommande
från Vestgötaslättens öga, den vackra Hornborgasjön
eller Lönen, vid hvars södra ända fordomdags låg
Gudhems kloster och vid den norra Axe vallahus.
Vid Lidans os, på stranden af Wenern, ligger
Lidköping.
När staden började vara till såsom sådan, vet nu ingen
bestämdt att nämna; men dess äldsta kända privilegier
äro år 1446 gifna af Kristoffer, Barkekung kallad. -
Att platsen blifvit bebyggd ganska tidigt och då,
när den öfriga Vest-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
