- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
347

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappersfabrikationen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Pappersfabrikationen.

Grunden för pappersfabrikationen är lumpen, ett råämne
’ af så hög betydelse för handeln, vetenskapen och
det borgerliga lifvet, att vi t. ex. mycket lättare
skulle kunna undvara alla sidenvaror än lumpor.

Ur handeln komma lumporna till pappersqvarnen eller
fabriken, antingen alldeles osorterade eller blott
ytligt skilda; dess första behandling är således
sorteringen. Ju större sorgfällighet och uppmärksamhet
härvid användes, desto flera papperssorter kan man
åstadkomma.

Näst lumpornas sortering följer deras skärning,
hvilken verkställes mer eller mindre samtidigt med
sorteringen. Härvid bortskäras medelst en i bordet
fastsittande lie-ibrmig knif alla oanvändbara sömmar,
fållar, knappar och dylikt. Härmed i sammanhang står
en annan sönderskärning i 1-2 tums stora lappar,
eller ock öfverlemnar man detta arbete åt en maskin,
som är konstruerad och arbetar i likhet med ett stort
hackelseverk.

I de flesta fall måste lumpen undergå en
ganska noggrann rening. Denna verkställes efter
sönderskärningen, och först på torr, derefter
på våt väg. Vanligen kastas den omedelbart efter
sönderskärningen i en sälskilt för detta ändamål
konstruerad harpa, som bortskaffar den mindre hårdt
sittande smutsen. Men den grundligaste reningen
åstadkommes genom kokning, hvarvid soda eller kalk
användes efter behof. Efter kokningen följer en
grundlig spolning med vatten.

Härefter söndermales massan af en maskin, kallad
holländare, hvarvid den genom ymnigt tillsättande
af vatten på samma gång förvandlas till ett flytande
ämne. I de flesta fall måste blekning användas för att
gifva massan tillbörlig hvithet. Blekningen, hvartill
användes antingen chlorkalklösning eller gasformigt
chlor, verkställes dels i holländaren, dels efter
det att massan redan blifvit tillbörligt bearbetad.

Lumpens bearbetning till flytande form är för hvarje
slags pappersfabrikation den samma. Men den flytande
massan användes olika, allt efter som papperet
tillverkas för hand eller på maskin. Genom det förra
tillverkningssättet framställes papperet genast
i arkform, genom det sednare i långa banor af 4 -
6 fots bredd, hvilka sedan sönderstyckas till ark.

A, Papperstillverkning för hand,

Den af holländaren bearbetade massan bildar med
den betydliga tillsatsen af vatten en hvit soppa;
i detta tillstånd ledes den åt karen, hvarur den,
såsom nu mera färdig att ombildas till papper,
upphämtas i formarna. Arbetet ombesörj es af tvenne
personer. Emellan dessa vandra tvenne formar på det
sätt, att den ene till den andre alltjemt aflemnar en
full form och i utbyte erhåller en tom. Detta arbete,
hvarigenom på tolf timmar 5 - 6000 ark papper kunna
åstadkommas, är temmeligen enkelt. Formaren nedstöter
sin med lock försedda form under ytan af den i karet
befintliga massan, upp-lyftar den derpå i lodrätt
riktning och skakar den på ett särskilt sätt, för att
ordentligt fördela innehållet, hvarefter han aftager
locket och skjuter formen till sin medarbetare, som i
stället lemnar honom en tom. Formen med dess innehåll
betäckes nu med en filt, hvarefter det hela vändes
om och formen borttages. Massan ligger nu på filten,
hvilken, i förbigående sagdt, icke är någon egentlig
filt, utan ett doffel-artadt ylletyg. Filtarne med
dess betäckning läggas öfver hvarandra, tills högen
blifver så stor, att den måste i pressen.

Genom pressningen emellan filtarne förlorar
pappersmassan större delen af det vatten, som icke
redan förut hunnit afflyta; den är nu mera förvandlad
i verkliga ark, som låta handtera sig. Dä packen
kommer ur pressen uppläggas arken öfver hvarandra
utan något mellanlägg och pressas å nyo, dels för
att utdraga något af det vatten, som ännu finnes
qvar i papperet, men dels och i synnerhet för att
göra massan tätare och undanrödja ojemnheterna, som
arken erhållit vid pressningen mellan filtarne. Med
finare papperssorter upprepas

denna pressning två, tre till fyra gånger, och för
hvarje gång omläggas arken, så att de komma att ligga
i en annan ordning än förra gången.

