- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
319

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De oskiljaktige. Novell af Cajetanus. (forts. fr. s. 292)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––- 319

Då kaptenen kom upp i salongen var Hilma icke
der; ! han fann henne sittande i ett rum der bredvid,
med det vackra hufvudet lutadt i sin lilla hand.

w Nu drömmer visst min lilla dufva om kärlek och
lycka vid sin älskades sida», sade kaptenen, i det
han småleende slog sig ned bredvid henne.

»Ja, älskade farbror», sade Hilma och lutade sitt
hufvud emot gubbens bröst.

»När jag nyss var nere på gården», fortfor han med
hemlighetsfull min, »träffade jag der eri person,
vid namn Gustaf, och som lemnade mig en biljett till
en flicka, som heter Hilma; känner du henne?»

»Farbror!» ropade Hilma med glädjestrålande blickar,
i det hon slog sina sköna armar om hans hals. »O,
gif mig den!»

»Är den till dig?» sade gubben skämtande.

»Stygga farbror, att du så kan pina mig!»

»Der min pulla, läs nu och njut.»

Hilma kysste den kära biljetten, slet upp den och
läste, i det sällheten strålade ur hennes ögon: »Dyra,
älskade Hilma!

Gläd dig, min älskling! Du är fri
från baronen och till- j hör endast
\

Din Gustaf.n \

»Ja», ropade Hilma, i det hon tryckte biljetten
till sitt hjerta och sina läppar. »Dig, endast
dig, min Gustaf, tillhör ! jag i lif och död.
Ingenting skall förmå mig att bryta den kärlek,
jag en gång svurit dig!»

Aldrig hafva några varelser med mera glädje och
sällhet j skådat den gryende dagen, än Gustaf och
Hilma. De älskade j hvarandra så outsägligt, så
rent, så fritt från alla jordiska be- j räkningar.
. j

Ett par dagar efter nyssnämde händelser var Hilma
på Stomma. Det led mot qvällen. Allt var så
ljuft, så skönt; allt tycktes ligga i en stilla,
salig slummer; - och vill man be- ! trakta Guds
verk i naturen, så må man se en sommarafton
lugn och mild, och hjertat måste ovilkorligen
höjas och tack- | samt prisa allfadern, som så skönt
skapat allt. !

På sofforna utanför trappan suto kaptenen, hans maka,
gref- j vinnan R. och Hilma. Den sistnämda tycktes
ej höra något j af hvad de andra sade; hennes tankar
voro hos Gustaf, som | hon, såsom hon tyckte, ej
sett på länge. Plötsligt väcktes hon j af kaptenen,
som utropade, i det han stötte till henne på j armen:
|

»Vet du hvem ryttarn är, som kommer der?»
j

»Gustaf!» ropade Hilma, i det hon som en blixt for
upp och ilade till den älskades möte.

Leende betraktade de tre qvarblifvande den unga
flickan.

Då Hilma kom fram till Gustaf, som hoppat af sin häst,
när han fick se henne, slog hon sina armar omkring
honom, i det hon hviskade:

»Min Gustaf!»

En glödande kyss tillslöt hennes purpurläppar, och
arm i arm, seende in i hvarandras ögon, vandrade de
fram mot går- l den, der det lilla sällskapet leende
helsade dem. j

»Välkommen, min gosse!» sade kaptenen, i det han
bjert- j ligt skakade Gustafs hand. »Jag trodde ej
att du skulle komma; | det började blifva sent. Men
det var väl något som drog?» j

Gustaf och Hilma utbytte en varm blick.
!

I detsamma anlände ett af Gustafs fader utskickadt
bud, j som lemnade honom ett bref, sägande: »Strax
efter det att ! kaptenen rest, kom detta bref med
posten.» j

Gustaf öppnade brefvet och läste det med växande
rörelse, j Slutligen hopknäppte han händerna och sade,
i det en tår i visade sig i hans manliga öga: »Gud
välsigne honom och göre j hans lefnad lyckosäll!»
j

»Hvad är det?» frågade alla fyra på en gång.
j

»Jo», sade Gustaf, »vår älskade konung har behagat
till- j dela mig guldmedaljen för tapperhet i fält,
samt utnämna mig till kapten i vår armée, vid hvilket
regemente jag vill välja.»

»Vivat!» ropade den gamle kaptenen och kastade sin
mössa högt i luften.

