- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
267

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök hos konungen af Dahome.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––-267––-

Presterna bo icke långt från ormtemplen i en stor
grupp af kojor och göda sig med de troendes offer;
tillika äro de j läkare och trollkarlar. Deras
inflytande på folket är stort, ehuru de synbarligen
icke bekymra sig om hvad som angår samhället och icke
taga någon del i offentliga förhandlingar. De vilja
omgifva sig med en hemlighetsfull slöja och förblifva
temmeligen isolerade.

Marknadslifvet i Whydali erbjuder mycket af intresse
för en europé, som för första gången beträder en
afrikansk stad. Det påminner vid första anblicken
om rörelsen i de små turkiska städernas bazarer. Man
ser en dubbelrad af eländiga, utaf bambu förfärdigade
bodar, i hvilka qvinnor - ty blott dessa, icke männen,
försälja varor - sitta omgifna af stora och små
kalebasser. Dessa äro fyllda med hvarjehanda varor,
dem negern behöfver till sitt dagliga underhåll,
således med ris, palm olja och salt; dertill komma
glas- och porslinsperlor, bomullstyger m. m. Äfven
gårkök fattas icke, och bland de läckerbitar, som
der förekomma, intager hundkött första rangen. Detta
beredes på flerfaldiga sätt. Smaken för hundkött
inskränker sig icke till Slafkusten, utan existerar
äfven hos många andra afrikanska folk, i synnerhet
på Congokusten. Med vatten knådadt maniokmjöl, i
form af kulor, stora som en knytnäfve, tjenar som
bröd. Till de vigtigare födoämnena hör äfven oxkött,
som man skär i långa, smala skifvor, torkar i solen
och förtär utan vidare beredning eller tillsats;
men det behöfs sannerligen en kannibals käftar och
tänder, för att söndermala en sådan seg massa. Rom
eller palmvin såldes icke på torget; negern dricker
icke, då han äter, utan släcker sin törst med vatten,
efter det han fullbordat måltiden. Starka drycker
njuter han på andra tider; han är en passionerad
älskare af bränvin och berusar sig, så snart han har
lägligt tillfälle dertill.

Såsom mynt tjenar den bekanta kaurisnäckan, Cyprcea
moneta, hvilken i stor mängd föres till Vestafrika
från kusttrakterna vid Indiska Oceanen, i synnerhet
från Sansibar. Detta betalningsmedel är i hvarje
salubod upplagdt i massa, och i det franska faktoriet
äro alltid flera personer sysselsatta med att räkna
sådana snäckor.

Emellertid hade herrskaren Gliezo, fader till den
nu regerande konungen, blifvit satt i kännedom om
européernas ankomst. Han sände en af sina adjutanter
till Whydah - en racadehr, som skulle helsa dem och
"gifva dem vägen». Utan uttrycklig tillåtelse får
ingen utlänning begifva sig in åt landet. Racadehren
räckte kapten Vallon den kungliga slafven. Denne
gäller som en borgen derför, att öfverlemnaren är
en befull-mäktigad man; han tager den tillbaka,
sedan han uträttat sitt uppdrag, emedan han äfven
sedermera behöfver denna symbol. Den utgör ett slags
pass, och innehafvaren kan räkna på lydnad, så snart
han visar stafven.

Racadehrens följe bestod af vid pass 300 man; en
tredjedel af detta antal var beväpnad med ordentliga
musköter, eller ock med gamla portugisiska trabucos,
och bildade en hedersvakt kring främlingarne; de
öfriga användes som bärare. Lastdjur äro ganska
sällsynta i Dahome; hästar kunna icke fördraga
klimatet och oxar förekomma blott sparsamt. De resande
bäras i hängmattor, som fästas vid bambustänger. Der
ligger man ganska beqvämt, skyddad mot solstrålarne
af ett utspändt stycke bomullstyg.

Den 13 Oktober var allt resfärdigt, sedan racadehren
först låtit en ansenlig mängd prygel regna öfver sitt
folks skuldror. Vägen slingrar sig till en början
fram genom fält, som äro beväxta med mais, maniok,
ignamer och bomullsbuskar; här och der ser man grupper
af oljpalmer, hvilka blifva talrikare i närheten
af byn Xavi. Der gjorde de resande halt för ett
ögonblick framför fetis cli-prestinnor nas tempel. De
prestinnor, som visade sig, sex till antalet, voro
behängda med bcriistens- och korallperlband; kring
höfterna buro de ett sidcnskört. Dessa qvinnor äro
fetisch-ormarnas gemåler. Flera gånger under årets
lopp springa de gamla prestinnorna omkring i byn,
bemäktiga sig åtta- till tioåriga flickor och föra
dem till templet, hvarest de först måste genomgå ett
noviciat och sedermera förmälas med ormarne. Framdeles
gifter sig

väl en och annan med en dödlig man, men af denne
fordrar hon, på grund af sin heliga karakter, en
ovilkorlig lydnad. De yngre prestinnorna uppförde
en vällustig dans, vid hvars slut de utbröto i ett
infernaliskt skrik.

