Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finska Riddarhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 229 ––-
hemska grefvar, frihcrrar och riddersman, förutom
med de ätter, hvilka på grund af annat utländskt
adelskap erhållit finsk naturalisationsrätt. Nu
mera finnas å finska riddarhuset introducerade 11
grefliga, 48 friherrliga samt 242 adliga ätter. Den
finska noblessen har sålunda på icke fullt ett halft
sekel ökats med 8 grefliga, 26 friherrliga och 79
adliga familjer, en lyx, som icke hvarje fattigt
land med blott något öfver en och en half million
invånare kan skryta öfver. Af dessa ätter äro dock
till dato 3 grefliga, 8 friherrliga och 58 adliga
utgångna. Den finska adeln, som icke äger förmögenhet
- några mera betydande adliga gods och herresäten
finnas icke - söker vanligen sin utkomst på den
militära eller tjenstemanna-banan. Öppnar man den
finska adelskalendern, finner man en otrolig mängd
af ädlingar, hvilka egnat sitt lif åt krigareyrket,
och i ryska arméen påträffar man öfverallt finska
officerare af adlig börd. Inom tjenstemannaklassen,
i synnerhet den högre,
är äfven antalet af ädlingar stort, och de saknas ej
heller inom det andliga ståndet, - af Finlands tre
biskopar äro två af adlig börd - lika litet som inom
läkarekåren och i de industriella yrkena. Få äro de,
hvilka lefva oafhängiga såsom godsägare eller af arf
d förmögenhet.
Men öfverallt och på hvarje plats utmärker sig öfver
hufvud den finska ädlingen, på högst sällsynta
undantag när, genom verklig bildning, humanitet,
insigter och rättskaffenshet, och åtnjuter derföre
landets och sina medborgares aktning, om äfven hans
ställning i det fattiga Finland icke gifver honom
tillfälle och medel att intaga positionen af hvad
man egentligen kallar aristokrat.
Man får emellertid ej undra på, om ståndet, ;på en
gång talrikt och obemedladt såsom det är, icke alltid
förmår värdigt upprätthålla glansen och prakten af
ett gammalt namn
och af en i silfver och guld prunkande
vapensköld. Mången familj har genom det ena eller
andra förhållandet blifvit bragt i en ställning,
som föga öfverensstämmer med de begrepp, hvilka man
är van att fästa vid ett stånd, som anser sig kalladt
att representera det förnämligare och yppersta inom
nationen. Så har det inträffat, att man i finska
adelskalendern får läsa uppgifter sådana, som följer:
Grefvinnan Amalia Sofia Cronhielm af Ilakimge, gift
med skomakargesällen J. H. Svanström.
Friherrinnan Emilie Florentina Fleming af Libelitz,
gift med f. d. underofficeren P. S, Lindebaum.
Fröken Augusta Henrika Wilhelmina Lag er mar ek,
gift med en inhysesman.
Fröken Beata Barbara von Quanten, gift med drängen
Jeremias Mårtensson.
Torparen Henrik von Quanten, med sonen
sockensko-
makaren Gustaf von Quanten samt dottern Christina
Bat-seba von Quanten, gift med en inhysesman.
Inhysesmannen Munck af Fulkila, o. s. v.
Yi skulle kunna fylla en sida med dylika uppgifter,
men dessa äro tillräckliga, för att visa, det
Finland är allt för fattigt, för att uppbära en sitt
historiska begrepp verkligen motsvarande adel.
Ar 1849 beslöto af ridderskapet och adeln utsedde
komi-terade, att ståndet skulle uppföra ett
riddarhus. Om lämpligheten och tidsenligheten af
detta steg tyckes man, efter den dyrbara byggnadens
fullbordan, börjat hysa vissa tvifvelsmål, ty år
1860 föreslogo ståndets komiterade i skrifvelse
till storfursten kejsaren, att nödiga rum skulle i
riddarhuset för landets öfrige ståndsrepresentanter
upplåtas, emot erhållande af 28,000 rubel s:r af
allmänna medel samt 10,000 rub. till möblering,
Finska Riddarhuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
