Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hangös öga. Äfventyr i tre berättelser, af Z. Topelius - Det norska universitetets grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Galna qvinna! galna qvinna! . . . Det var i går,
tror jag, eller var det i förrgår, jag minns ej så
noga; det har ej varit sol i mitt sinne allt sedan
dess. Och se’n dess har mitt hjerta varit sjukt, det
vet du rätt väl, David; det har blifvit förvandladt
till sten. Hvarföre skulle andra behålla sina barn,
när jag har mist mitt? Det finns ingen sorg, som min
sorg, det finns intet barn, som mitt kära barn. Hvad
bryr jag mig om din pojke ? Men en flicka, som din,
är för mycket i verlden. Ah, det är ej vardt, att du
blir högfärdig för det, gamle tok! Din flicka är en
markatta, en mullvad, en igelkott emot rnin. Tusen
sådana, som din Lilla, äro icke så mycket värda,
som min Lonnas strumpeband. Men nu är hon borta,
nu har haf-
DAVID (på klippan, utan att höra henne). Nu går
målieil Ur molnet. . .
nu ser jag dem tydligt. Hur sjön vräker! Hur båtarna
kastas som spånor i skummet! Jag är en gammal sjöman,
jag har sett oceanen i raseri, jag har drifvit redlös
i skyhög våg, men straffe mig Gud, om jag sett något
så rysligt, som detta . . . Nej, det går ej!... de
kastas å nyo tillbaka . . . Hur de arbeta! Nu
kommer en störtsjö . . . Bra, mina barn! Rätt så,
staf ven mot vinden! ... Nu äro de i bränningarna
. . . Der ligger en skonert på grundet ... Än några
tag . . . Rätt så ... rätt så ... Men nu går månen
åter i moln . . . Min Gud, beskydda dem! Jag kan
ingenting se.
(Det mörknar.)
vet tagit din glädje, likasom min. Så, skratta, David,
skratta med mig! Det är mycket lustigt, är det icke,
säg?. Eller vill du hellre, att jag skall gråta med
dig? O, den tokiga Sammu kan också gråta ännu.
SAMMU. De hafva förgåtts!
DAVID. Nej, Sammu, Gud är barmhertig. (Det
klarnar.) Se, nu äro de vid skonerten! Hurra! De
äro räddade! O, Gud vare lofvad!
(Forts.)
Det norska universitetets grundläggning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