I byn Tauli, hvarest temmeligen snygga kojor höllos i
beredskap, hvilade man natten öfver. - Vid ankomsten
till Allada var kabosir’en (af portugisiska cabecaira,
öfverhufvud för en familj eller menighet) främlingarne
till mötes vid stadsporten, Sedan han bjudit dem vara
välkomna, förde han dem till en stor plats, hvarest
de fingo hvila ut under höga träd, medan ett litet
sällskap trakterade dem med en disharmonisk musik på
timtams, rörflöjter och cittror, hvarvid qvinnor och
krigare uppförde hvarjehanda dansar.

I Allada såg Repin ett stort träd, hvars
svarta, orörliga bladverk föreföll honom ganska
egendomligt. Då han trädde närmare upptäckte han till
sin stora förvåning, att de förmenta bladen icke
voro någonting annat än en förfärlig mängd stora
flädermöss, som medelst sina svarta klor fasthölle
sig vid grenar och qvistar. Han affyrade ett med
hagel laddadt gevär, och några föllo till marken,
medan alla de öfrige flögo upp och bildade ett svart
moln. Med det rödaktiga håret, de framstående tänderna
och de långa styfva öronen hafva dessa djur ett högst
vederstyggligt utseende. De äro ganska talrika i
dessa trakter.

Från Allada färdas man under en timmas tid en väg,
som leder genom odlade fält; men derefter vidtager
en tät skog. I denna har man röjt en plats och
der uppbyggt ett af de der kungshusen, som på flera
ställen förekomma der i landet. Ett sådant hus bildar
ett slags karavanserai, i hvilket konungen med sitt
följe finner herberge; det skiljer sig från de öfrige
negerkojorna blott derigenom, att det alltid hålles
snyggt. Hvarje neger, som kommer framför dess dörr,
måste kasta sig till marken och beströ sitt hufvud
med jord.

Himmelen betäcktes emellertid med moln, luften blef
odrägligt qvaf och snart utbröt en åskstorm. en äkta
afrikansk tor-nado, som inom en fjerdedels timme
förvandlade marken öfverallt i en sjö eller ett djupt
träsk. Fullkomligt genomvåta uppnådde européerna sent
på aftonen byn Toffoa, som är belägen på en kulle,
medan trakten deromkring utgör en sumpig slätt,
den så kallade Lama; denna sträcker sig ända till
Can-nas och Abomehs fruktbara högslätt.

I Toffoa bodde européerna i ett tempel, som var,
snart sagdt, uppfyldt med fetisch-bilder. Många voro
af trä, andra af lera eller elfenben -små och stora,
mennisko- och djurgestalter, cch många hade helt
och hållet fantastiska former. Der funnos ormar,
tigrar och apor, hundar med krokodilhuf-vuden
och menniskor med hundhufvuden. Särskilt i ögonen
fallande var en dubbelgestalt af naturlig storlek; den
föreställde man och hustru i sittande ställning. Båda
figurerna voro skurna af samma block och hängde
samman vid ena sidan. Qvinnan skulle troligen vara
en symbol af ymnigheten; derpå tydde en tredubbel
rad af bröst. Begge gudomligheterna voro prydda
med arm- och halsband af glasperlor och koraller;
framför och bredvid dem stodo små kärl af röd lera,
hvilka voro till hälften fyllda med palmolja. Repin
hade haft god lust att medtaga några af de små
fetisch-gudomligheterna; men detta kunde möjligen
haft elaka följder, och han måste åtnöja sig med att
teckna några skizzer.

Följande morgon var luften klar och utsigten skön.
Mot norr såg man de första trappstegen till Abomehs
platå; till höger och venster utbredde sig Lama med
sina buskar, sina dverg-palmer, vattenplantor, laguner
och bäckar. Fyra timmars väg från Toffoa ligger
byn Epueli, en mycket besökt marknadsplats, hvarest
de karavaner, som färdas från det inre af landet till
Whydah, bruka rasta. Längre inne i landet ligger
en tullstation, hvarest erlägges afgift för
alla im- och export ar-I tiklar. Vägen till Cana
leder ett stycke genom manshögt Gui-| neagräs; alla
vatten måste genomvadas; negern bygger inga |
broar, han lägger icke en gång trädstammar öfver en
bäck. ; I Cana, som äfven kallas Calmina
eller Camina, emottog

l borgmästaren (kaboziren) främlingarne ganska artigt;
enligt ko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free