Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedergällningen. Novell af Axel S--g. - Litteraturöfversigt. - Charad. - Rebus. - Upplösning och uttydningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan likbegängelse!! följande dagen i all enkelhet
blifvit iirad, utan att man då ännu lyckats anträffa
de saknades lik, samt ryttmästare!!, för att i någon
mån försona sitt brott, hos
byns myndigheter deponerat en summa för enkan och
barnen efter den omkomne vägvisaren, lemnade han
skyndsamt stället och beträdde kort derefter Italiens
klassiska jord. (Forts.)
-
Litteraturöfversigt.
Samlade svenska historiska noveller af
a. H. Mellin. 6:te, 7:de, 8:de och 9:de
häftet. Stockholm. Albert Bonnier.
I det första af dessa häften förekommer slutet på
"Gustaf Brahe", som af gammalt och med rätta är
ansedd såsom, en af förf:s bästa noveller såväl
i anseende till framställningssättet som till
teckningen af karakterer och situationer. De mest
framstående personerna äro skildrade med historisk
trohet och ganska mycken talang, och allt röjer,
att förf. omsorgsfullt studerat den politiska
ställningen, samhällsförhållandena och lefnadssättet
under Wasakonungarnas tidehvarf. ""Maria Dundee"
är en skizz, hvari en polsk furste i kung Sigismunds
tjenst visar prof pä det öfversitteri och öfverdåd,
som utmärkte Polens adel; måhända äro dessa egenskaper
målade med alltför hjerta färger, utan att dock den
lilla berättelsen ens derigenom kunnat räddas frän
att blifva hvad den är - nämligen ett temmeligen
matt utkast. "Helena Vrede" är den mest misslyckade
novell af iörf., som vi läst; affektation, bombast,
onaturliga karakterer och dermed i sammanhang stående
osannolika tilldragelser göra det hårdt nära omöjligt,
att den kan slå an på någon person med sundt och
oförvilladt omdöme. "Borghöfdingen i Sandomir" är
deremot en berättelse i f ö rf: s bättre maner,
som väl är egnad att intressera både läsare och
läsarinnor. Mot "Jacob Casimir de la Gardie" kunna
åtskilliga anmärkningar göras, da denna novell saknar
hvad som kan uppehålla intresset under den tid, som
erfordras för dess genomläsande; de långt utdragna,
minutiöst detaljerade beskrifningarna, de temmeligen
tråkiga dialogerna och det otillfredsställande i
försöken till karaktersskil-dring upphjelpas ej genom
det lifliga och lyckade i framställningen af enskilta
scener. Öfver hufvud taget gäller den satsen, att
dessa häften äro betydligt underlägsna de föregående.
Sören. En Fortselling af Beatus
Dödt. Kjöbenhavn. Christian Steen & Sons
För-lag. Tryckt hos J. D. Quist & Comp. 1867.
I denna berättelse framträda för läsarens ögon danska
typer, och sjelfva framställningssättet är genuint
danskt - godmodigt, naivt-humoristiskt. Boken
är väl egnad att underhålla yngre personers
uppmärksamhet. Man följer hjelten - ty vi anse Knud
derför utan, att fråga efter att bokens titel tyckes
vilja göra bipersonen S0ren dertill - alltifrån det
han tumlar sig i sandgrafven med "Feer Skrsedder",
till dess han bosätter sig på sin fosterfaders
egendom, och man finner i honom en hjertans god,
hurtig och rättskaffens menniska, som går sitt lif
igenom som de flesta dylika. Något högre estetiskt
värde kunna vi ej tillerkänna denna bok; tvärtom
ligger en viss färgton af hvardag! ighet öfver
den. men detta hindrar icke, att den innehåller,
såsom vi redan antydt, åtskilligt läsvärdt, hvaribland
vi vilja särskildt framhålla skildringen af Knuds
inö-dernchem.
Smaadigt af Christian Richardt. Syvendo
Oplag. Kjöbenhavn. Forlagt af den Gyldendalske
Boghandel (F. Hegel), 1866. *
Det mindre vanliga antalet af upplagor, hvari
denna samling smärre dikter redan utkommit, vittnar
ovedersägligare än något annat om, huru populära
de äro i hans fosterland. Det är all anledniug att
antaga, det de äfven här i Sverige skulle lifligt
anslå hvarje läsare med poetiskt sinne, och den
omständigheten, att en varm och djup uppfattning af
den skandinaviska idéens betydelse uttalar sig i flera
af dessa "Smaadigte", utgör en särskilt rekommendation
för det lilla häftet. Richardt är obestridligen en
af samtidens rikast begafvade skalder - i vår tanka
den främste af dem, som för närvarande ’slå harpans
strängar’ i Danmark. Det är en viss fängslande
friskhet och ursprunglighet i hans sånger; en viss
enkel fägring utmärker äfven dem alla, huru olika
än tonen, är, som han anslår. Hans humor är af äkta
slag; bilderna äro målande och träffande och tjena
att göra tankarna, som han vill meddela läsaren,
klarare och liksom mera lefvande. Dertill kommer,
att dikterna alla bära prägeln af en verkligt sedlig
och ädel verldsaskådning; ingen enda af dem är af den
smak-"fria", eller moraliskt tvetydiga, eller rent
af förkastliga natur, som karakteriserar mänga af de
smärre dikter, vi äga af äldre och nyare författare.
En sommar på Island. Reseskildring af C. V. Paijkull,
docent i Geologi vid Upsala universitet. Med omkring
30 illustrationer i träsnitt, 4 litografier
i färgtryck och en graverad karta öfver
Island. Stockholm. Albert Bonniers förlag.
