Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärgårdsbref. November 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se hur det ryker
Och rifver i skyn!
Hafsguden stryker
Kring böljornas bryn.
Sjötroll och gastar ha kommit på trafven, Hafvet det
kokar och bjuder på té.
Tackar ödmjukast! Men vi komma sedan. Vi stå oss
bättre att ligga vid bron. Dessutom segla vi aldrig
på freda’n: Vi ha läst bättre vår navigation.
Ingen oss narrar
Till sjös att bege.
Vinden bedarrar
I morgon kanske. Satan må segla i djupaste nedan,
Helst när ej vindarna taga reson.
Sakten er, vindar! och simmen, Tritoner! Kring våra
kölar med mildare sqvalt! Jemt oss i kikarn ha våra
patroner; Låten oss segla, dit de ha befallt!
En skall till Kina
Och en skall till Råa,
En till Messina
Och en till Bordeaux; En till Oporto och hemta
citroner, En i S:t Ybes skall göra i salt.
En skall till Holland och kumminost packa, En till
Havanna och hämta farin, En skall med stångjern till
Albions bräcka, En gudskelof, till Rouen efter vin;
En skall till Skottland
I stenkols-affär,
En skall till Gotland
Och lägga sig der; En till Arabiens kuster skall
flacka, En skall iör vintern gå hem till Stettin.
Vinden har mojnat. Det blir lif och rörelse bland
fartygen. Lotsflaggen hissas på förtoppen. Kettingar
skramla. Ankaret kryper upp under bogen. Märsseglet
sträcker opp sig. Flaggan svajar under
gaffeln. Lotspojkarna kasta loss undan för
undan. Fartygen försvinna mer och mer, tills de se ut
som flugor på horisont-skynket. Ännu några minuter -
och herrligheten är förbi.
För några dagar sedan firades här ett lots-bröllop
af det större slaget. På det du ej må onödigtvis
göra dig några oriktiga föreställningar om ett
lots-bröllop härute, så vill jag bibringa dig några
redigare begrepp i berörde hänseende. En liten snäll
och förmögen lotsgubbe gifte bort sin fosterdotter
med en ung, hygglig lots. Samlingen var talrik, inemot
tvåhundra personer med »qvinnor och barn». Brudskaran,
som i hemmet hämtade bruden, tågade upp till en för
tillfället upplåten, större lokal, under kanonskott
och musik af »dragspel» och fioler, utstofferade
med rosenfärgade sidenband. Salen, der vigseln
förrättades, var bländande upplyst af stearinljus,
oberäknadt de ljuslågor i trearmiga stakar, hvarmed
mar-skalkarne instakade och under vigseln temmeligen
närgånget bestrålade brudparet.
Bruden var klädd i svart siden med blombuketter
utefter kjolen, från axeln till fotabjellet, krans och
krona af myrten samt en hvit slöja, som nedlät sig
att sopa golfvet. Brudgummen bar svart bonjour och
hjertbukett. Brudtärnorna, hvita, mjuka och luftiga
som hafstärnor. Marskalkarna, unga lotsfyrar, fina
och smidiga som unga måsar - men dunfria.
Jag var icke med och klädde bruden, men jag vet,
att silfverpengar lades i hennes skor, som bruket
här kräfver; äfvensom att bruden sjelf, innan
brudskaran satte sig i gång, inlade silfverpluringar
i fiolerna. Att hafva penningar i brudskorna lär
vara ett tillförlitligt medel att i äkta ståndet
få dansa på rosor alltigenom. Att lägga dem i
spelmans-instru-menterna måtte innebära lycka i
äktenskapets hasardspel, så
vida det ej helt enkelt betyder en blifvande god
klang i de så kallade » äktenskapsfiolerna».