»Det tål ett glas, kom låt oss dricka vår kaptens
och hans tillkommande frus skål!» En blick på den
rodnande Hilma åtföljde hans ord.

Aftonen tillbragtes angenämt, såsom ädla menniskor
tillbringa den. Gustaf och Hilma voro i sjunde
himmelen; och de ägde ju hvarandra. Deras sällhet
var onämnbar.

Först sent reste grefvinnan R . . . . och Hilma
tillbaka till Ed. Gustaf dröjde qvar på Stomma. I den
redlige kaptenens hus hade Gustaf funnit sitt andra
hem. Stommas ädle invånare, älskade honom också med
ömhet, och hvarje afton uppsände de varma böner till
Gud för Hilmas och Gustafs lycka.

Fyra månader sednare nedlades friherrinnan på
sjuksängen. Länge sväfvade hon mellan lif och död;
men slutligen segrade lifvet, och hon uppstod, men
helt och hållet förändrad. Under sin sjukdom hade
hon fått lära känna, att den menskliga fåfängan
och bördshögfärden äro dårskaper. I sitt hjerta
tackade hon Gud, som afvändt det onda ifrån hennes
Hilma, derigenom att partiet med ^baronen blifvit
afbrutet. Hon kallade de båda unga till sitt läger,
välsignade deras förbund och hade sin största glädje,
då de voro hos henne och hon fick skåda deras sällhet
och lycka. Hon älskade nu mera Gustaf med moderlig
ömhet och tackade honom många gånger derföre, att
han kommit emellan och af brutit förlofningen med
baronen. »Ja, men Hilma kommer ju att blott och bart
heta fru Ström!» sade hennes syster en dag till henne
i skämtsam ton.

»Hvad bryr jag mig om namnet, blott de blifva
lyckliga, och det blir Hilma; ty Gustaf älskar henne
outsägligt, och hon älskar honom lika ömt tillbaka;
namnet är ej lyckan.»

Till Hilmas 18:de födelsedag utsattes de ungas
bröllop. Detta syntes visserligen blifva dem en lång
väntan; men som de dagligen träffades, gick tiden
fortare, än de kunnat ana, och med stora steg nalkades
den dag, då kyrkans välsignelse skulle besegla deras
lycka.

Då baronen hemkom ifrån sin afbrutna förlofning
med den rika arftagerskan, hopsamlade han sina få
återstående effekter och penningar, och med en suck
lemnade han sitt vackra Näs, hvilket han aldrig mera
skulle få återse, och reste till Amerika. Han blef
förklarad i cessionstillstånd, och hans egendomar
såldes på auktion. Dock uppgick summan knappast till
att betala hans ofantliga skulder med. Friherrinnan
köpte Näs, för att bo der på gamla dagar; de unga
skulle bo på det förtjusande Ed.

VII.

Slutet.

Ett år efter nyss anförda händelser, då vi sågo
Gustaf uppträda i den eleganta våningen på Ed och der
tvinga baron Liljenkrantz att afstå från Hilma, finna
vi återigen samma gäster samlade. Men nu skulle en
annan högtid firas. Nu skulle förbundet knytas emellan
tvenne själar, som sökt och funnit hvarandra, och som
hädanefter skulle vid hvarandras sida tillryggalägga
vandringen genom lifvet, stödjande och tröstande
hvarandra i de pröfningar, som möjligtvis kunde
förestå dem. Men om man såg deras kärleksfulla
blickar fastade på hvarandra, så måste man tänka:
för dem blir jorden en himmel. Och så blef den äfven.

I ett rum bredvid salongen, der gästerna voro samlade,
finna vi kaptenen, Gustaf och inspektören Ström. Den
vackra svenska grenadier-uniformen prydde Gustafs
ståtliga gestalt, och på hans manligt sköna ansigte
strålade den innerligaste kärlek och glädje.

»O, min älskade far, om du kunde känna, huru lycklig
din Gustaf är!» utropade han och slog sina armar om
den gamles hals.

»Ja, Gud välsigne dig!» utropade fadren; och
glädjetårar syntes i den ädle mannens ögon. »Ifrån
sin himmel välsignar dig din ädla mor, och måtte goda
englar städse omgifva er, att j alltid vandren på
dygdens och fromhetens väg; då skall er lefnadsafton,
när den en gång skymmer, bringa edra hjertan frid och
hugsvalelse och j skolen med glädje kunna innesluta
er i den gode fadrens hägn. Gud välsigne dig min son!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free