Den högt i norden belägna ön, hvarest våra förfäders
språk talas ännu i dag af de i mäns ättlingar,
hvilka, för att undandraga sig en enväldig usurpators
ok, sökte en fristad i ett dittills obebodt land, har
alltid ägt för de skandinaviska ländernas innebyggare
ett eget intresse. Och dock ha fa svenskar berest
detta land, och sedan Uno von Troil för nära hundra
år sedan beskref det, har ingen svensk författare
Skildradt det – en omständighet, som förtjenar
destomera att tagas i betraktande, som, enligt hvad
förf. meddelar, derstädes "jordytans bildning och
ombildning försiggår i sä starka drag, att några
få år ofta räcka till, för att lata Iakttagaren
tydligt märka den om bildande kraftens
i verkningar." Då detta är förhållandet,
måste ett sådant arbete, som hr Paijkulls,
äga i utsigt att vinna en vidsträckt läsekrets,
och det destomera som det utgöres af en både !
med talang och grundlighet författad framställning
af landets natur, dess ställning i politiskt och
socialt hänseende, befolkningens nationalkarakter,
kulturstandpunkt, seder och i lefnadssätt samt
dess historia. Naturligtvis har förf. egnat en
särskilt uppmärksamhet ! åt Islands geologiska
förhållanden, dess vulkaner, geyser, jöklar m. m.,
och hvad man l erfar derom är af stort intresse
äfven för dem, som icke äro vetenskapsmän -
något j som till en del beror af förf:s enkla och
populära skrifsätt.
l Minnen och anteckningar från ångkorvetten
ftefles expedition till
i vestkusten af Afrika samt Medelhafvet. Utgifne
af //. af Trolle och J. H ägg j Första häftet. Med
4 planscher. Stockholm. Adolf Bonnier, kongl, hof-
och universi-i tetsbokhandlare.
i Vi anhålla att få fästa våra läsares
särskilta uppmärksamhet på denna reseskildring,
! hvilken så väl genom de märkvärdiga upplysningar
om för oss nästan okända folk, den innehåller, som
genom det lifliga och pikanta framställningssättet,
är väl värd att blifva allmännare känd. I detta
häfte meddelas bland annat de iakttagelser författarne
gjorde ! rörande neger-republiken Liberia under
den tid, da korvetten Gefle befann sig vid dess
i kust, och dessa kunna ej annat än vara af stort
intresse för hvar och en, som ar fattad j af
idéen om Afrikas barns lyftning ur slafveriets och
barbariets elände till ett fritt samhällslif i
enlighet med den kristna civilisationens principer.
Huru mycken intelligens, J viljekraft och
entusiasm, de ledande männen inom den unga republiken
utvecklat, finner man af de detaljuppgifter,
detta häfte innehåller, och man erfar äfven,
att denna afrikanska kulturstat redan utöfvat ett
mäktigt och i hög grad välsignelserikt inflytande
pä de närmaste negerfolken samt kraftigt motverkat
slafhandeln på en betydlig sträcka af den afrikanska
vestkusten. - Arbetets typografiska utstyrsel är
elegant och plancherna goda.
Helsolära af T. J. HarteUus, öfverlärare vid
gymnastiska Central-institutet. Stockholm. Albert
Bonniers boktryckeri. 1867.
Om man rätt besinnade, huru mycket lättare det är
att förekomma än att bota sjukdomar, skulle man ej
förfara värdslöst med helsan, hvilken obestridligen är
en dyrbarare skatt än alla de, som huset Rothschild
lyckats förvärfva. Mänga personer lefva så, som om
de aldrig hört talas om sjelfförvallade sjukdomar
och förtidiga dödsfall, och när rubbningar inom
organismen inträda, fordra de af läkaren, att han
skall genast af-hjelpa dessa, utan att de göra sig
sjelfva några förebråelser eller eftersinna, om de
ej kunnat förekomma dem genom aktgifva-ide pä enkla,
men vigtiga dietiska reglor och andra af vetenskapen
och den enskilta erfarenheten bekräftade föreskrifter
rörande lefnadssättet. En "helsolära" är derföre en
väl behöfiig skrift för mänga, och önskligt vore, att
den, som vi härmed anmäla, ådroge sig en allmännare
uppmärksamhet. Pä ett enkelt och öfvertygande sätt
visar förf, hvilka ämnen vara måltidsanrättningar böra
innehålla, och de proportioner, hvari de förra böra
förekomma, om näringen skall motsvara sin uppgift
och underhålla kroppens helsa och styrka. Den lilla
boken är full af nyttiga vinkar för personer af
alla åldrar och röjer ett noggrant studium af den
menskliga organismen och hvad som inverkar störande på
densamma. En särskilt framställning af gymnastikens
vigtigaste praktiska resrlor förekommer och är af
ganska mycket intresse, om än det torde, i de flesta
fall, vara föga rådligt att försöka tillämpa de här
gifna anvisningarna utan särskilt förklaring af en i
ämnet hemmastadd person. Slutligen framhåller förf. i
korthet, men i allvarliga och bevekande ordalag,
vilkoren för det intellektuela och moraliska lifvets
friskhet och visar, huru både kroppens och själens
helsa undergräfvas genom onda böjelser, passioner
och laster. -r–
-
Charad.
[ är bedjande för flickans fot jag ligger
h om ett ja från hennes läppar tigger, Jag ingen
glädje, ingen sällhet äger, Förr’n hon med öppnad
famn mitt första säger. När jag vid spelbordet bland
glada vänner, Der otur ofta efter kassan känner,
Får misslynt se, hur mina sedlar vandra I andras
fickor, säger jag mitt andra. När jag i sjö och
haf helt vilse far, Och kanske uti skog och mark
desslikes, Jag utaf hoppets ankar aldrig svikes,
Så länge jag ännu mitt hela har.
–n.
-
Rebus.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