Den sista återstoden af fuktighet förlorar papperet
i torkrummet, hvarest det Upphänges på snören. Sedan
papperet blifvit torkadt pressas det vanligen ännu en
gång, hvarefter hvarje ark måste undersökas och alla
ojemnheter bortskaffas. Bättre papper erhåller ännu
en vidare beredning, i det man inlägger det mellan
ark af glanspapp eller plåtar af zinkbleck och lemnar
det i en stark press under 12-14 timmar, eller ock
låter det gå emellan starka glatta jernvalsar.

För att erhålla skrifpapper, eller ett fastare
papper, of ver hufvud, tillkommer limningen. Det
äldsta och vid papper, tillverkadt för hand, härtill
använda medel är det animaliska limmet i förening
med alun. Till maskinpapper användes deremot
ett vegetabiliskt lim, som vanligen ingjutes
i pappersämnet, medan detta ännu bearbetas i
holländaren.

För att erhålla allt igenom färgadt papper, måste
pappersämnet färgas, medan detta ännu är i flytande
form. Redan den blåaktiga ton, som man finner hos
åtskilligt skrifpapper, åstadkommes genom en tillsats
af berlinerblått, mme-ralblått eller konstgjord
ultramarin.

B. Papperstillverkning på maskin,

Till de vigtigaste förbättringarna i nyare tidens
pappersfabrikation hör utan tvifvel åstadkommandet
af papper medelst maskiner, hvarigenom allt
handarbete vid formningen, torkningen, limningen
o. s. v. bortfaller. Maskinerna äro af ganska
komplicerad natur, och man har sådana af olika
konstruktioner. Till en början försökte man helt
enkelt att på mekanisk väg efterhärma det ofvan
beskrifna arbetssättet, men någon egentlig fördel
stod ej att vinna dermed. Den vida bättre idéen,
att bearbeta den flytande pappersmassan på ett långt,
i sig sjelf återvändande trådnät, blef först praktiskt
tillgripen af en arbetare vid pappersqvarnen i Essonne
i Frankrike, vid namn Luis Robert. Han satte den
första maskinen i gång år 1799. Genom försäljning af
den Robertska patenträtten öfvergick uppfinningen
till England, der den första tillfredsställande
maskinen uppställdes år 1803. Från England utbreddes
uppfinningen småningom till de särskilta länderna i
Europa.

Yi vilja nu taga pappersmaskinen och dess arbetssätt
i närmare betraktande. Då vi kasta blicken på den
vidfogade illustrationen, hvilken föreställer en
pappersmaskin i verksamhet, så finna vi strax, att
vi måste utgå från venstra sidan, för att kunna
följa arbetets gång. Hvad som här först faller
oss i ögonen, är tygkaret (A), som innehåller
det flytande pappersämnet, och hvarifrån detta
utströmmar i den runda hyttan, (B), hvarest det
erhåller ännu en betydlig tillsats af vatten, hvarmed
det väl blandas genom en i kärlet anbragt mekanisk
rörmaskin. Derifrån föres den flytande massan medelst
en regulator eller ett pumpverk genom röret C till
den fyrkantiga byttan, hvarifrån den genom den på
tvären bildade öppningen (1) uppnår pappersmaskinen,
under det att en särskildt mekanisk regulator gör, att
denna utflytning försiggår jemt och i bestämd mängd
(allt efter som det blifvande papperets beskaffenhet
fordrar). Pappersmaskinens första förrättningar gå ut
på rengöringen af pappersmassan. Under det att denna
långsamt genomflyter det trågformiga rummet (2), i
hvilket den först infaller, sjunka de möjligen deri
befintliga sandkornen till bottnen, hvarföre också
denna del benämnes sandbordet. Derifrån flyter massan
genom en, af en rad tätt intill hvarandra stående
små metallstänger sammansatt, kamformig inrättning,
hvilken hufvudsakligen skall befordra en jemn
afflyt-ning, och kommer derpå in i en apparat (3),
kallad knutfånga-ren, hvilken har samma förrättning,
som ett durkslag. Denna apparatens botten, hvilken
består af koppar, är nämligen försedd med en stor
mängd små öppningar, och hela apparaten är placerad på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free