Sedan vigseln var förrättad och lyckönskningarne,
slägt-| pussarna voro öfverstökade, kringbjöds
kaffe med thy åtföl-j jande alla form-möjliga
stockholmska sockerbagarkrumilurer. j Der ofvanpå
kom den för manfolket oumbärliga konjakdoftande
| »kajfehalfvan», hvarefter dansen börjades och
fortsattes med | lif och anda till klockan ett
på natten, då de äldre aftågade till en annan
lokal, der bröllopsbordet var dukadt. Ungdomen,
som under tiden fortsatte dansen, fick sedan
utgöra andra »backlaget» och undfägnades i samma
lokal under en vida | högre och ungdomligt
uppskrufvad munterhet. Bordet var | storartadt
försedt med Guds gåfvor. Der fattades icke
en l gång krokanformiga tårtor. Det var
fullkomligt herrskaps-| messigt, och sjelfva
aptiten gaf ingalunda några herrskapers efter. |
Efter måltiden återtogs dansen, som sedan
varade till
| klockan fem på morgonen, då den afblåstes, sedan man
i ve-| derbörlig ordning dansat kronan af bruden. |
Att ett väldigt toddybord var anordnadt i ett
särskildt
j rum, och som efter tedrickningen flitigt anlitades,
under det | att damerna serverades med vin och
bakverk mellan danserna, | behöfver jag knappast säga
dig. Nemo saltat sobrius.
Hvad som i början af dansen gjorde ett litet
uppseende, var, att tvenne inbjudna sjökaptener
trådde dansen under åtnjutande af blossande
cigarrer, hvilket nya mod lotsarna, som aldrig drömt
om något sådant, trodde möjligen vara brukligt |
på navigatörs-balerna; men antydande, att de här
icke ville | hafva ett så infernaliskt mod infördt på
sina dansnöjen, allra minst vid bröllopstillfällen,
läto de på höfligt sätt Neptunisönerna få kännedom
om det allmänna ogillandet af deras stinkande
och eldsprutande rökelsetraktering.
"Der har ni i penndrag få, men sanna En sjögast,
en djerf, så fan förbanna! En äkta krabat på Guds
försyn."
Neptunisönerna sväljde lotspillerna och afstodo från
rökningen.
Presten, som var hitkallad för att förrätta
vigseln, lyckades icke göra något godt intryck på
församlingen. Han var nykommen till orten och ville
göra sin person gällande men tog miste om sättet -
och blef löjlig. Vid kaffe serveringen ansåg han
sig på något sätt mankerad. Han tog sin hatt, gick
på värdshuset och drack kaffe, kom sedan tillbaka
och berättade för fruntimren, att det smakade honom
särdeles väl. Roligt såg det äfven ut, att han hela
aftonen, under det dansen pågick som allra lifligast,
sysselsatte sig med ett envist studerande af
bibeln. Om det var illustrationerna deri eller texten,
som upptog hans oaflåtliga uppmärksamhet, kunde icke
utrönas. Andra, lika underliga beteenden visade han
under hela bröllopshögtiden; men med dessa sorgliga
ämnen vill jag nu icke vidare sysselsätta mig. Han
störde emellertid ganska betydligt dagens glädje och
trefnad, och jag instämmer i en gammal lots’ yttrande:
»Gud ske lof, att han bor på en annan ö!»
Andra dagen var frukost klockan tolf, och likaledes
dans på aftonen. Men som jag icke var med längre,
så har jag ingenting derom att berätta. Jag är
öfvertygad, att allt gick ordentligt till, emedan
seden och vanan bland lotsarna, att på skickligt och
anständigt sätt fira sina familjehögtider, härstädes
alltid äro och troligen alltid förblifva rådande inom
detta lilla, »meérumschlurigna» samhälle.
Och så kom den tredje dagen. Mulen uppsyn hade
den. Festen slöts, och glad var magen, Och hvar
en drog hem igen. Och nu fins af hela festen Endast
ett, som du ej vet: Att i regndusk reste presten,
Och att himlen ensamt gret.
E. S-dt.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
